pperyckhgen, men det ar Ju begripligt för hvar
iman, då man vet, huru Aftoubladet tagit dessa
Herrar under sitt serskilda hägn.
Låtom oss nu se till huru denna sak förhål-
ler sig i sjelfva verket.
Den 12 sistl. Maj egde verkligen en debatt
i Engelska Underhuset rum angående de soli-
dariska barkersa, i foljd af en motion af M.r
I Clay ; och denae parlamentsledamot yrkade på
nedsättandet af en kommittd, att undersöka ver-
kan af den lag som tillåter etablerandet af Joint
stock banks. Men bemälte Clay, hvilken sy-
nes hafva vunnit Argi synnerliga bifall, derföre
att han är namne med den store Statsman-
nen Clay, om hvilken Argus så ofta och lä-
rorikt underhållit sina läsare, yrkade alldeles
icke direkt de solidariska bankernas upphäf-
vande, utan f:amställde endast en märvgd miss-
bruk, som han ansåg hafva uppstått af tre huf-
vudfel i lagstiftningen, nemligen inbetalning af
för litet kapisal, och en bristande offentlighet
af bankinrättaingarva, i förening med den o-
inskränkta ansvarigheten, som således blott ut-
gjorde ett af de fel hsn sedermera tillade dessa
banker. :
Beträffande Skattkammarkanslern Spring Rice
åter, som Argus säger hafva medgifvit de olä-
genheter och vådor Clay sett i de solidariska
bankerna, så förhåller det sig så, att han tvert-
om bestridde Clays åsigt, och sockte öfvertyga
huset om nödvändigheten, att icke rusa ifrån
den ena ytterligheten till den andra.? För det-
ta ändamål erinrade han, huru år 1826 och
efteråt, en allmän klagan hade förts öfver aktie-
banker, och huru det då hade hört till hu-
sets favoritidcer, att i de soulidariska banker-
na se en panac eller umversalkur emot
allt det onda landet hade lidit af enskilda ban-
kers fallissementer, då motionären nu deremot
vore lika ifrig att afmåla de solidariska banker-
na såsom en olycka för landet Han, (Hr
Spring Rice) deremot, betraktade principen af
solidariska banker, såsom en af den moder-
na tidens största upptäckter. Han ville e-
mellertid icke bestrida nedsättandet af en kom-
mit, men detta skedde icke af fruktan för
några vådor af de solidariska bankerna,
utan emedan han insåg nyttan deraf, att parla-
mentet finge förvissa sig om, hvad verkan det-
ta nya system hade medfört för landet.
Han gjorde tillika det amendement, att kom-
miteens nedsättande skulle öfverlemnas åt rege-
ringen, och detta amendement bifölls.
Läsaren hemtar således af denna jemförelse mel-
lan verkliga förbållandet, och Argi sätt att fram-
ställa saken, ett nytt prof på denna oöfvervin-.
neliga böjelse att skarfva och dikta hvad som
helsi, som kan vara tjenligt för hans ändamål,
som tyvärr numera biifvit till en annan natur
hos den oförbätterlige kanstöparen.
Låtom oss nu i största korthet efterse, huru
det står till med den öfriga delen af den Argu-
siska artikeln, angående Grefve Frölichs och
Friherre Nordins strider emot en verklig re-
form i kredit- och bankväsendet, och motarbe
tande, såsom ban säger, af en förnuftigare reali-
sation till lägre kurs ån 128 skillingar). — Hvem
var det väl som i sista studen sparkade emot
realisationen, och förespådde de värsta vådor deraf,
sam sckte väcka och underhålla en mängd inbilla-
de farhåger deremot 1 landsorten? Hela Sverge
minnes, att det var Nya Argus. På hvilken
gcund eller hvilka skäl stödde han sig då huf-
vudsakligen? På bankens förmenta oförmåga
att med sin metalliska fond kunna emotstå blif-
vande påkänningar tillutvexling efter 128 skil-
lingar, det vill säga att den utvexlingsgrunden i
det ögonblicket vore för hög. Hvem var det
som hufvudsakligen opponerade sig mot den re-
form i kreditväsendet, som föreslogs och antogs
genom lagen om inrikes vexlar? Nya Argus.
Föreslog Argus sjelf några andra reformer i bank-
och kreditväsendet? Nej. Och samme skrodör,
hvilken då vidt och bredt med sma tomma dekla-
mationer sofistirerade emot reformerna, har vu
den ytterligare oförskämdheten, att skrika der-
öfver, att inga reformer gjordes. — O skamlös-
het! hvad blefve väl af vissa otvergifna stacka-
re, om icke Du vore deras sista bundsförvant!
) Hvar och en finner, att allt hvad vi här
framställt, icke eger något omedelbart sam-
manhang med hvad hvarken Greive Frölich
eller Frih. Nordim yttrade under riksdagen i
de financiella frågorna, emedan desse Herrar
hvarken voro de som ensamt eller utförligast
yttrade sig derofver. Men det hör nu en
o . . , . :
gång tll tnatngon- Årg! mandr Att isncanlin!
ON