Vidare säger Författaren: på styckadt Hem-
man satt bonden, en patriark, omgifvea af barn
och baraabarn , skipande rättvisa dem emellan
och vakande öfver sedlighet och ordning inom
sin ätt. Nu åter, och under det ett industri-
välde utbildar sig, begynner man att betrakta
jorden såsom en machin till producerande af
spanmal, och jordbruket börjar att bli en in-
dustrigien.
Det må man kalla en grundlig kunskeap i
historien och en djuptänkt åsigt i statshushall-
ningen! Först och främst frågas, när bonden i
Sverige var en sådan patriark som författaren
omtalar? Månne i hedenhös? Då var det skada,
att nånsin kristendomen kom in i landet, eme-
dan bonden under den så kallade medeltiden
icke var särdeles utmärkt, hvarken för visdom
eller sedlighet. Dessutom måste väl väåäktare-
kallet inom en ätt grunda sig på kunskap och
begrepp och icke på egande rätt till en större
eller mindre jordlott. Hvad som vidare säses
om jorden, betraktad ur synpunkten af en ma-
chin, kan hafva sin riktighet; ty att ett sam-
hällslif kan tänkas utan inbördes utbyte af lifs-
förnödenheter torde förefalla bvar och en svårt
att inse, som ej är invigd i författarens mysti-
ska vishet. Ått industrien just består i
en sådan produktivitet, som gör ett mera ut-
veckladt samhällstillstånd möjligt, torde ej kun-
na nekas; och derföre omfattar den hela men-
niskans lägre verksamhet, vare sig i afseende
på åkerbruk eller hvad annat yrke som helst.
Att nu det, som tydligen är en högre full-
komlighet och utveckling, skall aases såsom en
ofullkomlighet och brist, är en ny åsigt, som
författaren i längden torde få svårt att försvara.
Men det skall ju följa häraf, att bonden är fa-
brikant .och att derföre omkring honom: bild:s
en mängd fabrikshjon, som sätta författaren ii.
en panisk förskräckelse; ty först låter han dem
växa tillräckligt, och sedan diager han fram
med dundrande fraser om fattigvårds-anstalter
och korrektionshus etc. Hela denna framställ-
ning bevisar ogemena insigter, som författaren
ådagalägger i en mängd citater af förordningar
och författningar, genom hvilka han leder sig
till de olyckliga följderna af hemmansklyfomgen,
som egentligen, likasom industrien, är målet för
hans ifver och förfåran. Hans begrepp om stat
och samhälle är dock så fattigt och så inskränkt,
att det är riktigt synd att tro honom om nå-
gra dolda afsigter att vilja imponera på mäng-
den och moiverka tidens läror. Han synes be-
trakta menniskoslagtet ur den vanliga popula-
tions-åsigten: flere få icke komma till verlden
än som beqvämligen kunna födas på en viss
jordsträcka; allt öfverskott är skadligt och bör
undvikas och motarbetas. Några skola vara
herrar, och blott så många som erfordras för
deras uppassning kunna få komma med på kö-
pet. De andra höra ej till slägtets idde, och
man får ingalunda vara betänkt på medel att
till ära för skaparen, som är en fader för alla,
bereda utkomst och sällhet åt så många millio-
ner, som verlden kan rymma, icke efter egois-
mens, utan efter förnuftets och menniskokärle-
kens beräkning. Vår statsman borde likväl ic-
ke söka efter en fingerad gräns för hemmans-
klyfningen, utan den sanna gränsen, inom hvil-
ken samhällslifvet kan utveckla sig till nära en
oändelig mångfald, och deruti borde han sätta
sin ära, att visa, hur staten genom andelig och
materiel verksamhet kan uppnå en fulländning,
som det närvarande slägtet endast med tankan
kan fatta. Sedan länder och verlsdelar äro så
nära förenade, sedan jorden snart sagdt blifvit
allas gemensama egendom, och upptäckter
meddela sig nästan lika hastigt som ljuset spri-
der sina strålar och verkninger; är det inga-
lunda ett oupplösligt problem att ett land kan
nära och underhålla mångfaldigt flera inbygga-
re, än som fordom der kunnat finna sin berg-
ning, och om bröd icke finnes tillräckligt för
menskliga behofven på ett ställe, så kan mensk-
lig verksambet genom utbyte af sina produkter
förskaffa det från andra håll. England med
sin ofantliga folkmängd lider icke, såsom be-
kant är, genom följderna af någon hemmans-
klyfoing, då tvertom roten till fattigdomen och
eländet der de finnas, just torde få sökas i de
stora jordpossessionerna, som äro hopade på
några få händer, och i Irlaud ligga de deremot
just i saknaden af hvad förf. kallar industri.
Men felet i allmänhet vid våra statsekonomiska
berakningar är, att man wugår från det lägre
och materiella lifvet och der söker de data,
sam kunna hli konstanter i den hösvre kallkvlan