Red. har blifvit anmodad att gifva offentlighet åt tvenne juridiska skrifter, den ene en klagan hos Justitie Kanslers-embetet, och den andrs en underdånig besvärsskrift hos Kongl. Maj: öfver tvenne i polisen afdömda mål, som med hvarannån ega sammanhang. Det egentliga ursprunget till dessa mål synes oss vara en verklig bagatell, och i sig sjelf hafva utgjort en föga giltig anledning till rättegång, Men frågan om sjelfva sättet, hvarpå saken blifvit i polisen handhafd,: sådant detta refereras af klaganderne, kan deremot ieke annat än förtjena uppmärksamhet; och då deras hufvudsakliga begäran är att få en ny undersökning i saken, på den grund att den förra skall varit ofullständig och deras rätt dem förhållen, så hafva vi trott oss icke böra vägra den gjorda begäran , likasom deras uppgifter tyckas utgöra en skälig anledning för Justitie Kanslern att förskaffa sig närmare upplysning om saken. Händelsen är, såsom läsaren finner af de nedanstående skrifterna, att tvenne Skomakaregesäller en dag kommit gående på Storgatan å Ladugårdslandet. Under ett samtal dem emellan, hade den ene för den andre, såsom det säges i skriften, pekat på en bekant på något afstånd. Detta hade haft den verkan, att en nära dem ridande officers : häst skyggat. Häröfver hade officeren blifvit så vred, att han mej halfdragen sabel och hotelser för. följt dem med häftigt ridande, varit nära att rida öfver den ene, om han icke hejdat sig der