och rynka på näsan med en medlidsamt leende min åt ständer, opposition, pressen och allt sådant man nu för tiden, för det kKonstitutionella spektaklets skull, får lot att fö:draga, så blir man i början nastan förbluffad af den motsatta jargona som här är själen i kotterierne. Orsaken visar sig dock genast: samma grundsatser som hos oss försvaras al oppositionen, utgöra här regeringens; (de i statstidningen s. k. Dussinmännens. Red.) hvaremot hatet till reformer är den egentliga punkt, kring hvillken själen i den politiska sällskapskonversationen i de högre kret-arne vånder sig på håda ställena. Denna anmärkning synes oss ganska träffande. Det är icke opposition, hvilken hofvet och byråkratien hata, lika litet här som i England ; utan en opposition som yrkar reformer. Om t. ex. styrelsen hos oss emot all förmodan skulle börja göra något för representations -sätteis förändring eller liberala reformer i allmänhet, så skulle man nog få höra opposition i det kotteri, hvars hjertas tankar Miaerva uttrycker; ja kanhända ifrån sjelfva det körn af Upsala, hvarest Korrespondenten utgifves, och det skulle då icke saknas jemmerrop, här som i England, ötver den fara, hvari stat och kyrka sväfvade, om också här, mera ån der, en stor delaf dem som nu ropa mot tidsandan, då af underdånig: nit för bara reformer skulle springa omkull hvarandra i hoftrapporna