honxom beviljade permission gått till ända, och af Hr Premier-Löjtnanten Engelhart det v. Schantzska saken ej gifvit ringaste anledning till inresan. Hr Premier-Löjtnanten Gosselman todde sig äfven, churu icke tillfrågad, böra tillkännagifva att orsaken för hans anländande till Stockholm under berörde tid va.it att få upplysning huru han skulle förhålla sig. vid tryckningen af ett signal-bref, med hvars öfversättnivg Hr Piemier-Löjtnanten då varit sysselsatt. Enär Svaranderne i sin förklaring anfört att de, gervom Hr Premier-Löjtnanten von Schantz, utlåtande vid sammanträdet den 7 Januari, blifvit fulleligen öfve: tlygade om verkligheten af hans föresats , men bemälde Hr Premier-Löjtuant nekat sig då hafva sagt eller medgifvit det han skulle taga afsked, hegärde Actor att Sv.randerne nu ville uppgifva hyarifrån de hämtat anledningen för den tydning, som skulle Hr von Schantz devigenom utfäst sig ull aflskedstagande och sedan de svarat att ordalagen i Hr PremierLöjtnantens yttrande vid berörde tillfälle gitvit dem fullt skäl för en sådan fö; modan, önskade Actor att få upplyst hvarföre Svarar:derne å sammanträdet den 29 i samma månad velat påbörda Hr Premier-Löjtnanten von Schantz det han utlist sig att taga afsked om de fleste af hans kamrater ansago honom hafva genom sitt förhållande till Konsul Bersemann förnåarmat korpsens vardighet. Hr Grefve von Platen yttrade at det icke vore fråga om hvad man sökt göra utan blott om hvad som uträttats, och han önskade att, för ett redigare bedömande af frågan , endast få hålla sig till hvad Hr Premier-Löjtnanten von Schantz sjelf sagt, eller att Svaranderne sökt öfvertyga honom att han skulle hafva lofvat taga afsked — de voro således icke tillvitade att hatva velat tvinga Hr Premier-Löjtnanten till afskedstagande utan endast att hafva velat öfverlyga honom om ett gifvet löfte, och deruti låg, enligt Hr Grefvens förmenande, icke något straffvärdt; i öfrigt begärde Hr Grefven att nu få göra Hr Premier-Löjtnanten von Schantz några frågor, hvilka framställdes och besvarades på sätt som följer. Första frågan: Kan Hr Premier-Löjtnanten von Schantz säga att någon bland Svaranderne uppgifvit sig äga rätt att tvinga honom till afskedstagande eller har ens uttrycket taga afsked vid något tillfälle blifvit af dem begagnade. Svar: Nej, men de åtgärder, som ägt rum ansåg Premier-Löjtnanten åsyfta hans afskedstagande. Andra frågan: MHMvarigenom kan Hr PremierLöjtnanten påstå Svaranderne vid sammanträdet den 29 Januari sökt öfvertyga honom om att han förut gifvit sitt löfte om afskedstagande då ingen nämnt något sådant ? Svar: Genom den sskrift som Hr Premier-Löjtnanten von Steijern uppläst och som innehållit att Hr Premier-Lojtnanten hos Hr Amiralen m. m. Grefve Cronstedt skall sagt det han endast velat hafva en ytterligare opinionsyttring. Tredje frågan: Då Hr Premier-Löjtnanten von Schantz uppgifvit att han ej riktigt fattat berörde skrifvelses innehåll, huru kan han då påstå att densamma icke lästs till sluts? Svar: Det hade förefallit Hr Premier-Löjtnanten som brefvets läsning blifvit afbruten. Fjerde frågan: Lyckades det Svaranderne att öfvertyga Hr Premier-Löjtnanten att han gifvit) ett sådant löfte, som förut nämnt är? Svar: Nej. Femte frågan: Hvad åtgärd vidtogs då af Svaranderne för att söka öfvertyga Hr Premier-Löjtnanten? Svar: Ingen annan än den redan förut nämnde , eller genom skriftens uppläsande. Actor begärde att Hr Premier-Löjtnanten Friherre von Knorring måtte uppvisa för Krigs-Rätten de bref, som Hr Premier-Löjtnanten von Schantz till Hr Friherren aflåtit efter den 7 Januari och hvilka innefattat begäran om ett ytterligare sammanträde, samt, då Hr Friherre v. Knorring förklarade sig icke mera hafva dessa skrifvelser i hehåll, att Hr Premier-Löjtnanten von Schantz, derest han ägde några concepter till samma skrifvelser, skulle dem uppte. I anledning häraf ingaf Hr Premier-Löjtnanten von Schantz följande 2:ne skrifvelser i koncept: Till slutligt afgörande af den affär, för hvilkens hehandling jag blef anmodad möta kamraterne sistlidne Thorsdags förmiddag kl. 9 uti Nya Båtsmans-kassernen, får jag anhålla att kamraterne inom graden blifva averterade att jag nu är i tillfälle gifva dem tillkänna mitt beslut i ämnet; då de genom förnyad sammankallning dertill bereder mig möjlighet, hvilket sammanträde jag önskar måtte blifva med det snaraste och hvarom jag benäget torde blifva underrättad. Stockholm den 13 Jan. 1836. Sedan jag hört sägas alt mitt yttrande vid sammankomsten sistlidne Thorsdags morgon att om den då uttalade äsigt af affären vore kamraternes tanka, så ehuru jag ej delade den, skulle naturliotvis deras ma —