Gegerfeldt. Hänförd af sin ovilja mot mig, för
det jag, som redan stod i borgen för honom för
en betydlig summa, för att rädda mig sjelf och
hans borgenärer, varnat ett par af dem för den
förlust, som kunde uppkomma genom dröjsmålet
med deras fordringars uttagande, hade han för
advokatfiskalen 1 Götheborg Hr Greiff-, munte-
ligen gjort åtskilliga på heder och ära gående
angifvelser emot mig, såsom att jag skulie hz2
föröfvat stölder, rån, till och med mord. På
denna lösa angifvelse, föranledd af obetänksamhet
och ögonblicklig hänförelse, mera än af uppsåthg
elakhet och icke understödd af något enda fak-
tum, som deråt kunde gifva ett sken af sannolikhet,
har Hce Greiffe hos Konnngens Befallningshafvande
i Mariestads län reqvirerat mig såsom misstänkt
för de uppgifna brotten. Denna reqvisition för-
blef likväl i Lasdshöfdingeembetets förvar från
Oktober 1834 till Januari detta år, då den; jag
vet icke af hvad anledning, framletades och af-
skickades till Stockholm, hvarest Ofverståthållar-
Embetet förordnade om miti häktande. Det var
då mot angifvaren jag skulle rikta mitt ersätt-
ningspåstående; men denne var blott en oförstån-
dig ersak, icke den haadlande personen, och
han var min moders son: Jag hvarken kunde
eller ville mot honom väcka några stränga an-
svarspåståienden; jag förlät honom haas fel, och
åtnöjde mig med en ringa penninge-ersättning.
Bland de angifvelser, han emot mig riktat, var
äfven den, att jag skulle mot min moder hafva
förgätit min sonliga pligt, förnårmat och miss-
handlat henne. Han hade väl åte:kallat den,
siväl som alla de öfriga, men förmådde ieke de-
sto mindre sedermera min moder, hvilken redan
en gång intygat dess osannfärdighet, att förnya
den vid Åsplanda Häradsratt. Här hade likväl
käranden det missödet, att motsägas af sina eg-
na vittnen, och saken skulle genast der hafva
blifvit utagerad, om icke ett åberopadt, här i Stock-
holm beende vittne, först behöft höras, hvilket
vållade uppskof med målet till nästa ting. Det-
ta blef för Landhöfdingeembetet en, som jag tror,
olaglig anledning att vägra mig pass, hvaröfver
jag besvärat mig hos Kongl. Götha Hofrätt.
Jag tog emellertid det enda parti mig återstod
att taga, eller att resa utan pass hit upp till
Stockholm, dit jag anlände den 21 Juni.
Efter ankomsten hit, aoar jag sökt både i
Kongl. Puliskammaren och vid Kongl. Lifgardet
till häst, dels hos Hr Ryttmästaren Wright,
dels i Majorsexpeditionen, dels slutligen hos re-
gementets SekundChef, att utbekomma den reqvi-
sition från Poliskammaren, till följe hvaraf pin
arrestering skedde, men endast erhållit , snäsor
till svar. Detta dokument förvandlar nemligen
misstankan mot mig för de föröfvade brotten
ull bestämd visshet, och ökar deras tyngd genom
uppgiften, att jag skulle i Götheborg bhfvit
straffad för stöld. Det har varit mig omöjligt,
att få reda på detta dokument, och nödgas så-
ledes anropa Hr JustitieKanslerens biträde, för
att utbekomma det. Jag har redan uppgifvit
hurudant dess innehåll var, så vidt jag vid af-
hörandet kunde fatta det; men jag vågar likväl
icke i detta fall tro mitt minne, och anhåller
således att, om dokumentet icke kan tillrätta-
skaffas, de personer, i hvilkas närvaro det upp-
lästes, måtte afböras på ed, då förhållandet snart
skall upplysas. Befinnes det då vara sådant,
som jag vill erinra mig, så torde det äfven blif-
va undersökt, hvarifrån den nya angifvelsen e
mot mig tillkommit, och jag blir då i stånd, att
känna min verkliga vederdelomam, samt emot
honom kunna rikta mina ersättningsanspråk. Hr
JustitieKansleren torde benäget täckas finna, att
dessa äro ingenting mindre, än obetydliga. Som
den gröfsta missdådare släpad genom hufvud-
stadens gator och, belastad med bojor förd nå-
gra och fyratio mil under den strängaste årstid;
hoppackad med samhällets afskum och behand-
lad som de, har jag genomgått en kropps- och
själs-tortur, som jag förut icke ansett möjlig, att
en oskyldig, mot hvilken intet spår af bevis
fanns, kunde komma att i vår tid och i vårt
land underkastas, och som jag ej nog kan tacka
Försynen, att jag utan helsans totala förstöring
förmått genomgå. Det moraliska lidande, som
derunder tillskyndats mig, kan jag ej skildra,
1.en hvarje känvslofull och väl danad menniska
skall lätt kunna göra sig en föreställning derom.
Ett våldsamt afbrott af min lefnadsbana, måhän-
da en förstörd framtid, äro likväl följderna deraf,
och det är en ersättning derför, så vidt en så-
dant förlust kan ersättas, som jag önskar och
hvilken jag anhåller att närmare få betämma,