icke af nagon hederligt tänkande sjo-oihcer itorbisedt, då man tager i betraktande det förhållande, hvari vi ofta ställas till Svenska konsuler å utrikes ort. Vi vänta — och det med skäl — att de med råd och hjelp skola tillhandagå vid påkommande behof, under åberopande af vårt officersskap. Få af oss finnas, som ej häraf haft erfarenhet; och hvilken är den grund, som berättigar till denna förväntan? Vi äro officerare, vi stå i ett förhållande till det allmänna, som vi sjelfve anse vara mera förbindande för den Svenska autoriteten, än det af blott landsman , under det att det tillika erhjuder en större säkerhet mot förlust för långifvaren. Vore således en affär af denna natur ingången, endast under de senast antydda förhållanden , så vore det tillräckligt att ge den egenskap af allmän, såvida jemnvigt emellan rätt och pligt skall: bibehållas ; men i den stallning, uti hvilken von Schantz var, då detta lån gjordes, finnes det i vår tanka icke ett skäl, att förneka dess allmänneliga natur. Den omständighet, att Hr Bergemann i officiel väg, genom Kongl. KommerseKollegium reklamerade sim fordran, samt de grunder han dervid uppger för den förbindelse han ansåg sig äga, att tillhandagå med den äskade lånesumman , bestyrka ytterligare denna förutsättning. Då en person, i Premier-Löjtnant von Schantz ställning, anser sig behöfva anlita en Svensk konsul på utrikes ort om penningelån ; då denna autoritet knappast äger rätt att betvifla denna persons vederhäftighet, ej derföre , att han känner honom eller dess förhållanden , ty det är för första gången han sett eller hört talas om honom , utan derföre, att han, med ett sådant förtroende som det, hvarmed von Schantz var af sin Konung hedrad, borde anses tillförlitlig i sitt handlingssätt; när man ingår i sådan transaction, hvilket är det hypotek , som af låntagaren i långifvarens händer deponeras? Det är den dyrbaraste skatt han äger, det är den känsla, hvaraf flaggan är sjömannens sinnebild, som måste fritt och ärligt blåsa, så länge blodet rinner i ådran och bjertai i bröstet klappar — det är hedern; och om löftet brytes — om lättsinnet, lekande med pligtens bud — så öfverskrider anständighetens gräns, att man åsidosätter ej endast aktningen emot sig sjelf, men äfven den som man är skyldig den värdighet man representerar och den corps hvaraf man är medlem, då måtte det varx kamraters både rättighet och pligt, att förklara sim vedervilja emot ett sådant handlingssätt, och sin önskan, att med en sådan person undgå vidare be: röring. i 2 Root Huruvida denna målmig inträffar på det förhållande, hvaruti von Schantz affär med Hr Bergemann befinhes, lemna vi åt Kongl. Krigs-Hofrätten, att, efter redan skedda framställningen af saken, med dertill hörande omständigheter, afgöra. För oss har det ej ett ögonblick varit tvetydigt, att en förbindelse , afgifven i von Schantz då varande ställning, ej kunde, utan att kasta skugga på dess heder, brytas; och då man härtill lägger den menliga verkan, som ett dylikt handlingssätt måste bafva på dem af oss , som ofta komma 1 beroring med utländska konsuler och agenter, hafva vi ej kunnat draga i betänkande, att förklara detta handlingssätt vanhederligt. Vi våga slutligen anhålla, att få fästa Kgl. KrigsHofrättens uppmärksamhet på, hvad som kanske tydligast af allt stämplar handlingens natur och utplånar äfven den minsta anledning till fruktan för förhastande. Största delen af lånet, eller 110 B:dr Pr. C:t, emottogs af mig, Gosselmann, uppå von Schantz erbjudande, emedan han sade sig i alla fall hafva att upptaga penningar till åtskillga utgifter, hvilka han i egenskap af kavaljer hos Hertigen af Leuchtenberg, skulle bestrida. Berörde summa blef, såsom redan nämndat är, genast vid återkomsten, den 21 September, af mi Gosselman till von Schantz hqviderad. Oaktadt således den betydligaste delen af lånet stod uti hans händer, att till förbindelsens godtgörande användas, lemnades dock det hela obetaldt intill den 4 sistl. Januari, då ryktet om affären, satt i rörelse genom Hr Bergemanns bref, gjorde alla undanflykter omöjliga. Hvad von Echantz i klagoskriften nämner om länets obetydlighet , tjenar desto mindre tll hans ursäkt, som, då fråga är om officerares anspråk på en kamrats vård om sin och corpsens heder och intresse, det ingalunda gäller, om de sättas på spel för en större eller mindre penningesumma ; hvarförutan det just är lånets obetydlighet, som här mest visar den vårdslöshet och ringa grannlagenhet, hvarmed en så ömtålig affär blifvit behandlad. TI stället för att ofvannämnde omständighet, eller att största delen af summan var för von Schantz disponibel vid dess återkomst, borde påskyndat förbindelsens uppfyllande, i samma mån det derigenom lättades, förblef dock lånet en tid af öfver 3:ne månader obetaldt, hvarigenom sådana misstankar väcktes, som dem, å hvilka Hr Bergeman ej otydligt hänvisar. Dessa hafva varit motiverna till vårt handlingssätt, hvilket vi inom oss äro öfvertygade skola gillas af Kgl. Krigs-Hofrätten och hvarje om heder ömtålig man, Vi sr