volution kostar mycket eller litet — svarar jag
om den leder till lycka, till förderf, till ära el-
ler förnedring — det beror derpå huru de per-
soner behandla den, i hvilkas händer ledningen
af densamma lägges. Ja! revolutionerne äro
dyra, när raan söker leda dem från deras mål,
låta dem förneka deras urspruug. Jal de ko-
sta mycket, de kosta mer, än de äro värda,
när man af en stor, nationell, omätlig, djupt-
berydelsefull händelse gör en blott hofhan-
delse, när man är oförståndig nog ait
förklara , att man blott af det skälet valt
den nuvarande tron-innehafvaren, emedan han
stått närmast den afsatte tron-innehafvaren,
när man företager sig att bibehålla sakerna, så
väl som personerne! Ja! revolutioner kosta
alltför mycket, om mean vänder dem, när de
göras af alla för alla, till enskild fördel för
några få! Ja de kosta alltför mycket, när de
råka i händerna på menniskor, som åier-
kommit till Frankrike med de främmande
armeernes bagagevagner, som i atället för na-
tronal-suveräniteten inskjuta sitt quasi-legitimitets-
system, ersätta missbruk genom missbruk, pri-
vilegier genom privilegier. Napoleon skref på
S:t Helenas klippa: Nu, då mitt välde är
förbi, skall revolutionen, eller fastmer de ideer,
ur hvilka den utz:åit, återtaga sitt förra lopp. Om
ej kraftfulla, skickliga och förvågna händer gräfva
strömmen ett aflopp, så skall den sjelf skapa
sig en bädd, och förstörande rycka med sig
allt i dess grannskap. Napoleons profetia sågo
vi redan uppfylld 1830. Och ännu vidare skola
de idger, ur hvilka revolutionen utgick, full-
följa sitt lopp. Förvägna händer ser jag väl,
som gerna skulle vilja anvisa den en bädd,
men förgäfves skådar jag omkring mig efter de
skickliga. Revolutionens princip var demo-
kratisk ; Napoleen, denna prinaps förstfödde
son, blef henne otrogen, och — han föll!
Skulle våra nuvarande maktägande, otrogne sin
princip liksom han, vara starkare än han?
Skulle de besitta mera snille, större rykte, så
att de kunde boppas triumfera der, hvarest han
föll? —- — Låtom oss icke glömma, mina Hrr,
hvad nationen gjort, och hvarföre hon gjort en
revolution; ty blott när vi stadse ihågkomma
detta, skall det Jyckas oss att öfvertyga natio-
nen, att hon icke behöfver börja å nyo.
(Fors. följer).
PED ARTIN rt REN SPURS ITNE AON