udens lo-skulingar 1 historien, rojer Sig redan vid den första flyktiga genomläsning at arbetet. Till och med der haa för den strängare granskaren skulle synas ej hafva användt nog historisk kritik, rejer sig snarare det samveitsgrannu undvikandet af saker, dem han ej anse:t passende för sin plan, än någon vårdslös likgilighet. Hans ordningssione visar sig öfverallt i händelsernas uppställving. Hans stil bär stämpeln af ledighet och lätthet, ehuru den måhända på flera siälen röjer, att förf:s egentliga bestämmelse är kathedern. Men utan att han ängsligt sökt det intressanta, har det sjelfvillgt erbjudit sig åt honom; utan att han gesom flårdfulshet och sökta grannlåter velst locka, har det enkla framställningssattet vunnit ett naift behag, äfvensom hvarken tyngd, oreda eller pedanteri skola hindra någon läsarmna, med öppet natursinpve att kanna med nöje genomgå hans berättelser. Då vi således, enligt vår referentpligt, egna vårt skärskådande åt de enskilda desaljerna, hoppas vi, att de få anmärkningar, vi kunna komma att göra, ej skola anses för något mnedsättande af arbetets värde, utan endast enskilda åsigter öfver några der anmärkta utelemningar. Förf. utgår från vårt jordklots första tillstånd och den fornverld i ruiner, som ännu framträder för oss i den mängd lemningar af snäckor och skeletter efter fyr-fotadjur, bvilka ännu upgräfves ur jordens innersta, och häntyda till en tid, då ännu ej någon menniskofot trampat vårt klot, men då en tropisk sols värma uppglödgade Tysklands och Siberiens nu isbelupna slätter — och der framalstrade elefanter och Nuoshörningar i vida större d mensioner än de nuvarande, utan att nämna de förgångna mammuthsdjuren, ödlorna och löfjorma, hvilsa forskaren betraktar med håpnadsfull förvåning. Förf. plan tillät honom ej att vidare ingå i denna urverld eller de som oftast stridiga förklarivgar geologerne deröver uppställt, ehuru man skulle kunnat önska, att han åtminstone med något mer än en rad vidrört de så beptisade. gigantiska urväxterna. — Han öfvergår till menniskans första daning och söker på giltiga skäl dess ursprung i sydöstra Asien, afvensom han i den problematiska frågan om mepniskornas stamföräldrar förklarar sig för deras ursprung från ett par. Men om författaren i detta afseende troget binder sig vid de Mo saiska urkunderna, tyckes han på andra sidan frukta för biblens tideräkning i anseende till den tid, som den Indiska och Egypticka monumenternas förfärdigande fordrat. Visserligen behöfver också den kronologiska forskningen ej vara beroende af skrifter, i ett helt annat ändamål af Försynen åt oss öfverlemnade, och som aildeles icke åtagit sig den förbindelse att vara våra vägledare i dylika kuriositetsfrågor; men om vi efter John Millers exempel rådfråga de 70 uttolkarne, som hade de bästa och säkraste Hebreiska manuskripter att tillgå, få vi i alla fall en tideräkning af omkring 5000 år före Christus, om ej deröfver, som tyckes varit tillräcklig för värt nuvarande slägte i synnerhet om man antager den Mosaiska syndafloden, såsom partiell, kunna hafva skonat flera af fornveildens minnesvårdar. Vid sin teckning af de äldsta folkslagens, Indiernas och Egyptiernas kultur fäster sig förf. också hufvudsakligen vid dessa minnesvårdar och lemnar en kort, men sakrik, efter de nyaste resenotiserna affattad beskrifning öfver de Indiska monumenterna på Elephantine, Salsette vid Carli och Ellore, jemte Egyptiska byg ;nadskonstens underverk vid Thebe, i Pyramiderna, Ipsambul, och dess ursprung från Mero. Nägra flyktiga notiser öfver Egyptiska sagorna är det enda, förf. lemnat om dessa foikslags häfder, och dessa ej så alldeles riktiga. Ty om man oekså vill antaga Sesostris (Ramesses enl. Champollion) för en historisk person, är föga anledning, att hans krigståg, på det högsta taget sträckt sig längre i vester än till Colchis och i öster till Malabar. Herodots underbara Hjeroglyph-historia kunde gerna furnerat förf. med ett par blsd, ej ovärdiga detta verk; åtminstone hade Hyksos och Ethiopiernas infall förtjent att nämnas. Sak samma gäller om Indieroa, som åtminstone hafva något i sin litteratur, som närmar sig historien: ty de hafva sina epos och sina dramatiska verk; passande utdsag af bvad vi känna ur Ramajan eller Sakontala skulle ej varit obehagligt för f5f:s sköna lässrinnor och lemnat dem en någorlunda åskådlig idge om det underbara folk. som ännu på Ganovens Strän