Såsom Franska regeringen låut borttaga all Sveriges egendom i sina egna och buadsförvandternas stater, gjorde regermsen ständerna den proposition, att till vedergällning derför ej erkanna mer än en tredjedel af Sveriges utländska skuld, hvilken skuld riket hufvudsakligen bade i dessa länder. Flere ledamöter af riksdagen yitrade sig haremot och ansågo ett sådant steg strida emot gammal Svensk tro och lofven, men det blef emellertid antaget af pluraliteten. För öfrigt ökades statsutgifterna på flera hufvudiitlar. fsynnerhet måste krigsmaktens behof fyllas genom ett tillskott af öfver 600,000 Riksdaler, och hela statsbristen, som skulie ersättas genom ökad bevillning, steg till öfver 23 millioner Riksdaler, hvarföre också förhöjda afgifter måste läggas på charta sigillata, bränvinsbränningen och sjötullen. En vigtig förändring vidtogs afven i grundlagen genom tryckfrihetens inskränkning. Utgifvarne af tidningar och andra skrifter, som utkomma på vissa tider, eller de såkallade periodiska skrifterna, sattes på det sätt under styrelsens myndighet, att Hofkanslern, som utlemnar tillståndsbref att utgifva dylika skrifter, kao indraga en sådan skrift eller tidning om han deri finner något stötande, utan att behöfva offentligen redogöra derför, samt utan dom och rannsakning, och den ansvarige utgifvaren får ej utan serskildt tillstånd af Konungen befatta sig mer med utgifvandet af dylika skrifter. Regeringen sökte rättfärdiga deana inskränkning genom lättheten för Sveriges fiender, att utsprida förklenliga omdömen om styrelsens mått och steg bland allmänheten, och med nödvändigheten, såsom det hette, att derigenom bereda vägen till throaen åt Kronprinsen. — Äfven lofvade Hofkansleren Wetterstedt, på Riddarhuset, att då fred återkomme i Europa, skulle indragningsmakten återlemnas. i Förf. afviker så litet från historieskrifvarens åliggande, att blott följa händelserna, icke bedöma dem, att han ej. en gång tillåtit sig gå dem så vida i förväg, att han dervid ens tilllagt, huru det ofvannämnde löftet hittills förblifvit ouppfyldt, ty hans berättelse slutar med Carl XIII:s död. Arbetetlycktas här med denna önskan, hvari vi tro alla rättsinnige instämma: Att Sveriges barn af sitt fosterlands fordna händelser måtte lära, hvad som endast kan befordra deras lycka, sjelfständighet och lugn: och det är, hvilket också alli hvad vi hittills berättat bekräftar, att aktning för lagarna och öfverheten, kraft att försvara och bibehålla Svenska folkets urgamla frihet och rättigheter, mod att I farans stund möta Sveriges ovän, och slutligen vårdnad om ungdomens uppfostran och sedlighet, samt tarflighet och oegennytta i det husliga lifvet ensamt gör fosterlandet lycksaligt. Förlänar oss Gud dessa dygder, skall ban säkert ännu i långliga tider fortfara att beskydda Svenska folkets ära och sjelfständighet. Gud bevare Konung och Fädernesland! (UNS EDEDEROEP IRS SORAN