gar utan Kongl. tillåtelse, men de sista Rizsdagarna hafva blifvit mycket öfver årsgamla, utan att de haft så många och vidlyftiga arbeten som de Norrska Storthingen. Omöjligheten för Storthinget, att afsluta sina förhandiingar på tre månader, har erfarenheten ådagalagt, och vi tvifla således icke att det nu förelagda förslag om terminens fastställande till 6 månader skall bifallas af Storthinget år 1839. Oaktadt de detsljer, hvari detta Stortbing inlät sig i hänseende till Militär-budge:en, tro vi likväl, efter en hastig öfverblick, att det var längre avanceradt med sina förrälniogar än något föregående Storthing varit vid borjan af Juli. i Om RBiksförsamlingea på Eidswold ansåg öfverensstämmande med den Svenska grundlagen, attskuzna inskränka Storihingets öfveriäggningstid till tre månader, så hade hon i deta fall ingen erfarenhet att bygga på, om dena ej skulle vara Riksförsamlingens egen, hvari likväl en lefvande anda och den utomordestliga händelsen mera formådde att bifalla, än att debattera. Man hade också blott ena enda, ehuru visserligen den vigiigaste sak att afgöra. Det är förmodligen dessa förhandlingar, som nu kallas: öfverilade råd.? — Att de många sf Stats-Rådet Holst — som anses ha forfattat protesten — anförda skäl, icke kunnat verka på Statsministerns ötvertygelse, måste förefalla besynnerligt; 1imedlertid bör man dock glädja sig öfver, att han icke mnedlåtit sig tll att afgifva en proforma proiest. ?Som ett tredje slag fruktar man nu, att få en Svensk Ståthållare. — Blotta tankan derpå, uppfyller sinnena med bittert missmod.? Som intet beslut af regeringen kan vara folket obehagligare än utnämningen af en Svensk tilll Ståthållare, så föranleder fruktan derför all:id dylika rykten, så snart man väntar Regeringens ovilja. Man har sålunda låtit ministern i Paris, Generalen Grefve Löweabjelm (bekant som en älskvärd och skicklig man) redan vara på vägen hit. Vi veta väl, att detta rykte icke har anvan grund, än farhågan för dess möjlighet, och vi äro oöfvertygade om, att Norriges ädla konuag icke vill. straffa Norrska folket. Också tro vi, att Grefve Löwenhjelm icke ens skulle vilja öfvertaga en så opopulär post, som Ståthållareposten i Norrige. I anledning af Statstidningeas berättelse om upplösnings beslutet, frågar Morgonbladet, huru detta kunnat vara en officiel underrättelse i Sverige, meddelad före dess ankomst till Norrige? Vid Minervas yttrande, at denna underrättelse torde bli oväntad för mången, säger bladet: ?hon kunde hafva sagt: för alla, och i synnerhet nedslående för alla dem, som dela meningar med henne. I en längre artikel öfver samma ämne, föranledd isynnerhet af tidningen Den Konstitutionelles försvar för upplösningsdekretet, visar samma blad, att detta Storthing alldeles icke röjt någon häftig oppositionsanda, utan tvertom benägenhet för eftergifter. Visade icke, heter det, uppskofvet med decisionen om den post i stats räkenskaperna, som handlar om ansvar för löneförhöjningen, att Storthioget ärnade eftergifva detta ansvar? Hvad bevisade icke antagandet af lagen om delinqventutgifterna i Odelstinget? Hvilken eftergifvande anda uttalar sig icke i förslaget om ordningsmännen? Huru frikostigt är icke förslaget till bevillning för Kongl. Slottet och för marinens budgett m. m.? Vi äro, heter det vidare, emellertid af den tankan, att ingenting är så galet, att det ju icke slutligen kan hafva något godti följe. Sålunda är det att förmoda, att detta beslut kan befria Norrska folket från en minister, hvilken så ofta gifvit det anledning till missnöje, och visat sig som en motståndare mot dess allmänna vilja. Vi tala här alldeles icke om Hr Löwenskiold såsom enskild men; vitro gerna, att han handlat efter bästa öfvertygelse, och kan som menniska i allmänhet, vara af ganska rättskaffens tänkesatt; vi känna honom icke, och hafva med honom intet att göra annat än som politisk karakter; men i anseende till denna har han visat sådana egenskaper, som nationen icke kan önska i Konungens råd. Frågan: om en man med Hr Löwenskiolds politiska meningar bör vara den Norrske Konungens rådgifvare, är! den, som man bör önska få afgjord, och den kan icke afgöras så snart. fIlneändt Y