och rynka på näsan med en medlidsamt leen-
de min åt ständer, opposition, pressen och
allt sådant man nu för tiden, för det kKonstitu-
tionella spektaklets skull, får lot att fö:draga,
så blir man i början nastan förbluffad af den
motsatta jargona som här är själen i kotterierne.
Orsaken visar sig dock genast: samma grund-
satser som hos oss försvaras al oppositionen,
utgöra här regeringens; (de i statstidningen s. k.
Dussinmännens. Red.) hvaremot hatet till
reformer är den egentliga punkt, kring hvillken
själen i den politiska sällskapskonversationen i de
högre kret-arne vånder sig på håda ställena.
Denna anmärkning synes oss ganska träffande.
Det är icke opposition, hvilken hofvet och
byråkratien hata, lika litet här som i England ;
utan en opposition som yrkar reformer. Om
t. ex. styrelsen hos oss emot all förmodan skul-
le börja göra något för representations -sätteis
förändring eller liberala reformer i allmänhet, så
skulle man nog få höra opposition i det kot-
teri, hvars hjertas tankar Miaerva uttrycker; ja
kanhända ifrån sjelfva det körn af Upsala, hvar-
est Korrespondenten utgifves, och det skulle då
icke saknas jemmerrop, här som i England, öt-
ver den fara, hvari stat och kyrka sväfvade,
om också här, mera ån der, en stor delaf dem
som nu ropa mot tidsandan, då af underdånig:
nit för bara reformer skulle springa omkull
hvarandra i hoftrapporna