3slort, böra få förehålla Norrmännen den juri-
diska rätt vi förmenas hafva egt genom freden
Kiel, men Norrmännen icke inför oss få göra
sällande den juridiska ritt, som Dagligt Alle-
banda säger, att det ganska väl vet, att Norr-
männen ega, i följd af de: utaf båda natie-
aerna besvurna föreningsfördraget? En rätt, som
apphört, skulle såle des galla för oss, men en
rätt, som existerar, icke få gälla för dem? Så-
dant kan kallas rättvisa!
Huru ytterst svamiande Alleh. äfven i allt öf-
rigt varit i sina begrepp om rätt, visas ytter-
ligare af den frågan: om icke ett såkalladt Stor-
furstendöme (Finland) under en konstuutionell
Konung, kunde mäta sig i fahetskänsta med
ett såkaliadt Konungarike under en eavåldsregent.
Var då Gustaf IV Adolf, den siste under hvars
spira Finland hade varit Svenskt, en kon-
stitutional Konung? — Dagligt Allehandas be-
repp om konstitution tyckas verkhgen af stri-
den om de Norska sakerna hafva blifvit lika
förbryllade. som dess åsigter om den juridiska
rälten. Ältvenså då det, med hänsyftning till
Polen frågar, om man såsom på något sätt Jik-
artade föremål för mensklighetens sympathi
kan jemföra ett förtryckt och af hela veriden
misshandladt folks strid för sin nationalitet
med missnöjet, fronderiet och de obehörigt
utsträckta anspråken (hör! hör!) hos ett part
imom en nation, som under en mild Konungs
och ett högsinnadt brådrafolks skydd städse
framgått i välstånd och lycka.? Denna korta
punkt ensam innehåller icke mindre än tre -o-
riktigheter. Först och främst innefattar den en
falsk citaiion; ty vi hafve väl i en föregåeade
artikel, såsom en slutsats just af Allehandas be-
grepp om folkrätten, yttrat, att em Norge icke
hade någon rätt att resa sig för sin frihet,
så vore förhållandet enahanda med Polen, och
all den sympathi som visats för detta folk endast
en förvillad exaltation, emedan Polackarnsas sjelf-
ständighetsstrid då vore endast ett vanligt upp-
ror. Detta hafva vi också nu bevisar utgöra en
tråeg — följd af Allehandas definition, men
vi jemförde för öfrigt icke de båda folkens ställ-
ning. För det andra torde Allehanda som sett
en omätlig skillnad deri, att Polen stridde för
sin nationalitet, benäget svara, om icke Norr-
männens strid äfven var för deras nationalitet,
då denna nationalitet utan tvifvel hade blifvit
tillintetgjord, i fall Norge hade blifvit en provins
af Sverge, lika mycket som nationaliteten hos
de delar af Polen, som genem den af Allehanda
såkallade plundringen delades mellan Österri-
ke, Preussen och Ryssland. För det tredje kun-
de vår jemförelse mellan de båda nationernas
resning ieke gälla Norge, sedan detua un-
der en mild Konungs och ett högsinnadt brö-
drafolks spira framgått i välstånd och Jlycka,
utan afsåg det ögonblick då detta folk, likasom
Polen, öfvergifvet af hela verlden beslöt att
strida för sin frihet. Hvad kunde Norge i det
ögonblicket veta, huru mild spiran elter huru
högsinnadt? brödrafolket hade blifvit i f: amtiden,
i fall Norrmännen hade öfverlemnat sig såsom
provins? Hvarföre rör Allehanda så jemmerligt
hop sakerna, medan det talar om att reda
begreppen; elier rättsre, hvarföre talar det om
att reda begrepppen, när det så rör ihop sa-
kerna?
Lika falsk och oärlig är Allehandas citation
af vårt yttrande angaende Polens institutioner,
för hvilka det, efter Allehandas sätt att se,
borde vara skyldigt Ryska Kejsacen tacksamhe..
Vi hade uttryckligen i parenthes utsatt namnet
Alexander, af hvilken Polen erhöll den omtal-
ta försäkran om sin nationalitet; och Allehsnda
har, Just medan det sjelf åberopat till stod för
sin sats den garanti, som skall blifvit lemnad
för denna nationalitet genom kongressen i Wi-
en, kastat oss i synen en mängd åtgärder af
Kejsar Nikolaus efter insurrektionskriget, su
som om vi hade menat dessa med uttrycket
institutioner. Detia visar blott huru långt för-
bittringen kan föra till orättvisa och misstag.
Vi skola nu närmare granska hvad grund
Allehanda har till den svit af håfiiga och föro-
limpande uttryck och beskyllningar, hvarmed
det apostroferat brödrafolket. Missnöjet; fron-
deriet; de obehörigt utsträckta anspråken,
småaktighet; högfärdsandans pösande an-
språk, sådana äro de benämningar Norrmän-:
nen fått uppbära af det bögsinta Allehanda.
Hriyarmed hafva da då fröustsant c2 dana N
