na föra oss på fall, forebygges, nemligen folkets
återsjunkande i råhet och okunnighet.
Den första af dessa orsaker har den skymfliga
titeln af aristokrati, en dämon fullkomligt o-
skadlig i sig sjelf, och fruktansvärd exdast då han
åtföljes af sin favoritbydra monopolet. Då adel-
skap icke kan foriänas af någon stat hos oss, så
förmoda vi att det är ea rikedomsaristokrati, som
man så högeligen fruktar. Men vi tillstå att
de lagar, som afskaffa den aristokratiska först-
födslorätten, och den spridoing af förmögenhe-
ten till hvarje följande generation, som deraf
uppkommer, högeligen minska vår fruktan
för någon fara från det hållet; och om
inga af staten auktoriserade sammansättningar af
förmögenhet funnes, — hvilka sammansättnin--
gar indirekt strida mot förutnämnde lagar,
så skulle föga skäl till någon farhåga ega rum.
Lyckligtvis är dock allmänna tänkesättet,
som blir allt mer och mer upplyst, rigtadt e-
mot sådane sammansättningar, och vi tro att de
knappast skola uthärda dess pröfvande gransk-
ning. Monopolierna för banker och hvarjehan-
da andra kompanier skola med möda kunna
framsläpa sitt lif änau ett halft seket; och 1n-
flytandet af en alltjemt vexande rikedom kom-
mer att försvagas genom den högre dagspenuning,
som de arbetande kiasserne 1 samhället ound-
vikligen komma att fordra.
Den andra orsaken till farhåga avses allmänt
vara prestvålde; men då ingen herskande kyrka
genom lag kan intöras i denna republik, och alla
sekter ega en fu!komlig och lika religionsfrih:t, så
kunna vi icke se någonting verkligtien sådan farhå-
ga, så vida icke en allmän superstition uppkomme.
Då kunde visserligen en fara vara förhanden;
ty i hvarje tidehvarf har rehgionsvidskep:lsen
varit fiende till friheten, och på engång tyran-
niets svärd och sköld. Men den ännu mäkti-
gare kraften, en fri press, som utbreder veten-
skapens ljus, hvilket är motsatt all religions-
vidskepelse, skall icke länge ullåta denna sed-
nare, att hålla under sitt välde ens de offer,
som ännu med dena kämpa om sin frihet. Men-
niskorna skola vörda det he!iga i vetenskapen,
såsom en uppenbarelse af Guds tankar i hans
verk, och icke tro på någon vidskeplig tolk-
ning af hans skrifna ord, som står i strid med
denna oföränderliga uppenbarelse.
Den tredje förmodade faran förespeglas i en
förväntad anarki, och uppkomsten af ett
pöbelvälde i denna republik. Men anarki kan
endast uppkomma genom allmän missbelåtenhet
och förtryck eller okunnighet. Det förra kun-
de icke länge ega rum hos ett folk, som sjelf
har makten i sina känder att afhbjelpa alla be-
svär; och den sednare skulle snart skingias ge-
nom pressens ljus. Och då vi besinna, att vår
demokrati är en demokrati med jagar, lika bin-
dande för alla klasser, utan att gifva privilegier
åt någon, hvilket demokratierne i forntiden ic-
ke voro, kunna vi icke annat än glädja oss öf-
ver, att se oss tryggade mot den anarki, som
lade Greklands, Roms och Venedigs republiker
under despotismens fot. Ett pöbelvälde kan
icke existera bland ett uppfostradt och bildadt
folk, der alla äro lika inför -lagen; och fastän
denna benämning, så väl af vissa inbemska,
som främmande skriftställare, användes, för att
skymfa vår organiserade demokrati, så kan den
dock icke förändra karakteren af det system,
som betecknas med ordet demokrati. En ros
skulle lukta lika väl om man kallade henne vall-
mo; och bröd skulle icke blifva mindre helso-
samt eller ätbart, om man gåfve det benämningen
af sten. Lät derföre i vår republik en fullkomlig
frihet cfverallt råda hos alla klasser af våra
medborgare, och ett system af allmän uppfostran
sprida sitt solljus öfver hvarje punkt af det he-
la; och dygd, visdom och lycka skola pryda
våra annaler, genom den ändlösa cyklen af den-
na republiks historia.