Hageman afsattes, har man tyvärr icke kunnat
betvifla, att den tanke var oriktig, som blifvit
gängse, att Konungen på de sednare åren öfver-
tygat sig om den ädla och ingen förnärman-
de anda, hvari konstitutions-fester firades, och
att Majestätet derföre icke kunde hafva nå-
got emot denna oskyldiga fest. Angåen
de Storthingets debatter upplyses, att de icke
varit vidlyftigare vid detta, än vid de föregå-
ende Storthingen, och sannohkt icke vidlyftiga-
re, än de skola bifva i hvarje fritt rådslå-
exde församling. Förebråelse för vidlyfiighet,
anmärker bladet vidare, träffar för öfrigt icke
bönderne, utan thingets dugtigaste män och
isynnerhet de tal, hvari dessc försvarat re-
geringen och dess medlemmar. Nationen har
icke valt sina representanter blott för att säga
ja eller nej, utan for att granska och öfver-
väga, samt derefter besluia. Den sednaste de-
len af arbetet hade varit den som gått fortast,
och det nu upplösta Storthingets förhandlingar
i det hela, hafva icke gått långsammare än de
föregåendes. Tultarifferna voro tidigare färdiga
än vanligt, och den mest upplysta deen af na
tionen prisar detta Storthing, som vid nämnde
frågas behandling följt sundare och liberalare
åsigter, än de föregående Storthingens pluralitet.
Intet föregående Storthing hade vid slutet af
Juni månad ut:ättat mera än detta; och om det
än varit skäl till klagan öfver för mycket detalj
och för många sebatter, hvilket det föröfrigt i
visst afseende alltid måste blifva, så utgjorde
detta dock icke något skäl till den plötsliga upp-
lösniogen af Storthinget, utan någon föregåen-
de åtvarning och utan tid att ens ställa budge-
ten i ordning Vid den gjorda invändnongen,
att Stortbioget befattat sig, ehuru i en jemförel-
sevis ringa grad, med andra saker än de
kungliga Propositonerna, anmärkes det, att då
Norske medborgare efter grundlagen hafva rätt
att ingifva petitioner och förslag, samt Odels-
ihingets medlemmar att väcka motioner, så
är Stortinget förpligtadt att också befatta
sig med detta, och konusgen kan omöjligen,
på sätt Svenska Minerva och den konstitutio-
nelle velat insinuera, hafva upplöst Storthinget
på den grund, det icke uteslutande be-
fattade sig med de kungliga förslagen, eller at
fruktan att det skulle fatta beslut, som kunde
behandlas efter grundlovens 79 S Hvad den-
na sista omständighet beträffar, som handlar
om sådana förslager, hvilka genom trenne Stor-
things sammanstämmande beslut kunna blifva
lag utan konungens sanktion, så torde Minerva,
som öppenhjertigt uttrycker den förmedan, att
sådant haft sin del med i motiverna till upp-
lösningen, i den punkten vara bättre underrät-
tad än Morgenbladet.
Till Morgenbladets upplysningar angående
hbeskaffenheten af den omtalade vidlyftigheten
bör man lägga, att ännu ingen Riksdag sedan
år 1809 egt rum i Sverge, utom den, hvarest
endast thronföljarevalet afgjordes som varit kor-
tare än detta Storthing, men de fleste dubbelt
så långa, utan att hkväl fråga någonsin upp-
stått att upplösa Ständerna utan någon föregå-
ende tillsägelse.