rum, och då de härtill nekat, hade Hr Friherre von
Knorring kommit och framställt samma begäran , samt,
då äfven han fått nekenade svar, utgått, men om en
stund inkommit, åtföljd af flere kamrater, hvarpå Hr
Friherrn genast började tala, och hvaraf innehållet va-
rit , att de som ansågo Hr Premier-Löjtnanten von Schantz
förhållande till Konsul Bergemann vanhederligt för corpsen,
skulle träda till högra, och de åter, som ej delade den-
na åsigt, till verstra sidan af rummet; härvid hade alla
de Hrr Premier-Löjtnanter, som nu äro svarande i :må-
let, gått öfver till högra sidan, hvaremot vittnet, FErr
Premier- Löjtnanterne Friherre Pfeiff, Hedborg, Grefve
Cronhjelm, samt Liljehöök stannat på den venstra; alt
skrifter sedermera upplästs såväl af Hr Premier-Löjt-
nanten von Schantz, som Hr Premier-Löjtnanten Lilje-
höök, den förres at ungefärligt innehåll, att då han än-
nu vore qvar hos Hans Maj:t Konungen som ordon-
nans-officer och hos H. K. H. Kronprinsen som Adju-
tant, så borde han ej heller skiljas från sin Premier-
Löjtnantbeställning, och den senares åter hade gatt ut
på att hafva konsideration för en gammal kamrat och
gift karl.
Men vittnet kunde hvarken erinra sig g, att Fr Pre-
mier-Löjtnanten von Steijern uppläst något anförande,
eller att Er Friherre von Knorring, då han wvid sista
sammauträdet önskade veta kamraternes opinion, nyttjat
ordet vanhederligt. I öfrigt förklarade vittnet, att som
han aldrig trott, det saken skulle blifva föremål för
Domstols handläggning, hade han ej heller så noga lagt
förhållandet på minnet.
Följande frågor framställdes härefter tll vittnets
besvarande.
Af Actor:
När erhöll vittnet underrättelse om Konsul Berge-
manns bref?
Svar: Dagen före första sammanträdet hade vitt-
net hört, att ett bref kommit hit ifrån Stettin, men vitt-
net kände då ej dess innehåll, och ej heller minnes
vittnet hvilken som nämnde derom.
Har vittnet hört någon högre officer tillåta vidta-
gande af åtgärderne mot Or Premier- Löjtnanten von
Schantz?
Svar: Nej.
Af Hr Premier-Löjtnanten von Schantz:
Om vid sammanträdet den 5 Januari något tal va-
rit å bane, hvad påföljden skulle blifva för von Schantz,
i händelse han erkände innehållet af Bergemanns bref?
Svar: Vittnet kan ej påminna sig sådant.
Af Hr Premier-Löjtnanten Grefve von Platen:
Kan vittnet taga på sin ed, att ordet vanhederligt
nyttjades?
Svar: Vittnet kan ej säga, om det begagnades
eller icke begagnades.
När bortgick vittnet från detta sammanträde?
Svar: När skrifterna upplasts.
Af Hr Premier-Löjtnanten Oxehufvud:
Om, före sammanträdet den 29 Januari, vittnet
varit tillsammans med någon af de såsom vittnen åbe-
ropade personer, och samtalat om affären?
Svar: Nej — men då Premier- -Löjtnanten Lilje-
höök tillfälligtvis träffades, när vittnet skulle gå till det
i frågan omförmäldta sammanträdet, hade han frågat
vittnet, om han skulle för vittnet få läsa upp ett anfö-
rande, som han haft; hvartill vittnet svarat: Ja läs.
Af Hr Premier-Löjtnanten von Stcijern:
Om någon vid sammanträdet den 5 Januari yttrat
sin tanke i händelse det vore sant hvad Bergemanns
bref innehölle?
Svar: Vittnet mindes inga flera, än Hrr Premier-
Löjtnanterne Coijet, Friherre Cederström och von
Steijern.
Actor begärde, att Hrr Premier-Löjtnanterne Fri-
herre von Knorring och Castegren måtte uppgifva orsa-
ken, hvarföre de vid omvittnade tillfälle anmodat Hrr
Premier-Löjtnanterne Halltn, Friherre Pfeiff, Hedborg,
Grefve Cronhjelm och Liljehöok , att komma in uti ett
annat rum.
Anledningen härtill uppgaf Hr Friherre von Knor-
ring hafva varit, att delgifva dem skrifvelsen från Hr
Grefve Cronstedt, som föranledt kallelsen, — uti hvil-
ket förklarande Hr Premier-Löjtnanten Castegren in-
stämde; och då Actor .deremot erinrade att, när Hr
Premier-Löjtnanten von Schantz varit kailad att sam-
manträda tvänne timmar senare än de andre, det syn-
tes som något mera vigligt, än uppläsandet af ett kort
bref, eller någon öfverläggning rörande bemälde IL
Premier-Löjtnant varit tillämnad, och hvilken troligen
skett i andra rummet, svarade Hr Premier-Löjtnanten
Oxehufvud, att kamrater som gerna se hvarandra, ut-
sätta så lång tid som möjligt, och så kort som möjligt
deremot med dem de ej gerna se.
Herr Amiralen Grefve Cronstedt erinrade, att säl-
lan sjelfva handlingen företages å utsatt tid, och äfven
sällan alla inträffa till den timma de kallats, och då
dot desentam här troligen ansåos nödvändigt. att först