gar utan Kongl. tillåtelse, men de sista Rizs-
dagarna hafva blifvit mycket öfver årsgamla, utan
att de haft så många och vidlyftiga arbeten som
de Norrska Storthingen. Omöjligheten för Stor-
thinget, att afsluta sina förhandiingar på tre må-
nader, har erfarenheten ådagalagt, och vi tvifla
således icke att det nu förelagda förslag om ter-
minens fastställande till 6 månader skall bifallas
af Storthinget år 1839. Oaktadt de detsljer,
hvari detta Stortbing inlät sig i hänseende till
Militär-budge:en, tro vi likväl, efter en hastig
öfverblick, att det var längre avanceradt med
sina förrälniogar än något föregående Storthing
varit vid borjan af Juli. i
Om RBiksförsamlingea på Eidswold ansåg öf-
verensstämmande med den Svenska grundlagen,
attskuzna inskränka Storihingets öfveriäggnings-
tid till tre månader, så hade hon i deta fall
ingen erfarenhet att bygga på, om dena ej skul-
le vara Riksförsamlingens egen, hvari likväl en
lefvande anda och den utomordestliga hän-
delsen mera formådde att bifalla, än att debat-
tera. Man hade också blott ena enda, ehuru
visserligen den vigiigaste sak att afgöra. Det
är förmodligen dessa förhandlingar, som nu
kallas: öfverilade råd.? — Att de många sf
Stats-Rådet Holst — som anses ha forfattat
protesten — anförda skäl, icke kunnat verka på
Statsministerns ötvertygelse, måste förefalla be-
synnerligt; 1imedlertid bör man dock glädja sig
öfver, att han icke mnedlåtit sig tll att afgifva
en proforma proiest.
?Som ett tredje slag fruktar man nu, att få
en Svensk Ståthållare. — Blotta tankan derpå,
uppfyller sinnena med bittert missmod.? Som
intet beslut af regeringen kan vara folket obe-
hagligare än utnämningen af en Svensk tilll
Ståthållare, så föranleder fruktan derför all:id
dylika rykten, så snart man väntar Regeringens
ovilja. Man har sålunda låtit ministern i Pa-
ris, Generalen Grefve Löweabjelm (bekant som
en älskvärd och skicklig man) redan vara på
vägen hit. Vi veta väl, att detta rykte icke
har anvan grund, än farhågan för dess möj-
lighet, och vi äro oöfvertygade om, att Norri-
ges ädla konuag icke vill. straffa Norrska fol-
ket. Också tro vi, att Grefve Löwenhjelm
icke ens skulle vilja öfvertaga en så opopulär
post, som Ståthållareposten i Norrige.
I anledning af Statstidningeas berättelse om
upplösnings beslutet, frågar Morgonbladet, huru
detta kunnat vara en officiel underrättelse i
Sverige, meddelad före dess ankomst till Nor-
rige? Vid Minervas yttrande, at denna under-
rättelse torde bli oväntad för mången, säger
bladet: ?hon kunde hafva sagt: för alla, och i
synnerhet nedslående för alla dem, som dela
meningar med henne.
I en längre artikel öfver samma ämne, för-
anledd isynnerhet af tidningen Den Konstitu-
tionelles försvar för upplösningsdekretet, visar
samma blad, att detta Storthing alldeles icke röjt
någon häftig oppositionsanda, utan tvertom be-
nägenhet för eftergifter. Visade icke, heter
det, uppskofvet med decisionen om den post
i stats räkenskaperna, som handlar om ansvar
för löneförhöjningen, att Storthioget ärnade ef-
tergifva detta ansvar? Hvad bevisade icke anta-
gandet af lagen om delinqventutgifterna i Odels-
tinget? Hvilken eftergifvande anda uttalar sig
icke i förslaget om ordningsmännen? Huru fri-
kostigt är icke förslaget till bevillning för Kongl.
Slottet och för marinens budgett m. m.?
Vi äro, heter det vidare, emellertid af
den tankan, att ingenting är så galet, att det ju
icke slutligen kan hafva något godti följe. Så-
lunda är det att förmoda, att detta beslut kan
befria Norrska folket från en minister, hvilken
så ofta gifvit det anledning till missnöje, och
visat sig som en motståndare mot dess allmän-
na vilja. Vi tala här alldeles icke om Hr Lö-
wenskiold såsom enskild men; vitro gerna, att
han handlat efter bästa öfvertygelse, och kan
som menniska i allmänhet, vara af ganska rätt-
skaffens tänkesatt; vi känna honom icke, och
hafva med honom intet att göra annat än som
politisk karakter; men i anseende till denna har
han visat sådana egenskaper, som nationen icke
kan önska i Konungens råd. Frågan: om en
man med Hr Löwenskiolds politiska meningar
bör vara den Norrske Konungens rådgifvare, är!
den, som man bör önska få afgjord, och den
kan icke afgöras så snart.
fIlneändt Y