OocCil fir von Schantz mojugen forsikgalt, Gå VIP PITC-
mier-Löjtnanten Gosselman, jemte flere andra personer,
samtaat 1 ett annat rum hos Bergemann.
Krigs-Rätten tillfrågade Hr Premier-Löjtnanten
Hasselberg, om han instämde i den åsigt, som lir Gref-
ve von Platemw antydt, genom sitt jakande svar på Hr
Premier-Löjtnanten von Schantz vid sammanträdet den
7:de Januari gjorda fråga, om han ansåges halva emot
Konsul Bergemann handlat vanhederligt, hvartill Er
Premier-Löjtnanten Hasselberg förmälte, att han ej blott
delhagit i Hr Friherre von Knorrings och kamraternes
åtgärder, utan äfven delade deras ywuranden.
Actor önskade, att det skrifiliga auförande, som
Ar Premier-Löjtnanten von Schantz, vid sammant ädet
den 29.de, uppläst, måtte inlemnas, derpå bemälte Hr
Premier-Löjtnant auförde skrifiligen: Innan det af
Actor infordrade skriftliga anförande, som af mig upp-
lästes för kamraterna inom Premier-Lojnants-graden,
vid sammanträdet den 29:de sistlidne Januari, blir in-
för Krigs-Rätten produceradt och derigenom kommer
att erhålla offentlighet; anser jag mig böra fästa, så väl
Krigs-Rättens, som Actors uppmärksamhet derpå, att
nämde skriftliga anförande, icke förr än vid slutet af
sammanträdet eller kort före dess upplösning, är vordet
af mig uppläst, samt att berörde skrift följaktligen icke
kunnat inverka på tilldragelserna före eller under .sjelf-
Va sammanträdet, hvadan dess innehåll, i min tanka,
är af föga vigt och betydenhet i denna sak. Detta an-
förande, som, jemte en tacksamhets-yttring till mina
äldre kamrater, för drras oberoende och vid flere till-
fällen öppet uttalade tanka om den debawuerade affären,
äfven innebär tillkännagifvandet af mitt bestämda beslut,
hvilket jag vid sammanträdet den 7:de lofvat meddela,
r författadt och uppläst vid en tidpunkt, då affären
emellan Konsul Bergemann och mig ännu behandlades
ensamt emellan kamrater; och ehuru jag under sådant
förhållande ansåg mig kunna till kamrater oinskränkt
uppgifva alla de motiver, som medverkat till mitt fat-
tade beslut, utan att jag befarade mig dymedelst träda
grannlagenheten och det enskildta förtroendet för nära;
så kan måhända förhållandet synas helt annorlunda, då
dess motiver, uttryckta i anförandet, jemte sjeltva do-
kumentet, meddelas Krigs-Rätten, och genom en så-
lunda åtvungen offentlighet, för hvilken de aldrig varit
ämnade, losryckas från det område, hvarinom jag vän-
tat att de skulle bevaras. Om jag kunnat föreställa
mig sådan händelse, så skulle jag visserligen hafva be-
mödat mig, att iakttaga mera noggrannbet i sjelfva for-
men för framställningen, eller sorgfällighet vid valet af
de uttryck, hvilka, rörande andras deruti åberopade
yttranden, i sin nuvarande redaktion tilläfventyrs kunna
förefalla mindre passande af mig framställda. Och
inlemnades härefter förutnämde anförande, som var af
detta innebåll: Mine Herrar! Det är smärtande för
mig, att hafva någonting annat att tacka för detta sam-
manträde, än Herrarnes egen, på rättskänsla grundade
billghet, ty säkerligen har ånnu aldrig en sak blifvit
så godtyckligt och ensidigt behandlad som min nu
ifrågavarande, för att icke tala om de maktspråk, man
velat göra gällande; Men jag förbigår detta ämne, för
att endast hålla mig vid det egentliga ändamålet med
denna sammankomst och får således till en början näm-
na, att hvad beträffar sjelfva saken eller transaktions-
affären emellan Konsul Bergemann i Stettin och mig,
så anser jag för min sky!dighet, att för dem af härva-
rande kamrater, som ansett denna affär icke vara af
någon komprometterande beskaffenhet, utan min en-
skildta affär, härmed högtidligen förklara mina höga
Chefer, som ensamme äga att döma öfver utofningen af
min tjenstebefattning, under resan i somras, och hvad
dermed stod i förening, samt under hvars direkta be-
fäl jag då stod och äfven nu står, hafva helt och hål-
let frikänt mig från allt, som i denna affär kunnat
kompromettera hvarken någon af Desse Höga personer
eller de Korpser, der jag tjenar; detta, mine Herrar,
har jag trott mig böra nämna, icke i afsigt, att dermed
inverka på någons enskildta opinion, utan derföre, att
jag trott mig, genom detta meddelande, i sin mån egna
en rättvis gärd åt dem af härvarande kamrater, som
icke utan en viss risk uppstått, såsom delande denna
öfvertygelse och hög: uttalat densamma.
Efter detta förklarande, mine Herrar, anser jag
nu mera icke mig tillständigt vidare vidröra sjelfva
transaktions-affären, utan öfvergår till mitt yttrande un-
der sammankomsten den 7:de dennes.
Jag hoppas, att detta mitt yttrande är hos hvar
och en af Herrarne i friskt minne, och jag ämnar ic-
ke att afvika från hvad detta mitt yttrande innefattade.
Jag sade, mine Herrar, att om den då af några
kamrater uttalade åsigten af saken, vore kamraternas
tanka, så visste jag, hvad jag hade att rätta mig ef-
ter, och ehuru jag icke delade denna åsigt, skulle
likväl kamraternas mening härutinnan blifva regel för
mitt handlingssätt, men som saken vore för mig af
högsta vigt, behöfde jag tid, innan jag tog något be-
stämdt beslut. — Med detta mitt yttrande var före-
nad den innerliga föresatsen, att genom min bortgång
från Karpsen rätta miss efter kamraternas tanke och