banolyst, och framträder åtmiustone icke på ett störa. de sätt. I synnerhet äro de ohjgsliga företeslserna af krymplingar och siympade lemmar, hvarmed msn fordom sökte väcka medlidande, helt och hållet försvuana. Men om man också icke mer i trängseln hör det ominösa take care of your pockets, så vill jag likväl derför icke påstå, att man icke har all orsak, att gifva akt på sina fickor. Skälmar och bedragare måste fianas i allr stora städer, och ju strängare uppsigten är, desto slagare blir sveket. Jag for en gång på kuskhocken, min favoritplats på postvzgoarne, och bakom mig satt en ung, vacker fru, med hvilken j:g mycket talsde, och hvars förtroliga, närmande våsende serdeles behagade mig. Då jg kom hem, fann jag likväl mina fickor helt och hållet tomma. En af mina vänaer stod en gåog vid ett Roulettebord emellan tvänne eleganta damer, och då han ville ta fram sina bankosedlar, för att växla dem, voro de allesammans borta. Hau visste bestämdt. att endast hans qviarliga graonar hade kunnat pluodra honom, men han hade inga bevis och måste dertöre tiga. För några dagar sedan kom ett fruntimmer med sir kammarjungfru på angbåten öfver från Hamburg och stannade vid Custom-house. Sedaa dess saker voro visiie.ate, skickade hon efter en vagn, för att föra dem till värdsbuset. En betjent i livre steg upp på kusksåtet jemte kuskea, och nu bar detat. Vid ackomsten vill det bestimda hötellet, bar betjenten ganska ordentligt allt sammans in i de anvista rummen, men först då damen ville packa ur, saknade bon sitt chatull med penuiogar och dyrbarheter. För sent mä kie hon nu sitt misstag. Hon hade trott, att betjenten hörde till vagnen, under det kusken tog honom för damens iakej. Kuskar och formån äro hår i allmänhet ganska skickligs, och någon stränghet behöfs också verkligen, för att båla dem i ordomg. Man forundrar sig ofta huru vagnarne kunna komma forbi hvarandra, isynne het på Citjs trånga gator ; man anser omöjligt, att de ej skola stöa emot hvarann; men lixväl äro olyckshändelser sällsynta, hvi ket till en stor del tår tilskrifvas de Engelska hästarnes otroliga uppmärksamhet, Hlydakughet och spakhet. När en sådan kolossal öleller kolkärra på sina två breda hjul och dragen af 4, sfter hvarandra spävde mammu:ihlika hästar, långssmt rör sig framåt på de fullpackade gatorna, och man icke hos dem finper någon styrande makt, så beg iper man icke huru detta kan villgå förrän man på en af trottvirerne blir varse formannen, som ropar den ena hästen efter den andra vid namn, och hvilken dessa kloka djur betrakta, så snart någo! hinder möter, liksom om de ville fråga honom ull råds. Trottoirerne äro här mereudels ganska breda och hafva der de stöta inill gatan, en sned stenrand, som utgör yttersta gränsen för vagnarna. Om en kusk stöter emot en annan vagn, och det kan bevisas, att han icke med sitt venstra hjul kört upp på denna sista stenrand, så måste han ersätta den ullfogade skadan. Detta har händt mig, och som lagskipningen i sådana fall är fullkomligt summarisk, så är kuskarnes uppmärksamhet otrolig. En stor hjelp har man äfven af den goda stenläggningen; i många församlingar äro gatorna makadamiserade, emedan det beror af hvar och en församling, huru den vill lägga sina gator. Isynnerhet är likväl hästarnes lättstyrdhet och deras goda behandling af kuskarna orsak, att denna förbistring icke oftare leder till farliga katastrofer. Man ser icke sällan vagnar, körda af fruntimmer. En Cab — hvilket ord är en förkortning af Cabriolette, med den skillnad, att två personer sitta inuti, och kusken hänger bredvid — äfvensom ridhästar, ser man ofta på de folkrikaste gator utan all tillsyn vänta utanför portarna. Men om en gång dessa ädla djur TIförlora fattningen, så uppkommer vanligen någon svårare olycka. Jag var för ett par dagar ;Isedan vittne till ett ohyggligt uppträde af dett: .Islag. En Cab for i vild brådska utföre en a ; hufvudgatorna och stötte med sådan våldsamIlhet emot en vagn, att kusken föll af. Hästar I Ine började nu skena. Betjenten räddade si; lyckligt. Ett ungt fruntimmer försökte stig ned öfver betjent-sätet och bröt dervid axel bladet. Den andra unga damen ville frälsa si I på kusk-bocken. Det var förfärligt att se, hu ru hon der vacklade och ropade på hjelp