HVARL BESTÅR NORRMÄNNENS FÖRMEN. TA -OTACKSAMHET? (En fråga till Minerva, Dagligt Allehan da och Götheborgs Dagblad.) Minerva satt och gret öfver föreningen mec Norge; ty deuna är, såsom läsaren vet, i hennes ögon en. förening att gråta åt. Di föll hennes sorgbundna blick på Ett ord on de Norska sakerna. Hon läste om Norrmän. nens otacksamhet riot Sverge och i synnerhe dess .Konunz, om deras barnsliga skygghe för all intimare förening, deras snart sagd löjliga fäktande att i politisk vigt vilja mäta sig med Sverge, -hurasom föreningens följder ärc af fördel och betydelse snart sagdt endast fo Norge, .m. m. m. m. och den djupt bedröfvade vardtsåler upprättad i:sin anda af sympathiens magiska kraft. . Hvad betyda väl dessa rop om otacksamhe hos Norrmännen? Ar det meningen, att de brustit i. tacksamhet, då de ej velat räcka händerna till den omgjutning af sitt nuvarande statsskick , hvartill det absoluta veto, införandet af en adel, och flera andra föreslagna förändringar i deras grundlag småningom skulle leda? Ligger deras otacksamhet deri, att de omsorgsfullt vårdat den frihet, de -rättigheter, hvarom konstitutionen försäkrar dem, denna konstitution som frivilligt och högtidligt blifvit af båda statsmakterne till efterlefnad besvuren? Det kan visserligen i det enskilda lifvet gifvas tillfallen, då individen handlar ädelt och som sig bör, om han af tacksamhet efterskänker en rältighet; men med ett folk är förhållandet helt annorlunda. Det kan icke, får icke, utan ait fela mot sina pligter både mot den närvarande och de kommande generationerne, afhända sig några af sina politiska rättigheter, till fördel för vare sig hvem som helst. Så länge ingen bestrider eller kan bestrida, att Norska folket, representeradt af sitt Storihing, eger full rätt att antaga eller förkasta de framställningar och förslag, som göras af den andra statsmakten, är det en orimlighet att påstå, att ett vägradt bifall till någon styrelsens proposition skulle innebära en otacksamhet å detta folks sida. . Äro Norrmännen af detta skäl otacksamma mot sin regent, så äro alla andra folk med konstitätioner det äfven mot sina; ty afslag på styrelsens propositioner förekomma inom alla konstitutionella samhällen, och man kan vara säker att ingen regering finnes, som ej tror att folket är skyldigt henne tacksamhet. Med sådana begrepp om tacksamhetens pligter, blefve allt representatift samhällsskick en skuggbild och ingenting annat. Man lägger vidare Norrmännen till last deras, såsom det heter, barnsliga skygghet för allintimare förening med Sverge. Frågan om den så kallade amalgamationens bestämda skadlighet för Norge, och huru litet Sverges verkliga intresse, från en högre synpunkt betraktadt, skul le vara tjent med en sådan amalgamation, trodde vi redan sedan länge vara så afgjord hos den upplysta delen af allmänhetenhär i landet,