Han berättar mångfaldiga exempel för att styrk
denna sats, af hvilka vi här anföra följande: Ei
fruntimmer 1 Paris vid namn Shorigny, 29 å
gammal, angreps för 2 år sedan af hysterisk
åkommor. Det 23 dygnet sedan hon insjukna
möttes läkaren vid sitt besök af den underrättel
sen, att hon dödt om natten. Han undrade
mycke: derpå, emedan han aftonen förut had:
funnit henue bättre an vanligt. — Han lät för:
sig till henne, för att sjelf öfvertyga sig om s2-
ken, och då han tog likklädet af henne, mårk-
te han, att ansigtet val var mycket blekt och läp-
parna utan färg, men att ansigtsdragen alldeles icke
hade förändrat sig Munnen stod öppen, ögo-
nens eld var slocknad, pupillen mycket stor, och
skenet af ett ljus verkade ingen förändring på
den. Någon värme kunde ej kännas i kroppen,
men den var dock icke så ksll och slapp, som
ett lik plågar vara. Han återkom nästa dag för
att se liket ännu en gang före begrafningen. Då
han fann att det icke var alldeies kallt, betalde
han att kistan icke skulle få slås igen, förrän
spår till förruttnelse hade visat sig. Han fort-
satte nu 1 fem dagar sina observationer; vid slu-
tet af femte dagen märkte han en svag rörelse
på klidet, hvarmed liket var öfverhöljdt. — Två
timmar derefter märkte hau, att den ena armen
hade dragit sig krokig utan att någon rört vid
den, efterhand började hela hket röra sig och
det blef snart icke mera tvifvel underkastadt,
att ett skendodsfall här hade egt rum. Ögonen
öppnade sig; sinnenas bruk återkom, och pa-
tienien blef slutligen a!ldeles återställd. — Det-
ta var en ovan!ig händelse, men den är fullstär-
digt hekräfiad tll sin riktighet, och fruntim-
ret lefver anvu.
Det är lycka att vi här i Sverge ändthgen
kommit till det förnuftiga bruket, att icke be-
grafva någon, förr än förruttnelsen gifver sig
tydligt tillkänna, så att någon skendöd här säl-
lan kan komma i fråga; men i Tyskland och
i synnerhet i Frankrike, der begrafningen oftast
sker dagen efter dödsfsllet, huru otaligt många
måste icke der hafva vaknat i grafven, och blif-
vit utsatta för de ryshga qval, som den hopp-
lösa föreställningen, att utan räddning vara på
detta sätt för alluid skild från de lefvandes an-
tal, måste förorsaka, innan förskräckelsen eller
qväfring hunnit göra slut på det återvaknade
medvetandet! :
a