I RR rn nn nn för belåtenhet, att en af nationen vald regering blott kostar 9 millioner mindre än den, som pitrugades oss af de främmande bajonetterne? Jag, mina Herrar, skulle blygas att brösta mig öfver en sådan jemförelse; ja! jag måtte öppet tillstå, att om det finauciella resuitatet af vår ärofulla revolution skulle inskränka sig till en lumpen besparing af 9 millioner, jag då — äfven utan att taga i betraktande alla andra bedragna förhoppningar — skulle anse mig böra bedja Gud och mina medborgare om förlåtelse for hvad jag medverkat till derna revolution. — — Men det är icke ens sannt, att dessa lumpna 9 millioner blifvit besparda. Ty de 1021 millionerne i restaurationens budget omfattade alla utgifterne for det året, sådant förhållandet visade sig enligt afslutade räkenskaper, då deremot de 1012 millionerne i budgeten för 1837 blott betekna det kalkylerade beloppet a! statsutgilterna för nästa år. Huru det är beskaff.dt med sådane kalkyler, det veten J sjelfve. Till yttermera visso har finansministern dessutom tillstått för oss, att till dessa kalkyle-! rade utgifter ytterligare en hel hop extra komma ait tilläggas. Redan hafven J beviljat extra anslag, utöfver budgeten för 1837, till bestridande af utgifter för pensioner och underhåll. Dertill komma ytterhgare Amerikanarne med deras numera erkända fordran, och Konung Otto, som för sig reklamerar de 20 millioner, hvilka J ursprunghgen; bestämt för Greklands frihet. Hvem vet, om man ej dessutom kommer att gifva Ryssarna 50 millioner, i stället att tillhålla dem att betala de 23 millioner, de äro oss skyldiga. Vidare hafva vi att betrakta, likaledes utom budgeten, de vanliga fyllnadsanlagen för hemliga fonderne, för byggnaden på Quai dOrsay, för Luxemburgska palatset, och hvem vet hvilka andra ministeriella fantasistycken dessutom, så att de skattskyldige kunna anse sig rätt lycklige, om de slippa med 30 millioner utöfver dem, som blifvit anslagna i budgeten för nästa år. I stället att hafva 9 millioner mindre i utgifter än restaurationen, skall således den nuvarande regeringen nästa år depensera åtminstone 19 millioner mera, än re-, staurationen nånsin gjorde. Och om man nu ytterligare besinnar, att restaurationen, emedan den blifvit insläpad af utlänningen, måste hafva Schweitzare och garder, för att kunna hålla sig påthronen — utgifter som nu falla bort — och om J räknen dertill de nuvarande bi-budgeterne, så skall den rättvisa man är skyldig hvar och en, till och med restaurationen, säga eder, att budgeten för 1837 åtminstone måste minskas med 96 millioner, innan den kommer att stå på samma punkt, som restaurationens. Under restaurationen ropade vi, J och jag, ack! och ve! öfver den årliga milliarden; vi imnefattade i detta enda uttryck alla våra besvär öfver restaurations-styrelsen. Nu deremot voteren J — icke jag — mer än en milliard, utan att knota. Likväl viljea J icke höra på, om man säger eder, att J under restaurationen spelat komedi! — Ministraraes konstiga sifferuppstaplingar gifva visserligen ett annat resultat. Men de skattskyldige känna blott ett facit, nemligen det, som visar huru mycket de måste betala. Och om de skattskyldige nu finna att del under restaurationens sista 5 år tillsammans betalt i skatter 3800 millioner, och under de 5 första åren efter Juli-revolutionen 6700 millioner, till hvad slutsats skola de väl då komma?l Man må ej invända, att dessa större utgifter uppvägas af det större välstånd, till hvilket den nuvarande regeringen förhjelpt landet. Detta välstånd är icke ministrarnes verk! Det fanns innan de kommo till väldet, och bibehåller sig oaktadt deras styrelse. Akerbruket har för sitt! flor att tacka revolutionen 1789; industriens. uppblomsirande daterar sig från kejsartiden; statskrediten härstammar från restaurationen! Hvar finnes således det välstånd, som den nuvarande regeringen skulle hafva skapat? Upphören derföre att räkna regeringen till förtjenst, : hvad som icke är hennes förtjenst. För landets rikedom hafva vi att tacka nationens inl: dustri, regeringen för deficit; hos nationen . finna vi snille, framsteg och sparsamhet; hos j: styrelsen rutin, kräftgång och slöseri. — Ta-l: laren utvecklade nu vidare på hvad sätt man !: måste afhjelpa de olägenheter han omtalt, och huru man redan hade bordt afhjelpa dem. Han uppräknade alla de onödiga utgifter, som såväl restaurationssom revolutions-regeringen gjort. — Men — fortfor han — ministrarne skola T UA mm omm