137 R:dr Banko att dermed bestrida möten,
expeditionsfårande, resor i och för tiensten, uni
form och dess förändringar, bekostande af nya
Reglementen och Plancher m. m.
Insändaren känner alltför väl, att staten ej är
1 ti lrälle lemna större bidrag än som skett, och
att H. M. Konungen haft mycken omsorg för
att få Armden bättre lönt än förr; men med
skäl kan klandras, att lönerne äro, likasom tjenst-
gdringen, så ojemut fördelte. — Så t. ex. be-
ordras Under- Löjtnanten att årligen i likhet med
Kompani- Chefen och 1:ste Löjtnauten fora Ex-
peditionen sina 3 månader, då han ofta blir
nödsakad under denna ånga tid vistas på en
Gästgifvaregård och der tillbringa tiden nära nog
som i Amerikanska Tysthetsfängel en — till och
mel svårare, ty han saknar sysselsättning. —
Väl kan invändas. att Under Löj.nanten måste
kunna föra expeditionen och at det derföre
är nödvändigt; mer då sådant skett en eller
två gånger utan anmärkning, så borde en så
dåligt lont Officer härifrån bef.ias och Kapi-
teven, som är väl lönt, eger bostad inom
kompaniet och således bör bo inom detsamma,
bestrida expeditionens förande.
Kaptenen, hvars tjens!göring ej är mera de-
pensiv än underlöjtnantens, tjenar allid för 4
men ofta för 6 och flera gånger mera, och fahn-
junkaren nära nog alltid för mera än dubbelt
mer än underiöjtnauten. — Häremot inväudes kan-
ske, att bade kompevi-chefen och fahnjuokaren
oftast stanna qvar på desse platser tills de aga
afsked, och att underlöjtnsnen avancerar — men
då det händer att mia (likasom nu är förhål-
landet vid Norra Skånska Infanteri-regemeniet)
som uuderlöjtnant får qvarstanna utan befordran
med denna lön uti 14 a 15 år, så måste man,
äfven med den bästa hushållning, i fall man ej
har egen förmögenbet, ovilkorligt bli!va konkurs-
mässig, ofta nog nära pensionsmössig och gråna
som underlöjtvant och uti expeditionens föran
de, sjukvisiters förrättande samt marscher i be-
fålreserven, under denna tid kunna vinna myc-
ken, färdighet.
Ios. har, för att hädanefter som hitulls kun-
na göra hvar man rätt, hos höga vederbörande
sökt erhålla kommendering ned aflöning, och
fått — hoga löften.? — En annan har varit
mera lycklig och tillika med sednare löften fått
den önskade kommenderingen. — Emellertid har
hoppet, att desse löften skulle hållas, hindrat Ios.
söka genom något arrende vinna sysselsättning
och någon inkomst. Inom den ort Insändaren
tjenar finnes dessutom genska få arrenden att
erhålla — och då det också är underkastadt myc-
ken risk, samt den unge officeren, som nöd-
gas helt och hållet sysselsätta sig med landibru-
ket, nödvändigt mäste försumma att förkofra sig
i sit yrke, har Ins. hittills afhållit sig från den
na numera enda, fastän osäkra utväg att vinna
en tarflig utkomst; ty att lönen är otillräcklig
inser säkert hvar och en, och den blir det än-
nu mera, om extra afgifter till kyrkors byggan-
de, nya reglemenien m. m. ofta förekomma.
Till tornets och tuppens återuppsättsnde kun-
de emellertid de högt uppsatte och de väl lönte
efter råd och lägenhet bidraga, och då detta är
skedt, vederbörende studera Esra Bokens 7 Kap.
17, 18, 19 och 20 versarne!
Perpetuus.