Såsom Franska regeringen låut borttaga all
Sveriges egendom i sina egna och buadsförvand-
ternas stater, gjorde regermsen ständerna den
proposition, att till vedergällning derför ej er-
kanna mer än en tredjedel af Sveriges utländ-
ska skuld, hvilken skuld riket hufvudsakligen ba-
de i dessa länder. Flere ledamöter af riksdagen
yitrade sig haremot och ansågo ett sådant steg
strida emot gammal Svensk tro och lofven, men
det blef emellertid antaget af pluraliteten. För
öfrigt ökades statsutgifterna på flera hufvudiitlar.
fsynnerhet måste krigsmaktens behof fyllas ge-
nom ett tillskott af öfver 600,000 Riksdaler,
och hela statsbristen, som skulie ersättas genom
ökad bevillning, steg till öfver 23 millioner
Riksdaler, hvarföre också förhöjda afgifter må-
ste läggas på charta sigillata, bränvinsbränningen
och sjötullen. En vigtig förändring vidtogs af-
ven i grundlagen genom tryckfrihetens inskränk-
ning. Utgifvarne af tidningar och andra skrif-
ter, som utkomma på vissa tider, eller de så-
kallade periodiska skrifterna, sattes på det sätt
under styrelsens myndighet, att Hofkanslern, som
utlemnar tillståndsbref att utgifva dylika skrifter,
kao indraga en sådan skrift eller tidning om han
deri finner något stötande, utan att behöfva
offentligen redogöra derför, samt utan dom och
rannsakning, och den ansvarige utgifvaren får ej
utan serskildt tillstånd af Konungen befatta sig
mer med utgifvandet af dylika skrifter. Rege-
ringen sökte rättfärdiga deana inskränkning ge-
nom lättheten för Sveriges fiender, att utsprida
förklenliga omdömen om styrelsens mått och
steg bland allmänheten, och med nödvändighe-
ten, såsom det hette, att derigenom bereda
vägen till throaen åt Kronprinsen. — Äfven lof-
vade Hofkansleren Wetterstedt, på Riddarhuset,
att då fred återkomme i Europa, skulle indrag-
ningsmakten återlemnas. i
Förf. afviker så litet från historieskrifvarens
åliggande, att blott följa händelserna, icke be-
döma dem, att han ej. en gång tillåtit sig gå
dem så vida i förväg, att han dervid ens till-
lagt, huru det ofvannämnde löftet hittills för-
blifvit ouppfyldt, ty hans berättelse slutar med
Carl XIII:s död. Arbetetlycktas här med den-
na önskan, hvari vi tro alla rättsinnige in-
stämma:
Att Sveriges barn af sitt fosterlands fordna
händelser måtte lära, hvad som endast kan be-
fordra deras lycka, sjelfständighet och lugn: och
det är, hvilket också alli hvad vi hittills berättat
bekräftar, att aktning för lagarna och öfverhe-
ten, kraft att försvara och bibehålla Svenska
folkets urgamla frihet och rättigheter, mod att I
farans stund möta Sveriges ovän, och slutligen
vårdnad om ungdomens uppfostran och sedlig-
het, samt tarflighet och oegennytta i det husli-
ga lifvet ensamt gör fosterlandet lycksaligt.
Förlänar oss Gud dessa dygder, skall ban sä-
kert ännu i långliga tider fortfara att beskydda
Svenska folkets ära och sjelfständighet.
Gud bevare Konung och Fädernesland!
(UNS EDEDEROEP
IRS SORAN