adllvlDSLA PeO 9 21121 -— VIE RR
Schantz och, som vittnet äfven trodde, Castegren, va-
rit der; att något efter deras ankomst, Hr Friherre von
Knorring inträdt, och, på uppgifven anmodan från nå-
gra i Hr Premier-Löjtnanten von Steijerns rum samla-
de Premier-Löjtnanter begärt, att vittnet, Hrr Hallen,
Hedborg, Cronhjelm och Liljehöök skulle inträda till
dem för att samtala, men att Hr Premier-Löjtnanten
von Schantz ej finge dervid vara tillstådes. — Vittnet
hade då svarat att han för sin del icke hade några
megdelanden att emottaga som vittnet trodde Hr Pre-
mier-Löjtnantem von Schantz icke kunna vara närva-
rande och höra, och nekade derföre att följa Hv Fri-
herre von Knorring, i hvilket yttrande de andre äfven
instämde. — En stund derefter hade Hr Friherre von
Knorring inkommit med samma proposition och, då
han erhållit enahanda svar utgått men, efter några ö-
gonhlick, åter inträtt och vändande sig till Hr Premier-
Löjtnanten von Schantz anmodat honom följa sig intill
de i Steijerns rum samlade Premier-Löjtnanterne hvil-
ket Hr von Schantz likväl vägrat. Att Hr Friherre von
Knorring aflägsnat sig men genast derpå inkommit åt-
följd af alla de Hrr Premier-Löjtnanter som nu äro Sva-
rande i målet och, sedan Hr Premier-Löjtnanten von
Steijern med mycken hetta slagit igen dörren, tillkän-
nagifvit det han, på Hr Amiral Cronstedts ordres eller
befallning, hvilketdera mindes vittnet ej, sammankallat
graden, men endast for att göra tvenne frågor, hvarpå
samtelige kamraterne ägde svara ja eller nej; dervid ha-
de vittnet gjort den ermran att vittnet ansåg sådane frå-
gor otillbörliga och att hvar och en af de församlade
ägde lika rätt att uttala sin mening, samt att vittnet för
sin del icke ämnade hvarken med ja eller nej besvara
någon fråga. — Det oaktadt framställdes af Friherre von
Knorring första frågan af det innehåll, att den utaf Pre
mier-Löjtnants-graden eller kamraterne, som ansåg pen-
ninge-transaktionen emellan Hr Premier-Löjtnanten von
Schantz och Konsul Bergemann för så förnärmande för
uniformen och gradens heder, att Hr von Schantz icke
förtjente att tjena qvar, skulle gå öfver till höger, men
den, som ej funne saken så förgriplig, till vänster; Att
vittnet svarat det hans mening nu vore densamma som
den 5:te: och att vittnet hvarken lät kommendera sig
till höger eller vänster ehuru vittnet satt sig på en stol
till vänster om Friherre von Knorring, men de nu blif-
ne Svarander af Premier-Löjtnants-graden hade gått öf-
ver till höger, hvaremot Brr Premier-Löjtnanterne Hal-
len, Hedborg, Cronhjelm och Liljehöök bhfvit qvar på
vänstra sidan af rummet, der de förut haft sina platser
— vittnet hade derefter gjort Svaranderne uppmärksam
me på, att då Hr Premier-Löjtnanten von Schantz vore
af dem anklagad, borde han ock få anföra hvad han
ägde till sitt försvar, och då hade Hr Friherre von Knor-
ring utlåtit sig: det skall han få i sinom tid, se-
dermera blefvo skrifter uppläste af Hr Premier-Löjtnan-
ten Liljehöök, af innehåll det hans tanke vore att gra-
den .ej hade något att skaffa med affären, samt att Hans
Maj:t Konungen och H. K. H. Kronprinsen, hvilke
höga personer troddes känna saken, icke tagit den så
illa och af Hr Premier-Löjtnanten von Schantz af un-
gefärligt! innehåll, det han begärt att få lemna kamra-
terne del af det beslut, som han vid sammanträdet den
7 Januari lofvat dem och hvilket beslut nu vore att
han icke ämnade taga afsked. — Då detta sednare blif-
vit uppläst hade ordväxling uppstått emellan Hr von
Schantz och några af hans kamrater om och huruvida
ej han vid sammanträdet nyssberörde dag redan enga-
gerat sitt löfte att taga afsked, hvilket blifvit påstått af
Hrr Premier-Löjtnanterne Coijet, Grefve von Platen och
von Steijern och i synnerhet af Hr Grefve Platen: men
vittnet hade ej tagit närmare kännedom derom utan en-
dast uppfattat Hr von Schantzs förklarande det han ej
skulle taga afsked och att derest vidare ägde rum skul-
le en hög person anse det som en persecution emot sig.
Hr Friherre von Khorrimg nekade sig hafva begag-
nat det uttryck vittnet omnämnt; hvartill vittnet svara-
de att han så långt efter ej kunde minnas sjelfva orden,
men såsom vittnet berättat hade vittnet uppfattat me-
ningen.
Efterskrifne frågor gjordes härefter vittnet:
Af Hr Amivalen Grefve Cronstedt:
Begagnade Hr Friherre von Knorring vid samman-
trädet den 29 Januari ordet ordres eller befallning?
Svar: Hr Friherre von Knorring hade först.sagt
att han på Hr Amiral Cronstedts befallning sammankal-
lat kamraterne; men då någon bland dem frågat om
det vore på Hr Amiral Cronstedts befallning, hade Hr
Friherren rättat sitt uttryck och begagnat ett annat ord,
hvilket vittnet nu ej kom ihåg.
Af Hr Premicr-Löjtranten Grefve von Platen:
Första frågan: Kan vittnet taga på sin ed att
vid första sammanträdet den 5 Januari orden anses
och behandlas blifvit nyttjade?
Svar. Vittnet finge upprepa sitt förut gilne för-
klarande att vittnet icke mindes precist sjelfva orden,
men meninsen vore sådan.
