Felboana, OCh IfOr Well andamal latt uppoii sina söners blod. Dessa traktater skulle sålede existerat innan Sverge började deoana uppoftring Men om sådant också varit händelsea, hvarp kan tvifl.s, emedan traktaterna val då skulle kunn framtagas, så utgör det en ny förvirring at tänka sig, alt sådana traktater som egt rum för föreningen, kunna grunda några anspråk på Nor männen efter föreningen, som upphäftalla föregå ende afbandlingar om Norge, at uvad slag son helst. Emellerud är det tydligen ea sådan id om ersättoing, som äunu ideligen föresväfvar Al iehanda, och synes hafva förorsakat en del a dess harm emot Norrmännen. På hvad säl skulle då denna ersättaiog vinnas efter förenin gen? All:handa har aldrig varit och blir al drig anhängare af amalgamatisnen.? Det anse således Norge böra få bibehålla. sitt statsskic! och regeringsform, samt sin sjelfständighet såsor stat, och har ?med innerlig tillfredsställelse set att Norrminnea försvarat den. Men säc Alleh., ?Norge hade bordt erhålla icke blo samma rättigheter, utan äfven tillförbundits sam ma skyldigheter, som Sverge.? — Huru skull det:a ske? — Jo: den för Sverge ganska dyr köpta föreningen, säger D. A., hade bord medföra en motsvarande minskning uti vårt för svar, vår civillista, vår representation hos ut ländska makter, samt i utgifterna för tryggande af vår handel och sjöfart. Norge och Sverg hade då, åtminstone i de stora frågorna på I och död, haft gemensamma intressen och sym pathier, båda folken kunnat blifva intimare för enade äfven genom förtreligare umgänge, gemen sam uppfestran ech bildning, och Sverge had då i en framtid kunnat blifva delaktigt af d friare politiska institutioner, hvilka Norge till godonjuter, och hvaröfver Norges folk med rätt känner sig stolt. Vi äro då ändtligen vid sjelfva utvecklings punkten af den långa herrliga afhandlingen, oci så långt komne, att vi veta, hvart ut Allehand verkligen vill. Litom oss då till en början 2 betingadt medgifva, att allt detta bordet ske Men minne detta beroit på Norrmännen en. samt? Om vårt försvar och vår civillista bord minskas i följd af föreningen, huru skulle Norrmännen kunna besluta detta? Hade det ickt varit Sverges Konung och tänder tillsammans som skolat besluta de indragnicrgar af armen som fordrats att minska försvarsverket, och ankom det icke åter på Stämderna allena, om då hade velat, att minska civillistan med en sum. ma, motsvarande den Norrmäanen gåfvo dertill. Icke kunna Norrmänven rå för, om vå militärbudget och vår hofhållving i stället blifvi ökad? Beror det icke af hvardera landets representationer, i följd af deras grundlagar, att hva: för sig betala till ionungahusets underhåll si mycket, som de finna för godt? Och omv ville anslå dubbelt så mycket, som nu, burt skulle sådant kunna förbinda Norrmännen, elle; tvärtom, att göra detsamma, utan att de skulle verka på folkets och representationen: frioch rättigheter, hvilka Allehanda med si innerlg tillfredsställelse sett, att Norrmänner försvarat? Hvad bidragen till vår representatior hos utländska makter beträffar, så vore det visserligen väl för oss om Norge gaf något mera men äfven 1 detta fall har man icke någon rät emot Norrmännen, då de, på sätt en artikel Morgecbladet med dagens post innehåller, inte bättre önska, än att få hafva sina utrikes angelägenheter bevakade genom egna embetsmån hvartill också grundiagen föranleder. Det berodde då af Storthinget, huru stor aflöning de anslog till dessa. Mycket möjligt är, att der blefve större än nu. Emedlerild är det bestämdt, att flera Europeiska stater af samma folkmängd som Norge alideles icke betala mera och icke en gång så mycket, som Norrmännen för sin diplomault emedan de få sina ärender uträttade af konsuler, och kanske af chargös daffairer på någre få ställen. Lika säkert är också, att genom ex sådan separation af diplomatiska ärenderna, hvartill grundlagen ger Norrmännen juridisk anledning, skulle kabinettskassan beröfvas en dei af sin inkomst, och det måste således vara er fördel för Sverge, som för Norge, sålänge v hafva gemensamma missioner. Detsamma gäller om Norges bidrag till vårt försvar, Väl hade varit, om det blifvit större när föreningenafslöts men förbindelserna i detta afseende äro nt engång tydligt bestämda i grundlagen och Riksakten, och huru kan man på den omständighotam ar ma. Jd2 Aha hå oo T AA LILL