DR -
kamraternes tanka om saken, så vet jag hvad jag
har att rätta mig efter, och ehuru jag icke delar
Herrarnes åstgt af densamma, så blir corpsens tan-
ka härutinnan regel för mitt handlingssätt. — Men
mine Herrar: saken är för mig högst vigtig och
derföre behöfver jag betänketid innan jag tar nå-
got bestämt beslut. — Schantz aflägsnade sig vid slu-
tet af detta yttrande genast, och Greve Platen tycktes
då ha förstått Schantz sista ord som — skulle han lof-
vat taga afsked — hvilket likväl jag genast bestred,
tilläggande ordagrannt, att jag icke ansåg honom ha
lofvat det ovilkorligt.
Premier-Löjtnanterne Coijet och Meister anmoda-
des derpå utaf någon af kamraterna, att, sedan jag af-
sagt mig ett sådant förtroende, genast begifva sig till
General-Adjutanten Hr Kontre-Amiralen m. m. af Klint,
för att tillkännagifva, som orden föllo sig: att von Schantz
lofvat taga afsked; då båda kamraterne utgingo på ö-
gonblicket och jag straxt efter dem, men gerad ut i cor-
ridorens norra ända, der jag, vid fönstret annoterade
mig till minnes det hufvudsakligaste af hvad som pas-
serade under detta sammanträde.
Till den 29:de derpåföljande blef jag återigen kal-
lad till ett nytt sammanträde i samma lokal och vid
samma tid som förra gången, hvarvid en skilnad i kal-
lelse-listan genast föll mig i ögonen eller att fyra namn
voro å listan uppförde, dem jag ej sett mer än första
gängen , neml. Hallens, Pfeiffs, Hedborgs och Cron-
hjelms och om jag ej missminner mig skedde kallelsen
dagen före sammanträdet eller den 28 Januari — sist-
nämnde dag inhändigade jag bref från von Schantz in-
nehållande endast fråga om jag var kallad till ett ytter-
ligare sammanträde påföljande dag klockan ellofva för-
middagen , till kvilken tid ban vore kallad. Vid un-
derrättelsen om skilnaden i våra kallelsetider, svarade
jag genast att jag åstundade tala vid Schantz på efter-
middagen. Omkring klockan fyra på eftermiddagen an-
kom Schantz, då jag sade till honom, att jag på mor-
gonen blifvit kallad till ifrågavarande sammanträde, men
till klockan nio förmiddagen och att jag för min del
ansåg honom icke böra dröja till klockan ellofva, utan
ovilkorligt infinna sig straxt efter klockan nio, då ja
trodde oss mangrant vara samlade. Klockan half tio
förmiddagen den 29:de sammanträffade jag, Hallen,
Pfeiff, Hedborg och Cronhjelm å Skeppsholmen utan-
före Båtsmanskassernen och uppgmgo derpå till sam-
lingsrummet — vid inträdet fann jag Schantz ensam med
Castegren, frågade den förstnämnde huru detta kom sig
och om icke flere af kamraterne ännu ankommit och
fick till svar att de fleste varit inne men utgått vid hans
ankomst. — I samma ögonblick jag erhållit detta svar
inkom Hr Premier-Löjtnanten Friherre von Knorring,
sägande, att han önskade tala vid oss i närvaro af flere
Premier-Löjtnanter, som voro inne hos Premier-Löjt-
nant von Steijern; hvartill jag svarade: Hr Baron har
kallat oss hit och hvad Hr Baron vill säga mig det bör
sägas här inne dit vi äro kallade, och deruti instämde
Baron Pfeiff — Knorring utgick derpå men återkom o-
förtöfvat och begärde att, då vi icke ville ingå till von
Steijern, Premier-Löjtnanten von Schantz skulle åtfölja
Knorring dit in, hvaremot de öfrige kamraterne skulle
hit inkomma. Genast invände jag, att hvad Baron tänk-
te säga oss borde ske i von Schantzs närvaro, hvilken
likasåväl som vi vore Premier-Löjtnant, helst som jag
var öfvertygad att detsamma skulle röra honom , och
derest Hr Baron icke detta gjorde skulle jag genast af-
lägsna mig — deruti instämde öfrige kamraterne lika-
som Schantz, hvarefter von Knorring utgick — några
minuter derefter åter inkom von Knorring jemte åtskil-
liga Premier-Löjtnanter och ville genast börja orda, men
hvarvid jag invände att samtalet borde ske i Castegrens
inre rum af orsak att Underofficerare bodde vägg i vägg
med det yttre — inkomne igenkände jag,-utom oss för-
ut innevarande och Baron Knorring, följande kamrater
nemligen : Coijet, Meister, Gosselman, Cederström, Oxe-
hufvud, Fr. Engelhart, von Platen, von Steijern , Ca-
stegren och Hasselberg — Knorring öppnade samman-
trädet dermed att han på Grefve Cronstedts ordres bedt
kamraterne sammankomma för att till dem göra endast
tvenne frågor och hvilka borde besvaras med ja eller
nej — hvaremot jag genast påstod att ehuru Hr Baron
ägde rättighet att göra oss frågor, kunde dock icke ne-
kas mig eller någon annan att tala och att jag icke al-
lenast tänkte göra det muntligt utan äfven skriftligt —
men hvilket Hr Baron mig bestred ehuru han tystnade
sedan Baron Pfeiff icke blott ogillat detta hans bestri-
dande utan tillagt att hvar och en här hade lika rätt
att yttra och gifva sin tanke tillkänna utan att vara skyl-
dig svara på några frågor hvarken med ja eller nej. —
- Härpå yttrade Knorring att de af kamraterne som an-
sågo Premier-Löjtnanten von Schantzs pennngeaffär med
Konsul Bergemann för vanhederlig borde gå öfver till
högra sidan om honom i rummet; hvarvid alla utom
Hallen, Pfeiff, Hedborg, Cronhjelm och jag intogo den
sidan och märkte jag att Engelhart allrasist med öfver
bröstet korslagda armar långsamt drog sig ditöfver. —
Dloraftarn illa J. Ku ast 0 2 Lhuvad Jag Starada TK