137 R:dr Banko att dermed bestrida möten, expeditionsfårande, resor i och för tiensten, uni form och dess förändringar, bekostande af nya Reglementen och Plancher m. m. Insändaren känner alltför väl, att staten ej är 1 ti lrälle lemna större bidrag än som skett, och att H. M. Konungen haft mycken omsorg för att få Armden bättre lönt än förr; men med skäl kan klandras, att lönerne äro, likasom tjenstgdringen, så ojemut fördelte. — Så t. ex. beordras UnderLöjtnanten att årligen i likhet med KompaniChefen och 1:ste Löjtnauten fora Expeditionen sina 3 månader, då han ofta blir nödsakad under denna ånga tid vistas på en Gästgifvaregård och der tillbringa tiden nära nog som i Amerikanska Tysthetsfängel en — till och mel svårare, ty han saknar sysselsättning. — Väl kan invändas. att Under Löj.nanten måste kunna föra expeditionen och at det derföre är nödvändigt; mer då sådant skett en eller två gånger utan anmärkning, så borde en så dåligt lont Officer härifrån bef.ias och Kapiteven, som är väl lönt, eger bostad inom kompaniet och således bör bo inom detsamma, bestrida expeditionens förande. Kaptenen, hvars tjens!göring ej är mera depensiv än underlöjtnantens, tjenar allid för 4 men ofta för 6 och flera gånger mera, och fahnjunkaren nära nog alltid för mera än dubbelt mer än underiöjtnauten. — Häremot inväudes kanske, att bade kompevi-chefen och fahnjuokaren oftast stanna qvar på desse platser tills de aga afsked, och att underlöjtnsnen avancerar — men då det händer att mia (likasom nu är förhållandet vid Norra Skånska Infanteri-regemeniet) som uuderlöjtnant får qvarstanna utan befordran med denna lön uti 14 a 15 år, så måste man, äfven med den bästa hushållning, i fall man ej har egen förmögenbet, ovilkorligt bli!va konkursmässig, ofta nog nära pensionsmössig och gråna som underlöjtvant och uti expeditionens föran de, sjukvisiters förrättande samt marscher i befålreserven, under denna tid kunna vinna mycken, färdighet. Ios. har, för att hädanefter som hitulls kunna göra hvar man rätt, hos höga vederbörande sökt erhålla kommendering ned aflöning, och fått — hoga löften.? — En annan har varit mera lycklig och tillika med sednare löften fått den önskade kommenderingen. — Emellertid har hoppet, att desse löften skulle hållas, hindrat Ios. söka genom något arrende vinna sysselsättning och någon inkomst. Inom den ort Insändaren tjenar finnes dessutom genska få arrenden att erhålla — och då det också är underkastadt mycken risk, samt den unge officeren, som nödgas helt och hållet sysselsätta sig med landibruket, nödvändigt mäste försumma att förkofra sig i sit yrke, har Ins. hittills afhållit sig från den na numera enda, fastän osäkra utväg att vinna en tarflig utkomst; ty att lönen är otillräcklig inser säkert hvar och en, och den blir det ännu mera, om extra afgifter till kyrkors byggande, nya reglemenien m. m. ofta förekomma. Till tornets och tuppens återuppsättsnde kunde emellertid de högt uppsatte och de väl lönte efter råd och lägenhet bidraga, och då detta är skedt, vederbörende studera Esra Bokens 7 Kap. 17, 18, 19 och 20 versarne! Perpetuus.