bokhållaren Lidbäck, om än dennes förhållande, enligt lag, berättiga eller icke berättiga dertill, stridande emot de åsigter, för hvilka en upplystare tidsanda gjort sig fallt redo och emot principerne, de der ligga till grund för civilisationens utveckling, dem han städse hyilat och jemväl offentligen sökte göra gällande, hvadan Francke på det högsta ogillade samma yrkande af kroppsstraff, såsom förnedrande för menniskuvnaturen, hvilken ätven hos brotsslingen borde respecteras: Handelshuset A. Broddelius Comp. och Herr Leonhard Broddeiius, att de förmoda att vice Häradshöfdingen Göök, hvilkea de icke directe, utau genom Herrar Godemaån i Lidbäcks Enkas Comp. afträdde bo, uppdragit, att trlan, å massans vägnar, utföra, dervid, såsom sig bordt, ställt sig lagar och författningar till efterrättelse, hvarföre ock de icke ville taga kännedom om hans förfarande deri, emedan lagen lagt sådant på ombuds egna omsorger och ansvar; åberopande deras enskilta åtal emot Lidbäck för det förhällande som de skriftligen uppgifvit inför Kämners-Rätten, fordra lagligt beifrande; och har Herr Sinclair, genom ombud, före Lidbäcks yrkande om rekonvention, anfört, att, ehuru han underteknat den till Konungens Befal!ningshafvande inlemnade angifvelseskrift, vore ban likväl icke sinnad, aut fullfölja hvad som i samma skritt blifvit emot Lidbäck angifvet, och hvarföre ombudet reserverade sin hufvudman för alla kostoader och allt det ansvar, som möjligen vid sakens slut kunde drabba de angifvare, hvilka velat leda uppgifterne i bevis, i händelse de deruti skulle brista. Detta allt med hvad mera de till KämnersRätten inlemnade handlingar innehålla , Grosshandlaren Her C. G. Kihlman, Stadsmäklaren Edwin Leffler och Mäklare-Bokhållaren von Schneidau upplysningsvis hörde, samt vittnen berättat, parterne i öfrigt anfört och påstått har jag öfvervägat. Jemte det jag från målet skiljer Grohandlanderne Herrar Hze3zer, von Holten, C. F. Kjellberg och A. Hegghs fordringsanspråk, med afseende på deras omförmälte förklaringar, anser jag först bör komma under afgörande frågan om den egenskap hvari Handelsbokhållaren Lidbäck varit hos Enkan fru Lidbäck eller hennes kbandelsbolag anställd. Nu ehuru H. C. Lidbäck vid mantals eller skattskrifaingen förlidet år sig anteknat, såsom Handelsbokhållare, bar likväl fru. Lidbäck inför KämnersRätten förmalt, att bemälte hennes son, utan arfvode, som framdeles skulle bestämmas, skött, efter förutnämnde fullmagt, hennes handel; i följd hvaraf och samt då å vederdelosidan medgifvet är, att han icke varit delägare i bolaget, och han, såsom hennes eller dess bolags lagstadde: tjenstehjon icke eller kan betraktas, jag antager, att, i öfverensstämmelse med samma fullmagt, Handelbokhållaren Lidbäcks med bolaget C. Lidbäcks Enkas Co.ap. handelsaffärer kaft befattning, såsom syssloman. Om Lidbäck under sådan befattning sig så bedrägligen förhållit, som målsäganderne och allmänne åklagaren påstått går jag nu alt tillse, och förekommer dervid till pröfning, huruvida de, efter afresan till utrikes ort, derifrån af Lidbäck hitsände och i protokollen för den 25 sistlidne Februari och 17 sistlidne Mars omnämnde bref samt af Handelsbokhållaren Lidbäck den 19 December sistlidet år i handeisfirmans namn dragne och af handlanden i Halmstad P. G. Eriksson endosserade vexel stor Niohundrade Lp. Sterling på G. Walcker Son i London, sedan den återkommit med protest af den der varande Notarius Publicus, som intygat, att Walcker Son derstädes icke finnes, samt Lidbäck skall dragit vexel på diktadt namn och valuta sig tillnarrat, kunna såsom skäl emot Lidbäck begagna. Handelsbokhbåliaren Lidbäck har, hvad förutnämnde den 17 sistlidne Mars framhafde bref angår förment, att enskildte handbref icke kunna utgöra ämne för en brottsmålsransakninog och i öfrigt anfört, att i fall Kämners-Rätten icke skulle antaga detta hans förklarande, ansåg han sig berättigad förneka det han skrifvit och afsändt dem, utan att han kunde bestämt dem erkänna eller bestrida och derjemte siutligen -tillagt, att hans bestridande , att alla de företedde, såsom från honom insände bref måtte medföra något afseende, äfven grundade sig på föreskriften uti Kongl. Förordsingen af den: 5:te December 1695, att insen må tillåtas, att någons bref eller handlingar antasta eller någons sakförare eller angifvare bifall gifvas utur de på otillbörligt sätt tillhandabragte dokumenter något till den ankiagades besvär eller förfång att pröfva eiler fuiltyga samt enskildte bref ägde lika hemlighetsfulla kraft, som tal emellan fyra ögon, hvilket icke får, enligt Kongl. Brefvet af den 24 April 1754, hvarken berättelsevis eller såsom skäl uti Dom eller utslag införas och sådant ar det i samma Kongl. BPraef anförda att alact icka allpnact all förtraolis sammanile fu.