Hvad blir då sannt af allt hvad insändaren klandrar
med så mycken biuerhet? Intet.
Det gitves en slags auktorlig skonmsamhet, ett visst
höfligt undseende med den blygsamma medelmåttan, och
hennes skadeslösa oduglighet, men antingen måste a!l
granskning tystna, alla egenkärlekens anspråk vördas, all
skillnad emellan kunskap och okunnighet, förmufi och
oförnuf: upphäfvas, eller miste detia undseende försvin-
na vid frågan om den slags oblygare medels åtan, som
jemte syftuingarne af den sannohkaste skadclysinad, går
1 sin mbilskhet ända till förolämpande, i sina meningar
ända till orimlighet.
Jem mi tännine.