natten. Redan vid ångfartyget Odins återkomst hit ifrån Westervik, der det i medio af Juni afhemtade en del af Kalmar regemente, omtalades en tilldragelse, som under vägen sades hafva hotat detta vackra fartyg med samma öde, som första ångfartyget Josefina, eller att brinna upp. En tidning uppgaf till och med åtskilliga anledningar till den förmodan, att till följd af bristande skicklighet hos det manskap, som å kronans ångfartyg anvärdas vid ång machinerna, dylika bändelser voro mycket att befara, och att under den ifrågavarande resan olyckan sannolikt icke hade blifvit afböjd, om ej händelsevis Hr Owen, (som förfärdigat machineriet till Odin) sjelf derunder varit närvarande på fartyget; och det är troligen denna uppgift, som förmått Storamiralsembetet, att infordra fartyg-chefens förklaring öfver sakens rätta förhållande. Af denna förklaring synes, att machinistofficern den 8 Juni klockan 12 middagen, då fartyget var nära Dalarö, vid undersökning af pannornas profkranar (hvilken ofta sker för att kontrollera machinisterna) fann att vatten fattades i understa kranen af ena pannan, då likväl fem minuter förut såväl han sjelf, som fartygets Second, hade funnit vatten i medlersta kranen. Som pannorne på Odin icke äro försedde med flottörer, hvilka angifva vattenhöjden då den ej genom profkranarna kan utrönas, och man således var oviss derom, ansåg befälet sig böra låta afkyla eldstäderna, så att i händelse eldrören blifvit blottade, hettan i ugnarne likväl icke skulle kunna glödga desamma. Verkställigheten häraf börjades, då Hr Owen uppkom på däck ifrån salongen och han instämde till alla delar i de mått och steg, som blifvit anbefallde. Som machinens verksamhet härigenom upphörde, tillsattes segel, så snart eldsläckningen tillät att dertill envända manskapet, och pannan fylldes genom handpumparne. Machinist-officeraren kunde ej upptäcka, att eldstadstaken glödgade, hvilket dessutom icke synes hafva kunnat vara fallet, då de ej på minsta vis ändrat form eller erhållit läcka. VWVattensänknin: gen under nedersta kranen uppgifves i rapporten hafva varit högst obetydlig, emedan på tre jerdedels timma medhannrs att afsläcka pannan, ylla den till ligom höjd, åter uppelda der, amt få machinen genomblåst, då deremot panans fyllande genom handpumparna från eldröen till lagom höjd ensamt fordrar omkring en immas pumpning. Orsaken, såger derföre befälhafvaren i sin rapport, till denna hastiga vattenminskning can jag ej med säkerhet uppgifva, heldst vid len undersökning som med pannorna och maarverket gjordes, allt befanns i godt skick. En cran emellan matar-röret från bandpumpen och korstenens vattenrum, som borde varit stängd, efanns visserligen öppen; men, som den är för nnat ändamål, kunde den icke vållat vattenninskningen. Den sannolikaste orsak till förallandet torde vara, att då våra ovana båtsnän icke kunna underhålla jemn eldning, vattet vid första undersökningen varit i stark borerande kokning, då deremot en stund efteråt ettan minskats och borneringen sänkt sig. — lan säger sig anse denna åsigt så mycket san