ve fr SE nn c) att unionsenliga åtgärder må vidtagas på det de ar Norrige; rättsenliga ställning inom uniorena härflytande fordringar måtte uppfyllas, och Norrige måtte få samma garanti som Sverige, att s sig rätteligen representeradt, och sina iutresgen bevakade vid behandlingen af dipiomatiska ä ender, samt öfverhufvud vid aila utländska förhållanden. 2) att till bestridande af utgifterna vid un derhandlingar med Barbareskerne angående erkännandet af Norriges grundlagsenliga handelsflagg, måtte beviljas den behöfliga summan, för hvars användande redogörelse bör afläggas. Komitdgen anser det uppdragna värfvet så vida lätt att utföra, som-den med proponenterne intet ogonblick kan tvifla om, att det är en ssk af högsta national-vigt, icke för Norrige aliena, utan äfven för Sverrige, icke blott för det närvarande, utan äfven för kommande slagter på den nordiska halfön, att så snart som möjligt se undanröjd hvarje anledning till klagan från någotdera af de förenade rikena öfver afvikelse från den fullkomliga Ikhetspringip, hvarpå föreningen hvilar, och genom hvars noggfanna och redliga iakttagelse den enclast kan bestå i tidens längd, och. fortfarande skänka brödrafolken den kraft och lycka, som: dess stiftare åsyftade, och som Norrige och Sverige glade emotsågo, då de glömmande fiendskapen, med ärligt Pordiskt sinne räckte hvarandra handen till fosterbrödraskap. Afser man det ofullkomliga i unionsförhållanderna, som icke innehålla reglor för formen vid underhandlingar och öf-Ferevskommelser mellan de tvänne, val under en Konung förenade, men likvål sjelfständiga ikena, enskilda tillfällen undantagna, hvarför också på serskilda tider åtskilliga, med hänseende till begge rikenas sjelfständighet, mindre enliga former blifvit anvanda, så finner man icke anvat, än att första steget bör tagas å Norriges sida, att genom en adress till H: M. Konungen — han, som med vishet och omtanka för begge rikenas väl, grundlade föreningen, och vill såsom dess uppriktiga vän söka bibehålls henne till de aflägsnaste generationers bästa — underdånigst, men tillika med det allvar och den klarhet, som sakens höga vigt fordrar, för honom framlägga folkets och Unionens kraf, antyda medlen till dess uppfyl-1 kande, och slutligen i nationens namn anhålla atv H. M. med vanlig kraf: och vishet måtte! medverka till uppnåendet af ett ändamål, hvilket hör vara lika vigtigt for H. M. sjelf, som i för hvarje redlig fosterlandsvän på denna sidan Kölen, det nemligen: att göra unionen stark för århundraden, stark som den mäktiga ! fjällryggen, hvilken, då den skarpt åtskil-! jer, tillika trofast förbinder Norge och! sSverge. Sanningens röst är här för klar och stark att icke blifva hörd; den talar icke blott genom rena förnufisslut, utan äfven genom århundra-! dens sorgliga, och till en del nära liggande erfarenhet. Det synes således, som om man af en adress borde kunna vänta det önskade resultatet, och komitwen har derföre lätt kunnat blifva ense Ia om, att framställa innehållet af förslagets 1:sta punkt att i allmänhet bifallas. ; Afvenledes vill komitgen, i öfverensstämmelse 1 med dess betänkande af denna dag till Odelsthinget, angående förslag till en lag om konungariset Norges handelsfl2agga, hemställa att innehållet af förslagets andra punkt må bifalias. Det följer nemligen af sig sjelft, att så framt under; I I : t f bindlingar med någon af de så kallade Barbaresterne verkligen anses behöfliga, för att göra N-rges flagga respekterad, samt då dess erkän-( nande på alla haf och i alla hamnar, från före-!; ningens första början, af Norska folket och dessse representanter ansetts i högsta grad vigtigt, så ls böra de dermed möjligen förenade utgifterna äf-i ven bestridas. X Hvad saken i allmänhet angår, har sålunda t komitdgen ansett sitt värf serdeles lätt. S Nödvändigheten kräfver emellertid, att saken ! ick: blot betraktas i allmänhet, men äfven att! 1 I I 1 e I åe flere serskilda delar hon ionehåller, nöjaktigt skärskådas i sin inbördes förbindelse och sammanhang. Här möta betänkligheter af det slag och den vigt, att deras fallkomliga utveckinz icke allenast fordrar klara och djupa insigter i de enkla och sammansatta statsförhållanderna, utan äfven en vida större utförlighet, än de trånga gränserna för en komitds betänkande träta. Det är intet mindre än det hela storal!l Me t TT. vs AA a . Pr