Maj:t har, under loppet af de sedan Grundla- j
sens antägande förflutna 22 år, icke haft till den I
srad, som under deita Storthing varit händelsen,
inledning att beklaga sig öfrer de förtydningar,
nen velat gifva serskilda grundlagsbestämmelser,
ch hvilka äro lika stridande mot lagens anda,
som mot dess bokstaf. Om Hans Maj:t, på
srund af det förtroende, Hans Maj:t hyser för
Norska nationen eller med hänsigt till den erfa-
enhet, Hans Maj:t förvärfvat om Norska fol-
kets rättskaffens och Joyala karakter, undertiden
sfversett med de oriktiga åsigterna och förvillade
begreppen om grundlagens rätta förstånd, och om
H. M. på andra sidan hitintills eådigst tillåtit de fo-
regående Storthingen att fortsätta sina möten utöfver
den tid, som varit dem oundgängligen af nöden för
förhandlingarna samt de framlagda förslagens
antagande eller förkastande, så borde denna upp-
märksamhet från H. M. sida, i stället för att
användas såsom en ursäkt för det nuvarande
Storthinget, fasthäldre anföras såsom ett argu-
ment, att H. M. i framtiden icke bör tillåta aå-
gon den ringaste afvikelse från de konstitutio-
nella grundsatser, hvilka innehållas i det af Ko-
nungen antagaa och sanktionerade Grundlags-
kontrakt. Grundlagens 75 . bestämmer de
förrättningar, som böra utföras under den tid
af 3 månader, som Storthinget, utan Konungens
tillätelse, kan -förblifva samladt. Det är wvisserli-
gen en sanning, att stora nationalförsamlingar i
sitt sitt sköte bära frön till split och säledes
också till upplösning; detia är en följd af de
många olika iddernas brytning samt de många
skiljaktiga intressena. Men Norriges Storthing,
som icke ens består af 100 Ledamöter, befinner
sig icke i denna kategori, ty en hvar Ledamot
kan såsom samtida, ja såsom deltagande i de hän-
delser, hvilka framkallades genom öfverilade råd,
jemföra det förflutna med det närva ande och då
finna rik anledning att prisa Försynen för det
sätt, på hvilket allt 1togat sig till det bästa
för det rättskaffens och fredliga Norska
folket. Det är att förvänta, att ett Ur-
tima Storthing, fastän det utgöres af samma perso-
ner, som nu hafva säte på det lagtima; likväl,
när dess uppmärksamhet uteslutande vändes på
ett mer inskränkt antal samt mer bestämda för-
rättningar, skall med klokhet och besinning be-
handla de för det allmänna bästa framlagda för-
slagen samt söka att undgå ända till tanken att
vilja göra ingrepp i Folkets eller Kouungens rättig-
heter. Lagstiftaren och Konungen, som sanktio-
nerat grundlagen hafva antagit, att 3 månader 1
alNmänhet skulle vara tillräckligt för Storthingets
förhandlingar; och det är under denna förut-
sättning, den 80 . är tillkommen. Skulle er-
farenheten visa den absoluta nödvändigheten ar
en längre tid kan ett förändradt stadgande i
sådant hänseende endast vinnas i den uti
I Grundlagens 112 . föreskrifna ordning. H: M.
I begagnar, när H. M. finner sådant tjenligt för
det allmänna bästa, den rättighet, Gruadlagen
I högstdensamme tillerkänt, att upplösa Storthin-
get, sedan det varit samladt i 3 månader, emedan
det berott på Storthinget att inrätta sina göro-
mål så, att de på Storthinget beroende ound-
gänghgaste och vigtigaste arbeten kunnat fullän-
das på denna tid. Den liberalitet, hvarmed
H. M. på de föregående Storthingen tillåtit,
att detta lagbud icke användes i hela sin ut-
j sträckning, borde hafva gifvit en ytterligare an-
ledning för nuvarande Storthing att påskynda
sina förhandlingar, helst H. M. genom nådig
Rosolution d. 17 sisd. April endast tillåtit Stor-
thinget att förbhfva samladt tills widare. Att
under de tre månader, Storthinget har rätt att
vara samladt utan Konungens tillåtelse, försumma
alt sysselsätta sig med de vigtigaste lärendena,
får lätt utseendet af att Stortinget på ett indi-
rekt sätt vill tillegna sig en rättighet, som
Grundlagen icke inrymmer detsamma. Grund-
lagen och den 80 . äro i detta hänseende
Konungens vägledare. H. M betviflar icke, att
Storthingets Utskott användt all möjlig arbet-
samhet; och i detta fall hafva de endast gjort
sin skyldighet, ty det tillkommer de män, som
utkoras att bistå Styrelsen i dess omsorger för
det helas väl, att oaflåtligen hafva detta samt
sitt heliga och ärofulla kall för ögonen.
. Då H. M. således icke kan godkänna de i
Stats-Rådernes yttrande framlagda skäl och grun-
der, utan deremot städse anser det för sin kon-
stitutionella pligt, likasom det är H. M:s grund-
lagsenliga rätt, att nu upplösa Storthinget, så
befaller H. M, som följer. Då det nuvarande
(LS I SF I fr 1 IA oo