Felboana, OCh IfOr Well andamal latt uppoii
sina söners blod. Dessa traktater skulle sålede
existerat innan Sverge började deoana uppoftring
Men om sådant också varit händelsea, hvarp
kan tvifl.s, emedan traktaterna val då skulle kunn
framtagas, så utgör det en ny förvirring at
tänka sig, alt sådana traktater som egt rum för
föreningen, kunna grunda några anspråk på Nor
männen efter föreningen, som upphäftalla föregå
ende afbandlingar om Norge, at uvad slag son
helst. Emellerud är det tydligen ea sådan id
om ersättoing, som äunu ideligen föresväfvar Al
iehanda, och synes hafva förorsakat en del a
dess harm emot Norrmännen. På hvad säl
skulle då denna ersättaiog vinnas efter förenin
gen? All:handa har aldrig varit och blir al
drig anhängare af amalgamatisnen.? Det anse
således Norge böra få bibehålla. sitt statsskic!
och regeringsform, samt sin sjelfständighet såsor
stat, och har ?med innerlig tillfredsställelse set
att Norrminnea försvarat den. Men säc
Alleh., ?Norge hade bordt erhålla icke blo
samma rättigheter, utan äfven tillförbundits sam
ma skyldigheter, som Sverge.? — Huru skull
det:a ske? — Jo: den för Sverge ganska dyr
köpta föreningen, säger D. A., hade bord
medföra en motsvarande minskning uti vårt för
svar, vår civillista, vår representation hos ut
ländska makter, samt i utgifterna för tryggande
af vår handel och sjöfart. Norge och Sverg
hade då, åtminstone i de stora frågorna på I
och död, haft gemensamma intressen och sym
pathier, båda folken kunnat blifva intimare för
enade äfven genom förtreligare umgänge, gemen
sam uppfestran ech bildning, och Sverge had
då i en framtid kunnat blifva delaktigt af d
friare politiska institutioner, hvilka Norge till
godonjuter, och hvaröfver Norges folk med rätt
känner sig stolt.
Vi äro då ändtligen vid sjelfva utvecklings
punkten af den långa herrliga afhandlingen, oci
så långt komne, att vi veta, hvart ut Allehand
verkligen vill. Litom oss då till en början 2
betingadt medgifva, att allt detta bordet ske
Men minne detta beroit på Norrmännen en.
samt? Om vårt försvar och vår civillista bord
minskas i följd af föreningen, huru skulle Norr-
männen kunna besluta detta? Hade det ickt
varit Sverges Konung och tänder tillsammans
som skolat besluta de indragnicrgar af armen
som fordrats att minska försvarsverket, och an-
kom det icke åter på Stämderna allena, om då
hade velat, att minska civillistan med en sum.
ma, motsvarande den Norrmäanen gåfvo der-
till. Icke kunna Norrmänven rå för, om vå
militärbudget och vår hofhållving i stället blifvi
ökad? Beror det icke af hvardera landets repre-
sentationer, i följd af deras grundlagar, att hva:
för sig betala till ionungahusets underhåll si
mycket, som de finna för godt? Och omv
ville anslå dubbelt så mycket, som nu, burt
skulle sådant kunna förbinda Norrmännen, elle;
tvärtom, att göra detsamma, utan att de
skulle verka på folkets och representationen:
fri- och rättigheter, hvilka Allehanda med si
innerlg tillfredsställelse sett, att Norrmänner
försvarat? Hvad bidragen till vår representatior
hos utländska makter beträffar, så vore det vis-
serligen väl för oss om Norge gaf något mera
men äfven 1 detta fall har man icke någon rät
emot Norrmännen, då de, på sätt en artikel
Morgecbladet med dagens post innehåller, inte
bättre önska, än att få hafva sina utrikes ange-
lägenheter bevakade genom egna embetsmån
hvartill också grundiagen föranleder. Det be-
rodde då af Storthinget, huru stor aflöning de
anslog till dessa. Mycket möjligt är, att der
blefve större än nu. Emedlerild är det be-
stämdt, att flera Europeiska stater af sam-
ma folkmängd som Norge alideles icke
betala mera och icke en gång så myc-
ket, som Norrmännen för sin diplomault
emedan de få sina ärender uträttade af konsu-
ler, och kanske af chargös daffairer på någre
få ställen. Lika säkert är också, att genom ex
sådan separation af diplomatiska ärenderna, hvar-
till grundlagen ger Norrmännen juridisk anled-
ning, skulle kabinettskassan beröfvas en dei
af sin inkomst, och det måste således vara er
fördel för Sverge, som för Norge, sålänge v
hafva gemensamma missioner. Detsamma gäl-
ler om Norges bidrag till vårt försvar, Väl hade
varit, om det blifvit större när föreningenafslöts
men förbindelserna i detta afseende äro nt
engång tydligt bestämda i grundlagen och Riks-
akten, och huru kan man på den omständig-
hotam ar ma. Jd2 Aha hå oo T AA LILL