Sapiten, Lt. t. i.neftior torra Kanal Distriktet. DJURGARDS-TEATERN. HENRIK DEN TREDJE OCH HANS HOF. Historisk Dram i fem akter, af Alex. Dumas. Den 21 Juli år efter Christi bord 1578, kl. efter 11 på natten, blefvo de goda borgrarna på Rue Saint-Honor 4 Paris plötsligt väckta af ett förfarligt buller och skrik ute på gatan. Hufvuden 1 nattmössa tittade ut ur det ena fönstret efter det andra, för att se hvad som stod på. En ensam vandrare, insvept i sin kappa, hade blifvit omringad af ett helt 1jog främmande karlar, hvilka äflades om hvarandra i mörkret att åt den olyeklige wiåtta stygnen af sina dolkar och värjor. Man skyndade ner, mördarne voro redan åter försvunna, och mannen i kappan låg genomborrad aftrettiofyra sår. Han afled morgonen derpå. Det var Paul Stuart de Caussade, Grefve de Saint-Mcgrain, en af Konung Henrik III:s intimaste gunstlingar, eller såsom man då för tiden kallade dem, mignons.? Man trodde sig bland mördarhopen ha igenkännt Hertigen af Mayenne, och det hviskades allmänt om att dennes bror, Henrik af Guise, skulle varit den, som föranstaltat detta mord, af misstankar, att den galanta Grefven, icke så alldeles utan bönhörelse gjorde hans gemål, Catharina af Guise, sia kur. , Hr Dumas, en af den Fransyska romantiska skolans argaste men spirituellaste dramaturger, har funnit denna grefliga personage och hans bedröfliga hädanfärd ganska lämpliga för en dram, och han har på den, som synes, helt knapphändiga historiska grunden fört upp en alldeles ståtlig byggnad. Sålunda har han först och främst låtit Grefve Megrain sedan längre tid försmäkta af den mest brinnande :kärlek till den sköna Hertiginnan. Grefven är, såsom med dessa Henrik den wedjes mignoner verkligen var fallet, på samma gång en den mest förfinade kavaljer i förmakets vekliga ro, och den oförskräcktasse riddare när det gäller, med ett ord, en utomordentligt intressant herre. Catharina har icke kunnat förblifva känslolös för så många höga och förtjusande egenskaper, hon har måst erkänna det för sig sjelf, helst hon, såsom Hr Dumas snart skal! visa, icke lefver med sin man i ett för en kärleksfull qvinna serdeles tillfredsställande förhållande; men trogen sina pligter som maka, har hon med afsigt alltid sökt, att undvika den enträgna Grefvens ömma blickar och stumma kärleksförklaringar. En besynnerlig tillfällighet förer dem nu likväl en vacker dag tillsamman i en astrologs kammare. De äro ensamma, Mfegrain kan icke längre hämma sitt öfversvallande hjertas känslor, och Catharina är svag att låta ett förbjudet ord halka öfver sina läppar. EF detsamma klappar någon på dörren, astrologen infinner sig och smyger ut Hertiginnan en annan väg; när Megrain öppnar dörren för att aflägsna sig, träder hertig Henrik af Guise in i stäl let. Ruggieris observartorrum är en samlings plats för allt hvad ädelt och fornämt finnes i Paris, Man vet ju, hur genom Catharina af Medicis astrologien och magien kommit i sväng i Frankrike, man talade då för tiden aldrig om annat än spådomar i stjernorna, besvärjelseformler och trollkonster. Emellertid befattar sig fader Ruggieri icke blott med konstellationerna på himlen, han gör äfvenledes litet 1 politik, och det är af denna sednare anledning han nu har äran mottaga den skråmiges, såsom Henmnik af Guise kallades, nedlåtande besok. Medan astrologen är ute, slår hertigen sig ned att vänta i en fåtölj, någonting faller dervid ner från stolen, han tär upp det . . vecklar ut det . ... skall han tro sina ögon? . . . det är hans gemåls näsduk, hennes vapen är broderadt i ena hörnet . . . det är då sannt! . . . det hade sina skäl, detta Grefve Megrains besök hos astrologen! . . . saken är tydlig. Det är också fatalt, att vid rendez-vous fruntimmerna alltid skola lemna näsdukarna efter sig, liksom amangerna alltid sina kappor! hur många tragedier hafva icke skett här i verlden bara för en qvarlemnad näsduks skull! Och Henrik af Guise funderar och grubblar ,åde länge och väl, så faller han slutligen på mm ausrderlio idd för sin hämnd. Skrif! sä