HERR FALKS NATURLIGA MAGI.
Vi hade i Söndags twllfälle att åskåda den re-
presentation, hvarmed Hr Falk öppnade sin
exposition af konststycken uti Hr La OCroix!s
lokal på Djurgården. Hr Falk är en liten, ar-
tig, välvillig och munter man, så liten och så
konstfärdig, att man skulle vara frestad taga ho-
nom för en tomtegubbe, hvilka, som bekant är,
erligt gammal folksägen jemväl hafva något smått
med trolleri att beställa. Hr Falk sätter hkväl
icke sjukdomar på boskapen eller läser fast mun-
nen på gamla käringar; han tyckes endast för-
vånda synen på dem, som göra honom den
äran i Hr La Croixs lokal. Vi hafva här icke
utrymme att göra redo för alla hans konststyc-
ken, bland hvilka åtskilliga äro sådana man ser
af alla taskspelare: såsom, att låta en hög risgryn
vandra från en bägare till en annan, att låta en
person lägga en penning under en hatt oeh der-
efter hvarje gång hatten upplyftes förvandla pennir.-
gen i apelsiner, bullar, ägg m. m.; att återfinna ett
uttaget kort i ett ägg, utvaldt bland en hel hög
sådana på en tallrik m. m. Vi vilja blott redo-
göra för ett par, som vi icke sett af andra task-
spelare. Sålunda framvisar Hr Falk t. ex. sex
döda kramsfoglar liggande på en tallrik. Hvar
och en kan sjelf öfvertyga sig att de icke äre
sofvande, utan verkligt döda. Dessa lägger han
i en kastrull, slår öfver dem en magisk sås och
ställer under kastruller en spritlampa. Medan
detta sjuder och stekes, gör Hr Falk några kort-
konster och efter några minuter är anrättningen
färdig. Han tar den nu af elden samt går om-
kring och frågar, om ingeu vill spisa med ho-
nom, men sällskapet tycktes denna gången icke
hågadt dertill, synnerligast derföre att kramsfog-
larna blifvit oplockade inlagde till stekning.
Hr Falk sjelf var likväl icke så kräsmagad, utan
försäkrade att det skulle smaka henom ganska
godt samt beredde sig att visa sällskapet sin
matlust, då, under öfver under! vid lockets af-
tagande alla sex foglarna lifslefvande flögo upp
ur kastrullen och rundt omkring i rummet, så
att åskådarne många gånger voro nära att i or-
dets egentliga bemärkelse få stekta sparfvar 1
munnen.? — Men om Hr Falk är en ovanlig
kock, så är han en ännu bättre vin skänk, och
en aldeles oöfverträflig räknemästare. Ur en
butelj, som man tydligen kunde se endast
var en vanlig Fransysk vinbutelj, och med
hvilken icke gjordes annan operation, än
att den nedtill ombands med en servet, lat Hr
Falk, sedan han sköljt buteljer med vatten fle-
ra gånger och hålht den upp och ned, så att
alla kunde se det den var tom, efter åskådarnes
befallning, vexelvis flyta rödt och hvitt vin,
samt Champaguc, många glas. Under hela den-
na tid var ingen kork i buteljen. - Mången
skulle utan tvifvel önska sig en sådan butelj,
men Hr Falk kunde dervid svara såsom Scan-
derbeg, när Sultan af honom begärde den sabel,
med hvilken han hade afhuggit hufvudet af en
oxe i ett enda hugg: det fordras icke blott
min sabel, men äfven min arm dertill. Snarare
skulle vi då önska Hr Falks förmåga åt våra
vinhandlare, af hvilka en stor del väl förstå
sig på konsten att tappa flera sorters vin ur
samma oxhufvud, men hittills så vidt vi veta,
icke ur en butelj. Efteråt sammanslogos de o-
lika vinerna i buteljen, och genom sifoner drog
konstmästaren nu ut hvarje sort vin i olika glas,
tills butelien var tom.
Argast är dock Hr Falk i den så kallsde
Sesemans raknekonst. Hen ber först en af å-
skådarne taga af en hög på en tairik liggande
penningar så många det behagas; tager derefter
bort talriken; sätter sedan ett litet bord framför
personen, och ber densamma noga räkna pen-
aingarna; antalet utgjorde denna gången 28.
Derefter gaf han damen som räknade, ännu en
penning och frågade huru många hon nu hade:
20 blef svaret. Detta bestridde likväl vår nya
Seseman, och påstod bestämdt, att det skulle
utgöra 35, och se! när Damen räknade om
penningarne, voro de 35. Han bad henne nu
taga 10 afrån, hvilket skedde; men när hon ä
ayo räknade voro de återstående icke 25, utan
34. Under allt detta höll konstnären sig på
ett betydligt afstånd. — Om Hr Falk stadnar
qvar i Sverge, skulle det vara pengar värdt,
att adjungera honom i Statskontoret. — Hvilken
skatt vore ej en man, som hunde räkna upp?
medel till alla pya uniformer och hela tredje
hufvudtiteln, utan behof af en skillings nytt an-
slag från rikets ständer? -— Vi önska Hr Falk en
god sejour i Stockholm och tvifla ej att han