ven bara. Al dessa ar Henry alven ea utmärkt
författare och pa:lamentsledamot, med hvilken
Eduard ofta bafvit förblandad. Efer sin fa-
ders död, uppfostrade hans moder honom med
mycken omso:g, och 1 Cambridge, der han
studerade, vann han redan ett pris för ett poem
öfver bildhuggacekonsten Mycken beläsenhet,
resor i främmande länder och ett tidigt umgän-
ge med alla klasser af samhällslifvet, både de
högre och de ringsre, bidrogo att utbilda hans
utomordentliga anlag. Likt alla unga mån med
författaretalang, debuterade has med poesier;
men prosan är likväl hans verkliga fält. Detta
bevisade han genom sina år 1827 utgifua första
roman : Falkland, och ännu mer genom de
flerefter följande: Pelham, Den förskjutne,
Devereux, Pau! Clifford, Eugene Aram,
Pompejis, sista dagar och Pilgrimerna vid
Rhen. Ar 1832 emottog han u:gifningen al
New monthly magazine, hvilken tidskrift i
hans hand erhållit ett ökadt värde. Redan
1830 uppmanades han af många, att framträda
som kandidat vid parlamentsvalet 1 Southwark.
Med ädel blygsamhet nekade han likväl att gö-
ra något försök att utträsga den förre Repre-
sentanten Calvert. Han blef dock sedermera
parlaments ledamot för köpingen St. Yves, och
har i denna egenskap, likssom i sina skrifter,
visat sig en varm vän af folket och friheten,
och en likaså nitisk, som talangfull mot-
ståndare af aristokratien, ehuru han genom
födsel och lefnads-förhållanden tillhör henne.
Denna Bulwers politiska tro har väckt, såsom
man borde vänta, de privilegierades hat och för-
bittring mot honom; och de hafva naturligtvis
sokt hämras på hans skrifter. Ej nog att
dessa tadlats och fördömts i salongerna och
förvisats från budoirerne; de hafva äfven blifvit
häcklade och förkättrade i alla de blad och tid-
skrifter, hvaröfver. Tories kunna disponera.
Detta har äfven återverkat till ampdra länder,
hvilkas renläriga konstdomare icke vågat ställa
Bulver på den plats, hans utmärkta gåtvor för-
tjena, utan, ehuru de ej bestrida honom allt
värde, likväl betrakta honom som en roturier,
med hvilken gens comme il faut icke böra allt
för mycket familiarisera sig.
Om imedlertid snille är rikedom i uppfinning,
förstånd i planens anläggning och utförande, en
klok ekonomi i motivernas användande, som
koncentrerar sina krafter på de punkter, der de
behöfvas, och der effekten ligger; i den natur-
liga utvecklingen af händelserna, icke i en konst-
lad ansträngning att ofverraska och förblända;
en djup och fin mennisko-kännedom; en stil,
som är hvad den är och behöfver vara: lätt,
faulig, enkel och intagande, der sådant är på
silt ställe; kraftfull koncentrerad, upphöjd, der
ämnet så fordrar; framför allt en varm och liflig
skönhet-känsla, aktning för det ädla och stora
i menniskonaturen; kärlek för menskligheten,
för samhallets utveckling och hogre ändamål,
hat mot allt, som nedsätter eller motverkar dem
— om detta är snille, så är Bulwer ett snille.
Om det dertill är talang, att aldrig trötta läsa-
ren, att så fjettra honom att han endast af yttre
orsaker förmås lägga boken ur handen, så har
Bulwer åfven talangens öfverlägsenhet. Han
eger icke 1 någon hög grad diktionens poesi;
men han eger så mycket mer hvad vi skulle
vilja kalla den tänkande fantasiens poesi, detta
slags snille, hvartill typen igenfinnes i naturens
verk. Dess skapelser röja det högsta smile, e-
medan de röja det högsta förstånd, den djupaste
beräkning. Man har velat tillägga epithetet
snille åt menniskoverk, som helt och hållet sak-
rat dessa egenskaper; ja, man har till och med
ansett denna saknad som ett nödvändigt vilkor
för att kunna helsas med namn af snille. Har
man icke härigenom förnedrat detta namn, äf-
vensom menniskonaturen ?
Tvistom imellertid icke härom. Troligen
fordras ännu en lång tid, innan man blir ense
öfver detta ämne. Man tyckes likväl mera böjd
att erkänna, det förståndet är Skaparens ypper-
sta gåfva åt menniskan. Bulwer har sådant,
men icke det torra mathematiska förståndet, som
endast räknar sakens utsidaoch ; noga förmår
bestämmes hvarje qvadrat-tum deraf; men delta
förstånd, som är fantasiens och känslans tvilling-
bror, som följer dem på deras utflygter, som
aldrig förlorar dem ur sigte, och vid hvars hand
de aldrig förduestai molnen eller nedsjunka i
känslosamheters tafatthet eller i melankoliens
misströstan. Om man åt dessa förenade egen-
skaper ej vill medgifva namnet snille, så tyckes
oss att Bulwer utan skada kan torsaka ett så-
dant epithet, och afstå det till förmån för dem