gång fann Lord Melbourne hos sin hustru, och
att han syntes blifva ganska ond deröfver. Ja,
jag tror till och med, att hon gick så långt, att
hon sade att Hr Norton alltid, när han fann Lord
Melbourae tillsammans med sin hustru, visade sig
mycket ond. Är detta sannt eller ozsann:? Min
lärde vän, Sir William Folleit säger, att det är
osannt. Han är den förste, som förklarade att
detta yttrande var en fulikomlig osanning. Nå
väl! huru är det väl då möjlgt, att tro någon-
ting, som Trinette Elliott såger? I afseende på
facta motsäger hon hvad som påstås å kärande
sidan. Käranden säger, att han kände att Lord
Melbourne alltjemt brukade göra besök i hans
hus, och ait han icke hade någonting mot des-
sa besök. Men Trinette Elliott bar den djerf-
heten ait säga eder, att då Hr Norton fann Lord
Melbourne 1 sitt hus, blef han på det högsta
uppbragt. Om detta var förhållandet, hvarfore
viste han honom ej dörren? eller hvarföore lär
han honom ej mårka, att hans besök misshagade
honom? Månne han gjort det? Nej; nästan hvar-
je gång han träffade Lord Melbourne hempiat
hos sig, yttrade han sig till honom så här: vill
ni bli qvar och äta em bit fårkött med oss? i
Det är intygadt genom vittnesmålen, att Lord
Melbourne åtminstone en gång i veckan åt mid-
dag hos Hr Nerton, och det på sjelfva denne
förolämpade äkta mans inbjudning. Om J vil-
jen tro Trinette Elliott, så hade Hr Norton der-
emot nästan lust att kasta Lord Melbourne ut-
för trappan, när han kom hem och fann honom
i sitt hns; då deremot, enligt hvad min lärde
vän yttrat, Hr Norton efter all sannolikhet till-
talade honom ungefär så här: min bäste Lord
Melbourne! var så god stanna qvar och hål! till
godo med hvad huset förmår, och sen vilja vi
fara tillsamman till Covent-garden på spektaklet.
Detta är tillräckligt rörande trovärdigheten af
Trinette Elliotts nppgifter.. Nu påstår jag, att
när en jury finner ett vittne, som på detta sätt
framför uppenbara osanningar, är det juryns
a. skyldighet, att ej sätta tro till vittnesmålet i
allmänhet; och den sak ett sådant vittne an-
vändes att bevisa, måste anses för ganska miss-
tänkt. x
Ett af vittnena anförer, såsom ett bevis emot
fru :Nortons äkta trohet, att hon ibland, då Lord
Melbourne var i buset, kom upp i sitt rum,
tvättade sina händer och klädde sitt hår. Är
det väl möjligt! för det ett gift fruntimmer tvät-
tar sina händer och arrangerar sin hårklädsel
innan hon går till middagsbordet, måste hon
hafva brutit mot sitt äktenskapslöfte! Hvad är väl
vanligare, än att ett fruntimmer gör sin toilette? )
Finnes, det väl något bättre fruntimmer, som ej
dagligen gör det? Vittnesmålen upplysa, att fru
Norten ofia roade sig med att ansa sina blom-!
mor och se om sina blomsterkrukor. Likaledes
att hon brukade rita med blyerts. Var detta ej
tillräckligt, för att kunna bli smutsig om hän-
derna? Fru Norton var dessutom mor, och plä-
gade leka med sina barn. Det är ju ganska
möjligt, att d2 kunde hafva smutsat hennes hän-
der. I fall sådane omständigheter, som dessa,
skulle utgöra bevis om bruten äkta trohet, så
skulle ej det dygdigaste fruntimmer i landet
kuna undgå misstanka. — VWVittnena Bulliman
och Saunders framhafdes för att bevisa, att Miss
- Armstrong, vid åtskilliga tillfällen, i sin vagn
fört fru Norton till Lord Melbournes hus. Nå
väl! mina Herrar, hvem är väl denna Miss Arm-
.strong? Alla sammanstämma deri, att hon är ett:
fruntimmer af det mest oklanderliga rykte, sora
umgås i de högsta och bästa sällskapskretsar,
och en dame, hvars sannfärdighet och rättskaf-
fenshet det är omöjligt att draga i tvifvelsmål.
Hon är dotter; af öfverste Armstrong, en man af
heder och tapperhet, som, efter hvad jag tror,
tjenat sitt fadernesland med distinktion. Nu frå-.
gar jag eder, i fall några slutsatser böra dragas
från de; besök, fru Norton gjort hos Lord
Melbourne, hvilket vittne borde väl då höras?
Månne man å motsidan önskar att få sanningen
i dagen, att få verkhga förloppet af hela saken
utredt? i fall man det gör, hvarföre inkallas ej
Miss Armstrong såsom vittne? Det vore ett
ärligt och hederligt vittne, ett på hvars intygande
Her jurymän kunde fullkomligt lita. Nej; hon
blir ej kallad ait vittna, men i hennes ställe fån
iJ höra betjenten och kusken, som intyga att
Miss Armstrong ofta fört fru Norton till Lord
-Melbournes hus, och af denna omständighet vill :
man å motsidan få eder att sluta, att hon gjort sig
skyldig till äktenskapsbrott. Men kan man val på- :
sta, att om en fru gör ett förmiddagsbesök hos en
karli hans hus, hon. endact och allenast ; fxl:4 el