ska fogelig och moderat, kan jag ej underlåta befria mig från den beskyllning, att min uppgift är inhemtad endast genom ryktet och ej grundad på insända rapporter. Jag medgifver visserligen, at! jag icke var på stället der ifrigasatte händelse iutraffade; jag medgifver också, att förhållandet möjligtvis till en del kan vara annorlnuda; men såsom sjelf icke närvarande, miste jag anföra hvad ganska allmänt berättades på hela orten, och jag tror mig till detta anförande hafva fullkomligt skäl, då j2g iemförer det med efirföljand2 officiella Rappori, som finnes införd uti Inrikes Tidningen N:o 81, för dn 22 Juli 1803, hvarest ordea så lyda: — — Vid slutet af Juni b!ef kunnigt, att flere fartyg med trupper, anförde af en Kapiten Ridderhjerta, voro ankrade i Wasa skärgård och derstädes landstigit; detta upplifvade allmogen tll resning, som nattetid öfverrumplade fiendtliga trupperne, så väl strandveakter som deinqsvarterade, och togo då circa 150 man till fånga, hvaraf 110 voro af kejsarens Lif-kossecker, de öfrige kommo på flykten, dels med, dels utan hästar. 2:ne bönder befvo härvid dödskjutne, samt 2:ne kossacker af böndernes lodbössor äfven dödskjutne och 4 blesserade ). Dessa fåugar fördes om bord på Skeppet Kronprinsen, kommendersdt af Lojtoanten af Lund. — —— — Allmogen, som uppreste sig kring Kaskö, har förskansat sig vid Nerpes hro, 4 mil från Kaskö, den de uppnfvit, och derstädes plac-rat 2:ne 3-pundiga nickor, dem jag tillika med någon ammuntion lemnade dem. i hopp att detta sked de med Eders Konugl. Maj:ts allernådigste ullstånd. En Fourir vid namn Wikström, af Björneborgs Regemente, är för närvarande deras anförare, som tillika med 8 soldater rymt från Sveaborg, hvilka äro införlifvade med Bönderne. Kongl. Maj:ts Brigg Fredric, tillankars i Kaskö hamn den 8 Juh 1808. C. J. Thornton. Löjtnant och FartygsChef. Nu hemställer jag till a!lmänt bedömande, om jag ej hade skäl anföra hvad allmänt sades, det en UnderOfficer Wikström varit anförare för bönderne i Nerpes, som uppreste sig mot Ryssarne? — Det visserligen en möjlighet att ryktet kunde förstora hans bedrifter, och att han icke var närvarande vid det tillfälle, då Kejserlige Lif-kossackerne togos till fånga. Men att han var denna allmoges anförare, tror jag mig hafva fulleligen bevisat, och derföre förtjente Wikström att blifva nämnd. För öfrigt förnyar jag min förut gjorda anhållan, att i händelse någon, som öfvervarit eller deltagit i de händelser, jag uti mina antekningar omnämnt, skulle finna ett eiler annat misstag som fordrade rättelse, denne då ville hafva godheten, att under nedanstående adress tillsända mig sina på säkra grunder stödda anmärksingar , då jag ingalunda skall underlåta att meddela de rättelser, som kunna erfordras. Ty oväld och sanning är och har varit mitt hufvud-syftemål. Men om någon rättelse skall vinnas, fordras nödvändigt, att insändaren är god och uppgifver, icke blott sitt namn och karaktär, utan ock i hvad egenskap och med hvad befattning han vid tillfället var närvarande. Anonyma tillrattavisningar eller oblida tilimälen kan jag deremot icke göra något afseende uppå; det är endast för sanningen och dess uredande som jag skrifvit. Bjästad och Själevad den 20 Juli 1836. Carl Joh. Holm, Prost och Kyrkoherde. ) W. J. O. säger i Aftonbladet att ättatio Lifkossacker blefvo dödskjutne. Månne sådant icke är, lindrigast sagdt, öfverdrifvet? Fr (Insöndt.) Insandaren häraf har i Tidningarne sett att: