ina UDUdlUl 10fr CM Starkt HDOcroda Dat, Som med dubbelt flera man, än min besättning, försedde med skjutgevär och ammnnition, ej hade svårt att bemägtiga sig den lilla farkosten då vinden och strömmen var oss midtemot? Ett bevis på sin oskuld framställer Marius äfven uti sitt frivilliga erkännande att hafva ankrat den 24 hvilket skett för att ej drifva på klipporna, medan de refvade seglen, och för att komma i åtnjutande af någon kokt mat. som de på flera dygn under det svåra vädret och fartygets slingring sakmat. Detta arbete medtog cirka 2 a 3 timmars tid, hvarefter dgenast lättade ankar, och gingo till segels, i hopp om att genom kryssning, om icke vinna mycket, åtminstone hålla sig upp i den bestämda kursen till Dagerort. Härmed hade de utan att vinna något, i anseende till den starka strömmen, som satte ner i bugten, Sysselsatt sig till påföljande dagen, då de sågo sig ej kunna ligga öfver klipporna någon väg, utan nödsakades, för att ej förlora på de i nordvest och vest befintliga klippor från Nåtterön, vid sistnämnde ställe (der de tyckte sig finna något beskydd) gå till ankars ; och säger sjelfva begreppet, att om vi kändt ringaste förbud deremct, eller haft den ringaste brottsliga afsigt, så skulle vi säkert ej för de personer som besökte oss, på eft. m. sjelfva upptäckt det vi varit i land med båten, för att undersöka om färskt vatten fanns, eller någon ved, hvaraf vi, nemligen det sednare, berätta7de oss fått några stycken som sjön kastat i land. Icke skule den som haft det rngaste att frukta, blifvit liggande qvar sedan vi varit besökte af personer som wvi icke kände, tills påfoljande dagen, utan på något sätt emellan byarne passat väderleken, för att åtminstöne kunna komma till sjös. — Det är äfven för dumt att. , vilja förmå : folk till att tre, eller göra den falska slutsatsen, att en som ämnat vilja inpraktisera förbudet gods, skulle vara så vettlös, och kasta sig in emellan klipporna smed pålands vind och sedan blifva liggande qvar till ankars en längre tid, då tvärtom, en och hvar, som aldrig försökt den konsten, bör kunna begripa, att aflands vind derföre måste sökas, för att kunna bereda sig undflykt då faran påkommer. Vi hafva deremot icke sökt dölja, utan fast mera uppgifva, hvad som annars hvarken varit eller kunnat blifva bekant, och utan att vi blifvit underrättade om något förbud, medelst en dylik ankring, eller hade oss någon den ringaste del bekant af förbemälte nådiga förordning, och hvaraf vi så mycket mindre ansett oss skyldige taga någon kännedom, såsom ej allenast utrikes boende, utan ock dertill, seglande utrikes: orter emellan, ej eller trott oss behöfva komma i den då iråkade nöd, så nära Svenska kusten.? De hade derföre trott, att lika väl som alla nationers fartyg, och 100:de tals Svenska skeppare både sökt, och ännu dagligen söka, beskydd och. stoppning under alla utrikes kuster, utan undantag, och synnerligast kring det land vi bebo, oberäknadt både afstånd från landet och det ställe hvarunder ankring sker, och om der finnes Tullbetjening eller ej, hvilka äfven der söka bereda sig utvägar af så väl det ena som andra, till lifvets behofver; utan att på ett eller annat sätt hafva lidit men, än mindre så oskyldigt, och som kan kallas på barbariskt sätt fölorat sine egendomar och sin frihet. På denna grund trodde de sig äfven ega samma rättighet, att söka beskydd för sina lif och egendomar, hvarföre de utan all slags fruktan afbidade tiden. De anmärkningar sem blifvit gjorde öfver Marii kryssning, anser han sig alltså hafva tillräckligen förklarat. Att han icke den 24 efter igenkänning af Landsorts fyrbåk hit inseglade, förklaras så, att då han samma dag redan hade höjden från sistnämnde ställe, på 3 t mils distans, var det väl icke skäl att hålla af en väg som han tillryggalagt, helst då han den dagen icke märkt sim vattenbrist, som påföljande natten ökat sig, medelst vatterkärlets omrullande under Fartygets slingringar, och hvilket, (som liggande i skeppsrummet) icke märktes, förrän ce voro -komne till ankars dagen derpå, under Nåtterön. Icke eller visste Marius att vid Landsort fanns någon tullbetjening , :emedan hvarken han eller hans besättning besökt denna kust tillförene, och, att han efter sin ankring icke inseglade dit, berodde först derpå, att de personer som kommo om bord, icke uppgåfvo sig vara lotsar eller ville föra