Jordens sköte, och man wille på denna i viss afseende ganska vigliga sats bygga ett system ai fulikoml:g jemlikhet i vilkor, som aldrig funnits och aldrig kan finnas, Naturen gör ingenstädes några språng; hon bildar långsamt och småningom det sköna, och menniskosjalens egenskaper, det största och sköniste f allt på jorden, fordra åfven sm tid för att utbildas. Se der den andra hufvudsakliga invändningen, som näst klagan öfver frånvaron af en adel, vi hört yttras emot en reform 1 representationssättet, som skulle nä:ma det till Norges. Englig! Norska grundlagen skola nemligen omkring två I tredjedelar af represenianterne väljas af landsI bygden och en tredjedel af städerna; och såsom I följ t häraf bar man flera gånger sett den välI meata farhågan på ofvannamnde grunder fiamställd, att det oöfvervägarnde antal af bönder, som härigenom måste uppkomma vid Storthinget, skulie utöfva en menl.g och fördröjande inverkan på ärendernas gång, föranleda beslut grundade på mindre erfarenhet och insigter, samt å ena sidan förqvälva stadsmannanä ingarnas rättigheter och ä dez andra göra den sor sta delen af Storthinget beroende al några få Jembetsmäns inflytelse på de öfriga, samt sålunda gifva byråkratien en betydlig ofvervigt, och sätta nationens rättigheter på spel. Det behofves likväl endast en blick på de förflutna Storningen, or att fiona det grundlösa i dessa farhågor, som också i många väl skrifna artiklar uti de Norska bladen blifvit vederlagda. Om pluraliteten sf Norges representanter icke varit i besittning af den högre statsmanna-bildnizgen, så hafva resultaterne likväl visat, att män med denna bildning der icke felats; och i hvilken folkförsamling kan man väl upplsta beslut och åtgärder, som till en så bög grad förena en lugn moderation med beslutsamhet, jemn hållning i haudlingar, frihet ifrån alla passionerade och konvulsiviska rörelser, som i den Norska? Det kan väl med skäl isvändas, att man i det Norska Stortbinget finner mindre vältalighet och mindre föda för det ästestiska sinnet hos läsare och åhörare af debatterne, än de Engelska och Fransyska parlamenrterne ofta erbjuda; men för att rätt kunna bedöma, huruvida deita är en brist eller en fördel, bör man se på orsakerna dertill; Pessa skola då befinnvas vara just den enigbet och ofvereusstämmelse i åsigter, som vanligen råder icke blott emellan 5 orthingets ledamöter sjelfve, utan ock 1 manga hufvudsakliga fall emeilan deras och den Norsk Xx regerimgspersanalens åsigter, hvilken öfver buf;ud icke tyci kes finra någon ära i, alt sätta sig öfver de tänkesätt, som utgöra Norska folkits i allmänhet, eller betrakta Storthingets he!a tillvaro blott såsom ett nödvändigt ondt. Dernäst är Norge I nog lyckligt, att organismen af den lagstiftaude makten, och dennas stalloing til den styrande, ! genom Norges grundlag redan befinna sig på en, punkt, dit många andra pationer ännu kanhän-! da i mansåldrar torde förgäfves få önska sig att hiona. — Allt detta undanrödjer sådana skarpa konflikter, hvaraf på andra stillen dessa talrika. gnistor uppstå, åt hvilkas glans åskådarens öga. väl kan förnöjas, men som sällan bevittna fullkomlig inre harmoni eller ett normalt tillstånd i samhällskroppen. När man jemför de obe-! hagliga brytningar, de fruktlösa bemödanden och de många förspillda ords och arbeten, som andra länders församlingar på den sednare tiden erbjudit, med den jemna hållning, den frihet för korruption och feghet å ena, och ifrån öfvarilning, fjesk och öfverspänning å den andra sidan, som Norska Storthinget nu under tjugutvå ärs tid utan afbrott ådagalagt, så blir det icke svårt alt bestämma, hvarest företrädet finnes. Och att den Norska riksförsamlingen likväl icke saknat förmåga att representera med efiertryck när det erfordrats, eller män, som kunnat tolka dess tänkesätt i ett språk som anstod detsamma, derom vittna ganska många af deras adresser, bland hvilka den sednaste, för några dagar sedan afgifna, allmänt beundras såsom ett mästerstycke af förenad moderation, kraft och värdighet. Nu må mån fråga: hvad är det, som Norska folket förnämligast har att tacka för dessa lyckliga egenskaper hos sitt Storthing, just den vallag, hvilken bhfvit klandrad på den grund, att den skulle insläppa för många bönder i Storthinget? om icke Om resultaterra af denna vallag nu i tjugutvå år efter hvarandra visat sig fördelaktiga, hvad skäl har man då till någon fruktan? Ar icke erfarenheten i sådana mål den säkraste