Till ett litet bevis, att det icke endast är vi. som funnit Allehaudas fåktande emot Norrmännen, och beskyllningar emot dem för otacksamhet m. m., inkonseqvent och besynnerligt, låne vi nedanstående utdrag ur semaste numret a Tianing för Svenska Bonden, hvari en för. träfflig karakteristik lemnas af Allehandas skaplynne. Vi foga härtill, i anledning at Allehanda: påstående i dagens nummer att vi angripit des: heder och politiska karakter, den anhållan, at detta påstående måtte styrkas med några ordagranna utdrag ur Aftonbladet, emedan vi annars å nyo mås:e säga, att Allehanda sett vilse. Det nämnda utdreget lyder som följer: Hvad säger man om Norska Storthingets upplösning 2 Med rätta torde läsaren ställa denna fråga til tidningsskrifvarn; vi taga Os; friheten att inskränka den till: hvad säga tidningarne om etc.? -— -— — — — -Afconbladet visade genast sitt deltagande fo; Norrmännen, och vardt, som det sägs, derför indragen. Ofver detta missöde lärer Aftonbladet lätt trösta sig, väl vetande att allmänheten hvars förtroeude fordrade detta, utan tvifvel gjorda offer, icke varder indragen; immgen förändring i bladets åsigt synes af indragningen beverkad. En annan tidning, Dagligt Allehanda, som äfver inskrifvit sig på de frias sida, ehuru under medgifvet vederbörligt spelrum för de häadelser då hon råkar vara allsidig eller falla ur takten har förklarat, att hon hvarken i denna eller andra frågor tillhör något parti. Alliså låter hor förstå att Sverige och Norrige äro förenade ock att Svenskar och Norrman böra vara bröder och derpå säger hon just allt det, som ho: Norrmännen måste försvaga det broderliga för troendet, allt det som bör komma dem att betrakta Svenska folket med samma misstroende hvarmed de, säger hon (vare sig med eller utar skäl) betrakta Svenska styrelsen. Derunde påstår tidningen att i Sverige finnes ett parti som blindt ogillar Norrmännens sturskhet, at Norrmännen visat otacksamhet mot Sverige, oct i synnerhet mot dess Konung, för det de icke gjort Norrige till en eröfrad provins, att Norsk: Storthinget icke bort ställa Norska ministerr under tilltal o. s. v. och sedan tidningen tagi parti af alla partier, kommer hon slwlhgen til den slutsatsen, att H. M. Konungens ofvanbeskrifna tal icke kan förstås, förr än det lä.e: på urspråket (Norska) ). Bland vänner och bekanta, d. v. s. i Sverige, och synnerligast i hufvudstaden, gör detta ordande hvarken till eller från; det väcker blott löje att se det flygtiga biadet, likt flädermusen i fabeln, sticka fram det näpna näbbet än ur ett bo, än ur ett annat, och hela verlden vet att oftanämnde tidning ej sällan råkar i sådan öfversv nnehg hjertvänlighet, att den är färdig famntaga alla jordens partier och månans på köpet. Men i Norrige, der Allehandas små friheter ej äro erkända, skall dess obetänksamhet vacka förargelse. Svenskar och Normän äro bröder. De äro fostrade tillsammans under frihetens baner, och barndomens guabb mäste vika för mannaåldrens förstånd. Sveriges folk eger ingen röst i Norriges regering, ej eller Norriges folk i Sveriges. Brödrabandet går icke öfver hoftrapporna, utan omedelbari emellan båda folken: de ega sjelfva vårda det. Aktning och deltagande utgöra denna vård. När Norrige 1814 gaf Sverige sitt handslag, firades detta, icke såsom en seger, utan såsom en förening, hvilken, för att vara trofast, måste vara fri. När Norriges Storthing sedermera från dess Konungamakt mottogo förslag, misshagligse för allt Norrige ), visade Sveriges då mes! lästa tidning (Nya Argus) Norska folkets sak den uppmärksamhet, aktning och deltagande, som Svenska folket i sjelfva verket egaade henne, men hyars offentliga förklarande var välkommet och nödigt för de båda folkens goda förstånd. Svenskar bemötas väl i Norrige, Norrmän, så vidt vi känna, icke mindre väl i Sverige. Men hvem har hört omtalas ett mot Norrmännen fiendtligt parti i Sverige, eller koramit på det infallet, att taga tack af Norrmännen för deras frihet? Vare detta nog om tidningarnes omdöme öfver de Norska angelägenheterna. ( ) Statstidningen har visat ett prof deraf, at talet är ganska riktigt öfversatt. . ) Dessa förslag voro i synnerhet, att adel skap skulle återinföras i Norrige och att Kun: gen skulle få det absoluta veto.