5 BS Öv SVA MMA BETR) RETAS OMP. a na, hur spirituella och snart sagdt trefliga de annars verkligen se ut, der de stå och göra sig ett godt mål af sitt feta rof. Den hvita hästen på genretaflan, som Hr K. målat gemensamt med Hr Berger, tyckes oss likväl isynnerhet i vara målad con amore. Han skrapar i marken, det gnistrar ur hans ögon, det lefver i hvarje ådra. Man skulle vilja klappa honom, man skulle vilja stryka hans man; han är så glatt och fin. Men nous revenonvs å nos moutons, det vill säga, räfvarne! de äro kanske ändå de yppersta af alla. Se, hvilka ögon! . . . ah, du mickel! . . . och dessa så insinuanta svansar . . . ah, du lurifax! . . . Hi: Palm hade flera landskap på exposiiionen, hvilka icke saknade förtjenst. — Han har onekligen mycken talang för målning af olika trädslag, och det är icke något maniereradt i hans vegetationer och himlar. (Vi kunna icke yttra oss ofver hans utsigt af en glacigre på Norska fjällen, ty vi hafva icke sett någon glaciere i verkligheten; vi vilja dock heldre tro derom allt godt än ondt. Annars torde detta ämne vara bland det halaste, en landskapsmålare kan ge sig in på. Af Hr Mazer raknade man icke mindre än ett fjerdedels hundra originalporträtter. Många utaf dessa äro ganska lika, ett par frappant lika. Men det är något torfuigt i Hr. M:s målningar. — Vi vilja icke härmed klandra, att ban, för att ge relief åt sjelfva hufvudena, söker undvara alla accessoirer, som skulle afleda uppmärksamheten från det hufvudsakliga föremålet, eller åtminstone icke i dessa, om de finnas, nedlägger några bjertare koloriter, tvertemot andra porträttmålare, som genom brokiga kostymer och en rik grund söka smickra ögat, ofta i afsigt just att afleda uppmärksamheten från ett mindre lyckadt hufvud. Det är en torftighet 1 sjelfva fysionomierna, en viss frostighet. De lefva visserligen, det är spel i musklerna; men det hela har något spöklikt, der saknas värma. Brunne ej i de skönas läppar uti verkligheten en hetare purpur, värmde ej deras kinder en skärare rodmad, hur många suckar mindre skulle höjas hår i verlden, och hur många poeter mindre rimma i vindskapporne! Af Fröken Adlersparre, Hrr Södermark, Herlin, Norgren, såg man dessutom flera ganska vackra målade porträtter. Hr S:s porträtter af kungliga familjen höra icke till hans nyaste arbeten; de äro, såsom allt hvad han målar, yppigt och varmt utförda, men icke fulikomligt trätade. M:lle Böll hade inlemnat ett par i svartkrita, Hr Cardon, ett par i litografi. Den eaas sem den andras talang är förut tilräckligen känd... Ai Hr fright såg man ett djurstycke i Gouseche, i sitt slag alldeles ypperligt. . Vi kunna icke sluta denna redogörelse utan ea allmän anmärkning öfver Akademiens expositioner. — Det har neuwligen förundrat oss och många med oss, att så mycken medelmiåtta, ja till och med uselbet alltid finner en plats i des sa sulonger. Vi förmoda, att det är hvar och en elevs, eller konstälskares rättighet, att få sc sitt arbeie, om än aldrig så obetydligt, ståtliger paradera på någon af de i alla fall rymliga väg. garna, och risken är ju ens egen; men vi för moda tillika, att en ärlig afiådan eller föreställ ning, uttryckt från Akademiens sida, icke skul. Je sakna all verkan. Som nu varit och är, få man ofta vid sidan af de bästa saker, expositio. nen eger, se andra, som icke uthärda den lin drigaste kriuik, ett förhållande, sum icke i något afseende är för expositionen gynnsamt Mången vänder förr ryggen åt alltsammans, år att gå och leta efter guldet bland: soporna, och det är uvrsäksligt. : Ett bref: undertecknadt af S. KK. i Stockholm har älvesi i år till fig arkemmit rel ienestan 29 sk. hbåo sil: d rr blinde Qvrrtermästaren Blom Han har maftasit denna oåfra med förnvad tac:.