(Slut fr. Suppl. för d. 9 Juli). bar, och hvartill Pfeiff tillade, jag låter ej befalla mig till höger eller vänster — nu uppläste Hr Premier-Löjtnanten von Stewjern något, men jag kunde ej vidare uppfatta dess innehåll än att jag tyckte det deri påstods att Sch intz vid sammantradet den 7:de bestämt hade lofvat att taga afsked, hvilket jag högeligen bestred — sedermera bad jag att få skrifiligen och på en gång yttra min åsigt tillförene och nu om saken, erbjudandes mig att lemna Herrarne detta mitt skriftliga anförande på det hvarken nu eller framdeles min åsigt måtte bli missförstådd, tilläggande att det vore med mine äldre kamraters begifvande jag först fick tala. — Under uppläsandet rådde en allmän tystnad och vid slutet deraf framdrog Schantz något som han uppläste och som, till sitt innehåll vidlyftigt, hufvudsakligen innehöll att så länge Hans Maj:t Konungen och H. K. Höghet Kronprinsen tillåto honom att fortfarande innehafva sina befattningar hos desse höga personer, så ämnade han att tjena qvar såsom Premier-Lojtnant. Efter uppläsandet deraf aflägsnade Schantz sig genast äfvensom jag åtföljd af Hallen, Pfeiff, Hedborg och Cronhjelm. Vittnet ingaf nu det af honom vid sammanträdet den 29 Januari uppläste anförande, som befanns af följande lydelse: Anforande vid Premier-Löjtnants-gradens sammanträdande uti Stadsbåtsmans-Kompagni-Chefens rum å Kongl. Skeppsholmen, den 29 Januari 1836, uppå kallelse af äldste vid stationen varande PremuerLöjtnanten Hr Friherre Knorring, angående Bergemannska affären emot Premier-Löjtnanten Hr C. von Schantz af K. A. OC. Liljehöök.? Från början af de öfverläggningar som ägt rum, i anledning af den fordran Konsul Bergemann haft af 150 R:dr Preuss. Courant hos Premier-Löjtnanten von Schantz, har jag förklarat min öfvertygelse att denna fråga är en enskild sak emellan fordringsägaren och hans debitor, hvarmed ingen behöft befatta sig, äfven innan skulden hunnit betalas , och som foljaktligen ännu mindre synes utgöra föremål för andras omsorg, sedan skuldsedeln, på sätt som skedt, redan blifvit infriad. Jag ämnar visserligen icke uppträda till försvar af uraktlåtenheten i allmänhet att på dagen honorera sine förbindelser ; men då med en mindre noggranhet i detta afseende icke äro förknippade serskilde försvårande, obehörige eller mindre granlaga omständigheter, är en sådan uraktlåtenhet ingalunda förnärmande låntagarens heder, och kan således ej eller kasta någon skugga på den uniform han bär och på den corps, som bär den tillika med honom. Den infriade förbindelsen är till sitt innehåll en vanlig revers. Den anvisar icke betalniog af någon annan än sedelutgifvaren sjelf. Den åberopar icke en gång, för att ingifva större förtroende hos långifvaren, att låntagaren var anställd i tjenst, ännu mindre hvilken: — ja, vore frågan här om advokatyr inför domstol, (hvilket i paranthes, vore lika långt ifrån mig, som jag är säker att .det strider mot PremierLöjtnanten von Schantzs och öfrige herrar kamraters tänkesätt !) så kunde man till och med anmärka, att betalningsdagen icke finnes utsatt i förbindelsen, emedan den lyder på infriande vid återkomsten till Stockholm, hvilket derföre enligt lagens bokstaf kunnat uppskjutas ännu mycket längre än .som skedt, derest Premier-Löjtnanten von Schantz undvikit att under tiden uppehålla sig i Stockholm, eller rättare och: framförallt, derest han icke, som det egnar en man af hederskänsla, en miitär, hellre öppet underkastat sig följderna af en fördröjd betalning än att söka skygd bakom advokatoriska undflykter. Hvad är det väl således i hela denna till sitt belopp så obetydliga affär, som kunnat föranleda de betänkliga mått och steg, hvilka några herrar inom corpsen ifrågasatt? Jo, att Hr Konsul Bergemann, i stället att behandla saken såsom ett enskilt skuldfordringsmål , framställer sina fordringsanspråk i opassande och förnärmande ordalag, och vänder sig med sin klagan icke till någon authoritet, som har med skuldfordringsmål att skaffa, utan till Hans Excellence Stats-Ministern för Utrikes Ärenderne samt Kommerce-Kollegium, för hvilka dessa ämnen äro helt och hållit främmande. Om Premier-Löjtnanten von Schantz blifvit helt simpelt lagsökt hos Öfverståthållare-Embetets Kancelli för 150 R:dr Preuss. Courant, så hade förmodligen ingen velat påstå, att uniformen derigenom blifvit förnärmad; eller icke år det hans fel, och icke förändras saken deraf, att Bergemann i stället att lagsöka der han bordt utföra sin talan, klagat hos per