HVARL BESTÅR NORRMÄNNENS FÖRMEN.
- TA -OTACKSAMHET?
(En fråga till Minerva, Dagligt Allehan
da och Götheborgs Dagblad.)
Minerva satt och gret öfver föreningen mec
Norge; ty deuna är, såsom läsaren vet, i hen-
nes ögon en. förening att gråta åt. Di
föll hennes sorgbundna blick på Ett ord on
de Norska sakerna. Hon läste om Norrmän.
nens otacksamhet riot Sverge och i synnerhe
dess .Konunz, om deras barnsliga skygghe
för all intimare förening, deras snart sagd
löjliga fäktande att i politisk vigt vilja mäta sig
med Sverge, -hurasom föreningens följder ärc
af fördel och betydelse snart sagdt endast fo
Norge, .m. m. m. m. och den djupt bedröfvade
vardtsåler upprättad i:sin anda af sympathiens
magiska kraft. .
Hvad betyda väl dessa rop om otacksamhe
hos Norrmännen? Ar det meningen, att de bru-
stit i. tacksamhet, då de ej velat räcka händerna
till den omgjutning af sitt nuvarande statsskick ,
hvartill det absoluta veto, införandet af en adel,
och flera andra föreslagna förändringar i deras
grundlag småningom skulle leda? Ligger deras
otacksamhet deri, att de omsorgsfullt vårdat den
frihet, de -rättigheter, hvarom konstitutionen för-
säkrar dem, denna konstitution som frivilligt
och högtidligt blifvit af båda statsmakterne till
efterlefnad besvuren? Det kan visserligen i det
enskilda lifvet gifvas tillfallen, då individen hand-
lar ädelt och som sig bör, om han af tacksam-
het efterskänker en rältighet; men med ett folk
är förhållandet helt annorlunda. Det kan icke,
får icke, utan ait fela mot sina pligter både mot
den närvarande och de kommande generationer-
ne, afhända sig några af sina politiska rättig-
heter, till fördel för vare sig hvem som helst.
Så länge ingen bestrider eller kan bestrida, att
Norska folket, representeradt af sitt Storihing,
eger full rätt att antaga eller förkasta de fram-
ställningar och förslag, som göras af den andra
statsmakten, är det en orimlighet att påstå, att
ett vägradt bifall till någon styrelsens proposi-
tion skulle innebära en otacksamhet å detta folks
sida. . Äro Norrmännen af detta skäl otack-
samma mot sin regent, så äro alla andra folk
med konstitätioner det äfven mot sina; ty af-
slag på styrelsens propositioner förekomma in-
om alla konstitutionella samhällen, och man
kan vara säker att ingen regering finnes, som
ej tror att folket är skyldigt henne tacksamhet.
Med sådana begrepp om tacksamhetens pligter,
blefve allt representatift samhällsskick en skugg-
bild och ingenting annat.
Man lägger vidare Norrmännen till last deras,
såsom det heter, barnsliga skygghet för allin-
timare förening med Sverge. Frågan om den
så kallade amalgamationens bestämda skadlighet
för Norge, och huru litet Sverges verkliga in-
tresse, från en högre synpunkt betraktadt, skul
le vara tjent med en sådan amalgamation, trod-
de vi redan sedan länge vara så afgjord hos
den upplysta delen af allmänhetenhär i landet,