bokhållaren Lidbäck, om än dennes förhållande, enligt lag,
berättiga eller icke berättiga dertill, stridande emot de åsig-
ter, för hvilka en upplystare tidsanda gjort sig fallt redo
och emot principerne, de der ligga till grund för civilisatio-
nens utveckling, dem han städse hyilat och jemväl offent-
ligen sökte göra gällande, hvadan Francke på det högsta
ogillade samma yrkande af kroppsstraff, såsom förnedrande
för menniskuvnaturen, hvilken ätven hos brotsslingen borde
respecteras: Handelshuset A. Broddelius Comp. och Herr
Leonhard Broddeiius, att de förmoda att vice Häradshöfdin-
gen Göök, hvilkea de icke directe, utau genom Herrar Go-
demaån i Lidbäcks Enkas Comp. afträdde bo, uppdragit,
att trlan, å massans vägnar, utföra, dervid, såsom sig bordt,
ställt sig lagar och författningar till efterrättelse, hvarföre
ock de icke ville taga kännedom om hans förfarande deri,
emedan lagen lagt sådant på ombuds egna omsorger och an-
svar; åberopande deras enskilta åtal emot Lidbäck för det
förhällande som de skriftligen uppgifvit inför Kämners-Rät-
ten, fordra lagligt beifrande; och har Herr Sinclair, ge-
nom ombud, före Lidbäcks yrkande om rekonvention, an-
fört, att, ehuru han underteknat den till Konungens Befal!-
ningshafvande inlemnade angifvelseskrift, vore ban likväl
icke sinnad, aut fullfölja hvad som i samma skritt blifvit
emot Lidbäck angifvet, och hvarföre ombudet reserverade
sin hufvudman för alla kostoader och allt det ansvar, som
möjligen vid sakens slut kunde drabba de angifvare, hvilka
velat leda uppgifterne i bevis, i händelse de deruti skulle
brista.
Detta allt med hvad mera de till Kämners- Rätten in-
lemnade handlingar innehålla , Grosshandlaren Her C. G. Kihl-
man, Stadsmäklaren Edwin Leffler och Mäklare-Bokhålla-
ren von Schneidau upplysningsvis hörde, samt vittnen be-
rättat, parterne i öfrigt anfört och påstått har jag öfvervä-
gat. Jemte det jag från målet skiljer Grohandlanderne Her-
rar Hze3zer, von Holten, C. F. Kjellberg och A. Hegghs for-
dringsanspråk, med afseende på deras omförmälte förklarin-
gar, anser jag först bör komma under afgörande frågan om
den egenskap hvari Handelsbokhållaren Lidbäck varit hos
Enkan fru Lidbäck eller hennes kbandelsbolag anställd. Nu
ehuru H. C. Lidbäck vid mantals eller skattskrifaingen för-
lidet år sig anteknat, såsom Handelsbokhållare, bar likväl
fru. Lidbäck inför Kämners- Rätten förmalt, att bemälte hen-
nes son, utan arfvode, som framdeles skulle bestämmas,
skött, efter förutnämnde fullmagt, hennes handel; i följd
hvaraf och samt då å vederdelosidan medgifvet är, att han
icke varit delägare i bolaget, och han, såsom hennes eller
dess bolags lagstadde: tjenstehjon icke eller kan betraktas, jag
antager, att, i öfverensstämmelse med samma fullmagt, Han-
delbokhållaren Lidbäcks med bolaget C. Lidbäcks Enkas
Co.ap. handelsaffärer kaft befattning, såsom syssloman. Om
Lidbäck under sådan befattning sig så bedrägligen förhållit,
som målsäganderne och allmänne åklagaren påstått går jag
nu alt tillse, och förekommer dervid till pröfning, huruvida
de, efter afresan till utrikes ort, derifrån af Lidbäck hit-
sände och i protokollen för den 25 sistlidne Februari och
17 sistlidne Mars omnämnde bref samt af Handelsbokhållaren
Lidbäck den 19 December sistlidet år i handeisfirmans namn
dragne och af handlanden i Halmstad P. G. Eriksson endos-
serade vexel stor Niohundrade Lp. Sterling på G. Walcker
Son i London, sedan den återkommit med protest af den
der varande Notarius Publicus, som intygat, att Walcker
Son derstädes icke finnes, samt Lidbäck skall dragit vexel på
diktadt namn och valuta sig tillnarrat, kunna såsom skäl
emot Lidbäck begagna.
Handelsbokhbåliaren Lidbäck har, hvad förutnämn-
de den 17 sistlidne Mars framhafde bref angår för-
ment, att enskildte handbref icke kunna utgöra ämne
för en brottsmålsransakninog och i öfrigt anfört, att i fall
Kämners-Rätten icke skulle antaga detta hans förklarande,
ansåg han sig berättigad förneka det han skrifvit och af-
sändt dem, utan att han kunde bestämt dem erkänna eller
bestrida och derjemte siutligen -tillagt, att hans bestridande ,
att alla de företedde, såsom från honom insände bref måtte
medföra något afseende, äfven grundade sig på föreskriften
uti Kongl. Förordsingen af den: 5:te December 1695, att
insen må tillåtas, att någons bref eller handlingar antasta
eller någons sakförare eller angifvare bifall gifvas utur de
på otillbörligt sätt tillhandabragte dokumenter något till den
ankiagades besvär eller förfång att pröfva eiler fuiltyga samt
enskildte bref ägde lika hemlighetsfulla kraft, som tal emel-
lan fyra ögon, hvilket icke får, enligt Kongl. Brefvet af den
24 April 1754, hvarken berättelsevis eller såsom skäl uti
Dom eller utslag införas och sådant ar det i samma Kongl.
BPraef anförda att alact icka allpnact all förtraolis sammanile fu.
