Till ett litet bevis, att det icke endast är vi.
som funnit Allehaudas fåktande emot Norrmän-
nen, och beskyllningar emot dem för otacksam-
het m. m., inkonseqvent och besynnerligt, låne
vi nedanstående utdrag ur semaste numret a
Tianing för Svenska Bonden, hvari en för.
träfflig karakteristik lemnas af Allehandas skap-
lynne. Vi foga härtill, i anledning at Allehanda:
påstående i dagens nummer att vi angripit des:
heder och politiska karakter, den anhållan, at
detta påstående måtte styrkas med några orda-
granna utdrag ur Aftonbladet, emedan vi an-
nars å nyo mås:e säga, att Allehanda sett vilse.
Det nämnda utdreget lyder som följer:
Hvad säger man om Norska Storthingets
upplösning 2
Med rätta torde läsaren ställa denna fråga til
tidningsskrifvarn; vi taga Os; friheten att inskrän-
ka den till: hvad säga tidningarne om etc.?
-— -— — — — --
Afconbladet visade genast sitt deltagande fo;
Norrmännen, och vardt, som det sägs, derför
indragen. Ofver detta missöde lärer Aftonbla-
det lätt trösta sig, väl vetande att allmänheten
hvars förtroeude fordrade detta, utan tvifvel gjor-
da offer, icke varder indragen; immgen förändring
i bladets åsigt synes af indragningen beverkad.
En annan tidning, Dagligt Allehanda, som äfver
inskrifvit sig på de frias sida, ehuru under med-
gifvet vederbörligt spelrum för de häadelser
då hon råkar vara allsidig eller falla ur takten
har förklarat, att hon hvarken i denna eller an-
dra frågor tillhör något parti. Alliså låter hor
förstå att Sverige och Norrige äro förenade ock
att Svenskar och Norrman böra vara bröder
och derpå säger hon just allt det, som ho:
Norrmännen måste försvaga det broderliga för
troendet, allt det som bör komma dem att be-
trakta Svenska folket med samma misstroende
hvarmed de, säger hon (vare sig med eller utar
skäl) betrakta Svenska styrelsen. - Derunde
påstår tidningen att i Sverige finnes ett parti
som blindt ogillar Norrmännens sturskhet, at
Norrmännen visat otacksamhet mot Sverige, oct
i synnerhet mot dess Konung, för det de icke
gjort Norrige till en eröfrad provins, att Norsk:
Storthinget icke bort ställa Norska ministerr
under tilltal o. s. v. och sedan tidningen tagi
parti af alla partier, kommer hon slwlhgen til
den slutsatsen, att H. M. Konungens ofvanbe-
skrifna tal icke kan förstås, förr än det lä.e:
på urspråket (Norska) ). Bland vänner och
bekanta, d. v. s. i Sverige, och synnerligast i
hufvudstaden, gör detta ordande hvarken till el-
ler från; det väcker blott löje att se det flygti-
ga biadet, likt flädermusen i fabeln, sticka fram
det näpna näbbet än ur ett bo, än ur ett annat,
och hela verlden vet att oftanämnde tidning ej
sällan råkar i sådan öfversv nnehg hjertvänlighet,
att den är färdig famntaga alla jordens partier
och månans på köpet. Men i Norrige, der
Allehandas små friheter ej äro erkända, skall
dess obetänksamhet vacka förargelse. Svenskar
och Normän äro bröder. De äro fostrade till-
sammans under frihetens baner, och barndomens
guabb mäste vika för mannaåldrens förstånd.
Sveriges folk eger ingen röst i Norriges regering,
ej eller Norriges folk i Sveriges. Brödraban-
det går icke öfver hoftrapporna, utan omedelbari
emellan båda folken: de ega sjelfva vårda det.
Aktning och deltagande utgöra denna vård.
När Norrige 1814 gaf Sverige sitt handslag, fi-
rades detta, icke såsom en seger, utan såsom
en förening, hvilken, för att vara trofast, måste
vara fri. När Norriges Storthing sedermera från
dess Konungamakt mottogo förslag, misshagligse
för allt Norrige ), visade Sveriges då mes!
lästa tidning (Nya Argus) Norska folkets sak
den uppmärksamhet, aktning och deltagande,
som Svenska folket i sjelfva verket egaade hen-
ne, men hyars offentliga förklarande var välkom-
met och nödigt för de båda folkens goda för-
stånd. Svenskar bemötas väl i Norrige, Norr-
män, så vidt vi känna, icke mindre väl i Sverige.
Men hvem har hört omtalas ett mot Norrmän-
nen fiendtligt parti i Sverige, eller koramit på
det infallet, att taga tack af Norrmännen för de-
ras frihet? Vare detta nog om tidningarnes om-
döme öfver de Norska angelägenheterna.
(
) Statstidningen har visat ett prof deraf, at
talet är ganska riktigt öfversatt. .
) Dessa förslag voro i synnerhet, att adel
skap skulle återinföras i Norrige och att Kun:
gen skulle få det absoluta veto.