ska fogelig och moderat, kan jag ej underlåta
befria mig från den beskyllning, att min upp-
gift är inhemtad endast genom ryktet och ej
grundad på insända rapporter.
Jag medgifver visserligen, at! jag icke var på
stället der ifrigasatte händelse iutraffade; jag
medgifver också, att förhållandet möjligtvis till
en del kan vara annorlnuda; men såsom sjelf
icke närvarande, miste jag anföra hvad ganska
allmänt berättades på hela orten, och jag tror
mig till detta anförande hafva fullkomligt skäl,
då j2g iemförer det med efirföljand2 officiella
Rappori, som finnes införd uti Inrikes Tidnin-
gen N:o 81, för dn 22 Juli 1803, hvarest
ordea så lyda: — — Vid
slutet af Juni b!ef kunnigt, att flere fartyg med
trupper, anförde af en Kapiten Ridderhjerta,
voro ankrade i Wasa skärgård och derstädes
landstigit; detta upplifvade allmogen tll res-
ning, som nattetid öfverrumplade fiendtliga trup-
perne, så väl strandveakter som deinqsvarterade,
och togo då circa 150 man till fånga, hvaraf
110 voro af kejsarens Lif-kossecker, de öfrige
kommo på flykten, dels med, dels utan hästar.
2:ne bönder befvo härvid dödskjutne, samt
2:ne kossacker af böndernes lodbössor äfven
dödskjutne och 4 blesserade ). Dessa fåugar
fördes om bord på Skeppet Kronprinsen, kom-
mendersdt af Lojtoanten af Lund. — —— —
Allmogen, som uppreste sig kring Kaskö, har
förskansat sig vid Nerpes hro, 4 mil från Kaskö,
den de uppnfvit, och derstädes plac-rat 2:ne
3-pundiga nickor, dem jag tillika med någon
ammuntion lemnade dem. i hopp att detta sked
de med Eders Konugl. Maj:ts allernådigste ull-
stånd. En Fourir vid namn Wikström, af
Björneborgs Regemente, är för närvarande de-
ras anförare, som tillika med 8 soldater rymt
från Sveaborg, hvilka äro införlifvade med Bön-
derne. Kongl. Maj:ts Brigg Fredric, tillankars
i Kaskö hamn den 8 Juh 1808.
C. J. Thornton.
Löjtnant och Fartygs- Chef.
Nu hemställer jag till a!lmänt bedömande,
om jag ej hade skäl anföra hvad allmänt sades,
det en Under- Officer Wikström varit anförare
för bönderne i Nerpes, som uppreste sig mot
Ryssarne? — Det visserligen en möjlighet att
ryktet kunde förstora hans bedrifter, och att
han icke var närvarande vid det tillfälle, då
Kejserlige Lif-kossackerne togos till fånga. Men
att han var denna allmoges anförare, tror jag
mig hafva fulleligen bevisat, och derföre förtjen-
te Wikström att blifva nämnd.
För öfrigt förnyar jag min förut gjorda an-
hållan, att i händelse någon, som öfvervarit el-
ler deltagit i de händelser, jag uti mina antek-
ningar omnämnt, skulle finna ett eiler annat
misstag som fordrade rättelse, denne då ville
hafva godheten, att under nedanstående adress
tillsända mig sina på säkra grunder stödda an-
märksingar , då jag ingalunda skall underlåta
att meddela de rättelser, som kunna erfordras.
Ty oväld och sanning är och har varit mitt
hufvud-syftemål. Men om någon rättelse skall
vinnas, fordras nödvändigt, att insändaren är
god och uppgifver, icke blott sitt namn och
karaktär, utan ock i hvad egenskap och med
hvad befattning han vid tillfället var närvaran-
de. Anonyma tillrattavisningar eller oblida tili-
mälen kan jag deremot icke göra något afse-
ende uppå; det är endast för sanningen och
dess uredande som jag skrifvit. Bjästad och
Själevad den 20 Juli 1836.
Carl Joh. Holm,
Prost och Kyrkoherde.
) W. J. O. säger i Aftonbladet att ättatio Lif-
kossacker blefvo dödskjutne. Månne sådant
icke är, lindrigast sagdt, öfverdrifvet?
Fr
(Insöndt.)
Insandaren häraf har i Tidningarne sett att: