Gegerfeldt. Hänförd af sin ovilja mot mig, för det jag, som redan stod i borgen för honom för en betydlig summa, för att rädda mig sjelf och hans borgenärer, varnat ett par af dem för den förlust, som kunde uppkomma genom dröjsmålet med deras fordringars uttagande, hade han för advokatfiskalen 1 Götheborg Hr Greiff-, munteligen gjort åtskilliga på heder och ära gående angifvelser emot mig, såsom att jag skulie hz2 föröfvat stölder, rån, till och med mord. På denna lösa angifvelse, föranledd af obetänksamhet och ögonblicklig hänförelse, mera än af uppsåthg elakhet och icke understödd af något enda faktum, som deråt kunde gifva ett sken af sannolikhet, har Hce Greiffe hos Konnngens Befallningshafvande i Mariestads län reqvirerat mig såsom misstänkt för de uppgifna brotten. Denna reqvisition förblef likväl i Lasdshöfdingeembetets förvar från Oktober 1834 till Januari detta år, då den; jag vet icke af hvad anledning, framletades och afskickades till Stockholm, hvarest OfverståthållarEmbetet förordnade om miti häktande. Det var då mot angifvaren jag skulle rikta mitt ersättningspåstående; men denne var blott en oförståndig ersak, icke den haadlande personen, och han var min moders son: Jag hvarken kunde eller ville mot honom väcka några stränga ansvarspåståienden; jag förlät honom haas fel, och åtnöjde mig med en ringa penninge-ersättning. Bland de angifvelser, han emot mig riktat, var äfven den, att jag skulle mot min moder hafva förgätit min sonliga pligt, förnårmat och misshandlat henne. Han hade väl åte:kallat den, siväl som alla de öfriga, men förmådde ieke desto mindre sedermera min moder, hvilken redan en gång intygat dess osannfärdighet, att förnya den vid Åsplanda Häradsratt. Här hade likväl käranden det missödet, att motsägas af sina egna vittnen, och saken skulle genast der hafva blifvit utagerad, om icke ett åberopadt, här i Stockholm beende vittne, först behöft höras, hvilket vållade uppskof med målet till nästa ting. Detta blef för Landhöfdingeembetet en, som jag tror, olaglig anledning att vägra mig pass, hvaröfver jag besvärat mig hos Kongl. Götha Hofrätt. Jag tog emellertid det enda parti mig återstod att taga, eller att resa utan pass hit upp till Stockholm, dit jag anlände den 21 Juni. Efter ankomsten hit, aoar jag sökt både i Kongl. Puliskammaren och vid Kongl. Lifgardet till häst, dels hos Hr Ryttmästaren Wright, dels i Majorsexpeditionen, dels slutligen hos regementets SekundChef, att utbekomma den reqvisition från Poliskammaren, till följe hvaraf pin arrestering skedde, men endast erhållit , snäsor till svar. Detta dokument förvandlar nemligen misstankan mot mig för de föröfvade brotten ull bestämd visshet, och ökar deras tyngd genom uppgiften, att jag skulle i Götheborg bhfvit straffad för stöld. Det har varit mig omöjligt, att få reda på detta dokument, och nödgas således anropa Hr JustitieKanslerens biträde, för att utbekomma det. Jag har redan uppgifvit hurudant dess innehåll var, så vidt jag vid afhörandet kunde fatta det; men jag vågar likväl icke i detta fall tro mitt minne, och anhåller således att, om dokumentet icke kan tillrättaskaffas, de personer, i hvilkas närvaro det upplästes, måtte afböras på ed, då förhållandet snart skall upplysas. Befinnes det då vara sådant, som jag vill erinra mig, så torde det äfven blifva undersökt, hvarifrån den nya angifvelsen e mot mig tillkommit, och jag blir då i stånd, att känna min verkliga vederdelomam, samt emot honom kunna rikta mina ersättningsanspråk. Hr JustitieKansleren torde benäget täckas finna, att dessa äro ingenting mindre, än obetydliga. Som den gröfsta missdådare släpad genom hufvudstadens gator och, belastad med bojor förd några och fyratio mil under den strängaste årstid; hoppackad med samhällets afskum och behandlad som de, har jag genomgått en kroppsoch själs-tortur, som jag förut icke ansett möjlig, att en oskyldig, mot hvilken intet spår af bevis fanns, kunde komma att i vår tid och i vårt land underkastas, och som jag ej nog kan tacka Försynen, att jag utan helsans totala förstöring förmått genomgå. Det moraliska lidande, som derunder tillskyndats mig, kan jag ej skildra, 1.en hvarje känvslofull och väl danad menniska skall lätt kunna göra sig en föreställning derom. Ett våldsamt afbrott af min lefnadsbana, måhända en förstörd framtid, äro likväl följderna deraf, och det är en ersättning derför, så vidt en sådant förlust kan ersättas, som jag önskar och hvilken jag anhåller att närmare få betämma,