nanten von Schantz ännu borde bära Flottans uniform, till stöd för denna framställning blef ett bref förevisadt ifrån Konsul Bergemann i Stettin, till Kongl. KommerceKollegium, angående 150 RB:dr Preuss. Courant, hvilka han lånat Premier-Löjtnanten von Schantz emot desss revers under expedition sistlidne sommar med Hertigen af Leuc enberg till Stettin. — Efter att ifrågavarande bref såväl som reversen blifvit nppläste, framställdes frågan af Baron Knorring huru saken skulle behandlas, hvarpå von Steijern yttrade, att som Schantz ieke genast vid sin återkomst hit till Stockholm betalt nämnde skuld till Bergemann utan genom dre jsmål med betalningen föranlåtit Bergemanns bref, så ansåg von Steijern, att Schantz hafver till den grad förnärmat och vanhedrat Flottans uniform, att han borde tvingas taga afsked, denna mening beträddes som det syntes af Cuijet och Baron Cederstrem, derefter frågade Baron Knorring om denna nu yttrade mening vore samtlige kamraternes , hvaruppå Baron Pfeiff begärde att få yttra sin mening uti ämnet, som var, att han icke gillade von Schautz fördröjande med betalningen, men kunde på intet vis inse, det Schantz derigenom komprometterat hvarken den corps vid hvilken han tjenar eller uniformen, men väl syntes Bergemanns bref för hans bedömande såsom cen skamlös skrifvelse, hvilken hade för afsigt att framställa penningeaffiren med Schantz i en för denne dålig dager, dessutom ansåg han att endast Konungen eller Kronprinsen som specielt kommenderat Schantz på hans tjenstebefattning med Hertigen af Leuchtenberg äga rätt att i första rummet bedöma huruvida hans uppförande kunde anses så brottsligt, som en del af närvaracde kamrater vilja finna det. Baron Pfeiffs yttrade mening var derföre äfvensom Hallens och min att kamraterne böra afbida Hans Maj:t Konungens och Hans Kongl. Höghet. Kronpribsens åtgärder med von Schantz innan de kunde vidtaga något emot honom, men i alla fall ansågo vi denmna penningeaffär emellan Schantz och Bergemann på intet vis angå oss, och att det vore i högsta grad obehörigt af oss, att på ett så egenmäktigt och inqvisitoriskt sätt upphäfva oss till domare öfver Schantz och söka tvinga honom lemna hela sin timliga välfärd till pris för en vanlig penningetransaktion med en köpman, hvilken nu derföre var betak, fast det ej skett så promt, som han velat; detta anfö rande beträddes till alla delar af Premier-Löjtnant Hallen och mig. Steijern fick ordet och förebrådde Baron Pfeiff med mycken häftighet sina åsigter af saken, samt uppmanade hans samvete att ansvara för den riktning opinionen deraf kunde taga till men för corpsens blifvande esprit. Pfeiff svarade derpå, att hvad han yttrade öfver denna sak, icke skett för att leda opinionen eller inverka. på någons öfvertygelse utan vore på egen känsla och öfvertygelse hvilande mening. De stränga kamraterne preponerade votering hvilken Pfewff bestred såsom varande olagh handling, :den skedde ej heller, hvarefter de beslöto att kalla Schantz till en ny sammankomst för att böra hans försvar. i Baron Pfeiff tillkännagaf sig ej komma till detta nya sammanträde emedan han i enlighet med: sitt afgifna yttrande icke hade med saken att göra, hvarefter Hallen, Pfeiff och jag aflägsnade oss. A. Hedborg.? Den 29 Januari kl. 9 f. m. uppkommo på Premier-Löjtnanten Baron von Knorrings kallelse PremierLöjtnanterne Hallen, Baron Pfeiff, jag, Grefve Cronhjelm och Liljehöök , uti de anvista rummen som Premier-Löjtnanten Castegren bebor i Båtsmans-kassern, der endast Premier-Löjtnanten von Schantz var. — Efter en stund inkom Baron Knorring med uppdrag af några andra Premier-Löjtnanter samlade uti PremierLöjtnant von Steijerns rum, äfven belägne i förenämnde Båtsmans-kassern, att anmoda Hallen, Baron Pfeiff, mig, Grefve Cronhjelm och Liljehöök inkömma till dem för att samtala, hvarpå Pfeiff svarade, att allt hvad de hade att meddela oss kunde och borde ske uti PremierLöjtnanten von Schantz närvaro; samt att vi voro kallade att samlas i de rum vi nu voro, häruti instämde Hallen , jag, Grefve Cronhjelm och Liljehöök, hvarpå Baron Knorring gick sin väg; kort derefter återkom han från de uti von Steijerns rum samlade PremierLöjtnanterne och tillsade Premier-Löjtnanten von Schantz att åtfölja sig in till dem, hvilket von Schantz vägrade, Baron Knorring gick åter sin väg, en stund-derefter inkom Premier-Löjtnanterne Baron Knorring, Coijet, Meister, Gosselman, Baron C. E. Cederström, Oxehufvud, Grefve voh Platen, von Steijern, Castegren, Engelhartoch Hasselberg. Baron Knorring som tog er