va den råttelse, att Hr KomimerseRådet ingen gång bemma sckt Hr Grefven, men möjligen, hvilket Hr Kommerse-Rådet ej med visshet kunde draga sig vill mivnes, efterf ågat fir Grefven i Förval!vingen af Sjöärenderna, ehwu Ir Kommerse-Rådet egentlige hoppats, att vid något Hr Grefvens besök i KarantänsKommissionen få vidtala bonom. Hr Amirslen Grefve Crovstedt yttrade, i snledning häraf, det han aldrig besckt Hr Kommerse-Rådet, i ändamål att samtala om saken, uten blott att få brefvet, hvilket yttrande Actor begärde till Prokollit. De transumter af Konsul Bergemavns tvenre bref, som Hr KommerseRådet den 20 Maj åtog sig att anskaffa och aflemna, ingåfvos väl nu af Hr KommerseRådet, men som de voro på Tyska språket och icke innehöllo vidare än hvad fir Kommerse Radet vid berörde tillfälle omförmält, så ansåg Krigs-Bätten dessa transumrer icke behöfva i Protokollet intagas. Sedan Hr Amiralen af Klints berättelse blifvit uppläst, anförde Hr Häradshöfdingen Hede:-ström skriftligen: Herr Amiralen och Kommendören C. af Klints vittnesmål innebåller, att bemälte Hr Amiral icke kunde påminna sig, det den af Premier-Lojtnanten von Schautz till honom afgifna förklaring öfver meningen med det svar, Premier-Löjtnanten lemnade sina kemrater vid sammantrådet den 7:de, innebar något vilkorligt; utan hade Hr Amiralen uppfatiat detta förklarande såsom ett medgifvande, att meringen med. nämde svar till kamraterne var, det Premier Löjtoanten skulle taga afsked. Premier-Löjtnanten sökte då föra Hr Amiralen till minves, att han till Amiralen lemnat en skriftlig promemoria, uti hvilken var uppfattadt PremierLöjtnantens svar på den af Hr Amiralen gjorda fråga i detta afseende; men som samma prönsemoria, enligt fir Amiralens utsago, icke mer finnes i behåll, avhålles ödmjukast, att den punkt deraf, hvilken innebär vpplysving i denna del, och som blifvit från P:emierLöjtnantens koncept transumeradt, samt här nedan foljer, måtte blifva för Hr Amiralen uppläst, på det han derefter må varda i tillfälle yttra, om han ej igenkänner samma ordalag hafva funnits uti ifrågaställda promemoria, hvilken derjemte skall innehållit åtskilliga andra under förtroevdets helgd begärda och sålunda meddelade uppgif er, de der måhända varit orsaken till den g annlagenhet å Hr Amiralens sida, att undanrödja handlingen, sedan dess mnehåll blifvit inhämtadt. Förberörde del af konceptet till Premier -Löjtnantens promemoria, har foljande lydelse: — — blef jag (von Schantiz) högst förvånad, jag medger det, och besinnande mig ett ögonbhek, tänkte jag för mig sjelf, att jag möjligen kunnat misstaga mig i mitt omdöme, och att verkhgen den uttalade meniogen var Kamraternas och Korpsens; med anledning häraf, svarade jag : Är detta kamraternas mening om derna saken, så vet jag, hvad jag har att rätta mig efter, och ehuru jag icke delar denna åsigt af saken, blir likväl Korpsens tanke derom regel för mitt handlingssätt: men som saken är för mig af yttersta vigt, behöfver jag tid, innan jag tar något bebeslut. Med detta mitt yttrande var förevad den inverliga föresats att, om Kopsen funnit mig h:fva komprometterat uniformens värdighet vid detta ifrågavarande tilltälle, så hade jag ansett mig skyldig; och ehuru mitt eget medvetande frikände mig från något så agraverande, skulle jag af aktning för kamraters bedömande likväl icke tvekat att medelst min afgång från Korpsen tillfredsställa deras fordran. Den säkerhet jag, efier nämde sammanträde vunnit, att nästan alla mina förmän och äldre kemrater inom graden, :eke dela denna åsigt, som yttrades under sammankomsten den 7:de, och som gaf avledning till mitt svar, har naturligtvis äfven stärkt mitt eget första om döme, att saken icke var af denna agraverande beskaffenbet, utan man helt och hållet (nskilda sffäår; och jag kan icke förmoda, att man vill anse mig hafva brutit ett löfte, om jag numera ej anser mig böra gifva vika för några få yngre kamraters i min tanke törhastade bedtmsnde; ty mitt yttrande kunde då först blifva ett löfte, om den åsigt af saken, som föranledde dess uttalande hade varit kamraternas gemensamma tanka. Det var också, med anledning häraf, som jag gerast vid underrättelsen att kamraterne uttydt mitt yt.rande, såsom bade det varit ett afgilvet ovilkorligt jöfte, tog mig anledning uti skrifvelse till Friberre Knorring, såsom älste Officeren i graden rappellera hvad jag yttrat; Öe. — — ——— — — — — Efter uppläsande häraf medgaf Hr Amiralen Klint, det han visserligen kände igen mycket, men huruvida det vore detsamma, som yttrats vid samtalen, och om det skett vid något sådant före eller efter sammankomsten den 29:de Januari, kunde vittnet icke saga. Af Hr Premier-Löjtnanten Hallen gjordes följande skriftliga tillägg till dess vittnesberättelse: Ehuru jag väl hade beslutat, att ej vidare bevista någon sammankomst: så, ehuru jag ej freqventerade den,