ve fr SE nn
c) att unionsenliga åtgärder må vidtagas på
det de ar Norrige; rättsenliga ställning inom uni-
orena härflytande fordringar måtte uppfyllas, och
Norrige måtte få samma garanti som Sverige, att
s sig rätteligen representeradt, och sina iutres-
gen bevakade vid behandlingen af dipiomatiska
ä ender, samt öfverhufvud vid aila utländska
förhållanden.
2) att till bestridande af utgifterna vid un-
derhandlingar med Barbareskerne angående er-
kännandet af Norriges grundlagsenliga handels-
flagg, måtte beviljas den behöfliga summan, för
hvars användande redogörelse bör afläggas.
Komitdgen anser det uppdragna värfvet så
vida lätt att utföra, som-den med proponenter-
ne intet ogonblick kan tvifla om, att det är en
ssk af högsta national-vigt, icke för Norrige
aliena, utan äfven för Sverrige, icke blott för
det närvarande, utan äfven för kommande slag-
ter på den nordiska halfön, att så snart som
möjligt se undanröjd hvarje anledning till klagan
från någotdera af de förenade rikena öfver af-
vikelse från den fullkomliga Ikhetspringip, hvar-
på föreningen hvilar, och genom hvars noggfan-
na och redliga iakttagelse den enclast kan bestå
i tidens längd, och. fortfarande skänka brödra-
folken den kraft och lycka, som: dess stiftare
åsyftade, och som Norrige och Sverige glade e-
motsågo, då de glömmande fiendskapen, med
ärligt Pordiskt sinne räckte hvarandra handen
till fosterbrödraskap. Afser man det ofullkom-
liga i unionsförhållanderna, som icke innehålla
reglor för formen vid underhandlingar och öf-
-Ferevskommelser mellan de tvänne, val under
en Konung förenade, men likvål sjelfständiga
ikena, enskilda tillfällen undantagna, hvarför
också på serskilda tider åtskilliga, med hänse-
ende till begge rikenas sjelfständighet, mindre
enliga former blifvit anvanda, så finner man icke
anvat, än att första steget bör tagas å Norriges
sida, att genom en adress till H: M. Konun-
gen — han, som med vishet och omtanka
för begge rikenas väl, grundlade föreningen,
och vill såsom dess uppriktiga vän söka bi-
behålls henne till de aflägsnaste generationers
bästa — underdånigst, men tillika med det all-
var och den klarhet, som sakens höga vigt for-
drar, för honom framlägga folkets och Unio-
nens kraf, antyda medlen till dess uppfyl-1
kande, och slutligen i nationens namn anhålla
atv H. M. med vanlig kraf: och vishet måtte!
medverka till uppnåendet af ett ändamål, hvil-
ket hör vara lika vigtigt for H. M. sjelf, som i
för hvarje redlig fosterlandsvän på denna sidan
Kölen, det nemligen: att göra unionen stark
för århundraden, stark som den mäktiga !
fjällryggen, hvilken, då den skarpt åtskil-!
jer, tillika trofast förbinder Norge och!
sSverge.
Sanningens röst är här för klar och stark att
icke blifva hörd; den talar icke blott genom
rena förnufisslut, utan äfven genom århundra-!
dens sorgliga, och till en del nära liggande er-
farenhet.
Det synes således, som om man af en adress
borde kunna vänta det önskade resultatet, och
komitwen har derföre lätt kunnat blifva ense Ia
om, att framställa innehållet af förslagets 1:sta
punkt att i allmänhet bifallas. ;
Afvenledes vill komitgen, i öfverensstämmelse 1
med dess betänkande af denna dag till Odels-
thinget, angående förslag till en lag om konun-
gariset Norges handelsfl2agga, hemställa att in-
nehållet af förslagets andra punkt må bifalias. Det
följer nemligen af sig sjelft, att så framt under- ;
I
I
:
t
f
bindlingar med någon af de så kallade Barba-
resterne verkligen anses behöfliga, för att göra
N-rges flagga respekterad, samt då dess erkän-(
nande på alla haf och i alla hamnar, från före-!;
ningens första början, af Norska folket och dessse
representanter ansetts i högsta grad vigtigt, - så ls
böra de dermed möjligen förenade utgifterna äf-i
ven bestridas. X
Hvad saken i allmänhet angår, har sålunda t
komitdgen ansett sitt värf serdeles lätt. S
Nödvändigheten kräfver emellertid, att saken !
ick: blot betraktas i allmänhet, men äfven att!
1
I
I
1
e
I
åe flere serskilda delar hon ionehåller, nöjak-
tigt skärskådas i sin inbördes förbindelse och
sammanhang. Här möta betänkligheter af det
slag och den vigt, att deras fallkomliga utveck-
inz icke allenast fordrar klara och djupa insig-
ter i de enkla och sammansatta statsförhållan-
derna, utan äfven en vida större utförlighet, än
de trånga gränserna för en komitds betänkande
träta. Det är intet mindre än det hela storal!l
Me t TT. vs AA a . Pr