Hvad blir då sannt af allt hvad insändaren klandrar med så mycken biuerhet? Intet. Det gitves en slags auktorlig skonmsamhet, ett visst höfligt undseende med den blygsamma medelmåttan, och hennes skadeslösa oduglighet, men antingen måste a!l granskning tystna, alla egenkärlekens anspråk vördas, all skillnad emellan kunskap och okunnighet, förmufi och oförnuf: upphäfvas, eller miste detia undseende försvinna vid frågan om den slags oblygare medels åtan, som jemte syftuingarne af den sannohkaste skadclysinad, går 1 sin mbilskhet ända till förolämpande, i sina meningar ända till orimlighet. Jem mi tännine.