icke af nagon hederligt tänkande sjo-oihcer itorbisedt,
då man tager i betraktande det förhållande, hvari vi
ofta ställas till Svenska konsuler å utrikes ort. Vi
vänta — och det med skäl — att de med råd och
hjelp skola tillhandagå vid påkommande behof, under
åberopande af vårt officersskap. Få af oss finnas, som
ej häraf haft erfarenhet; och hvilken är den grund,
som berättigar till denna förväntan? Vi äro officerare,
vi stå i ett förhållande till det allmänna, som vi sjelfve
anse vara mera förbindande för den Svenska autorite-
ten, än det af blott landsman , under det att det tillika
erhjuder en större säkerhet mot förlust för långifvaren.
Vore således en affär af denna natur ingången, endast
under de senast antydda förhållanden , så vore det till-
räckligt att ge den egenskap af allmän, såvida jemnvigt
emellan rätt och pligt skall: bibehållas ; men i den stall-
ning, uti hvilken von Schantz var, då detta lån gjor-
des, finnes det i vår tanka icke ett skäl, att förneka
dess allmänneliga natur. Den omständighet, att Hr
Bergemann i officiel väg, genom Kongl. Kommerse-
Kollegium reklamerade sim fordran, samt de grunder
han dervid uppger för den förbindelse han ansåg sig
äga, att tillhandagå med den äskade lånesumman , be-
styrka ytterligare denna förutsättning.
Då en person, i Premier-Löjtnant von Schantz ställ-
ning, anser sig behöfva anlita en Svensk konsul på ut-
rikes ort om penningelån ; då denna autoritet knappast
äger rätt att betvifla denna persons vederhäftighet, ej
derföre , att han känner honom eller dess förhållanden ,
ty det är för första gången han sett eller hört talas om
honom , utan derföre, att han, med ett sådant förtro-
ende som det, hvarmed von Schantz var af sin Konung
hedrad, borde anses tillförlitlig i sitt handlingssätt; när
man ingår i sådan transaction, hvilket är det hypotek ,
som af låntagaren i långifvarens händer deponeras? Det
är den dyrbaraste skatt han äger, det är den känsla,
hvaraf flaggan är sjömannens sinnebild, som måste fritt
och ärligt blåsa, så länge blodet rinner i ådran och
bjertai i bröstet klappar — det är hedern; och om
löftet brytes — om lättsinnet, lekande med pligtens
bud — så öfverskrider anständighetens gräns, att man
åsidosätter ej endast aktningen emot sig sjelf, men äf-
ven den som man är skyldig den värdighet man re-
presenterar och den corps hvaraf man är medlem, då
måtte det varx kamraters både rättighet och pligt, att
förklara sim vedervilja emot ett sådant handlingssätt, och
sin önskan, att med en sådan person undgå vidare be- :
röring. i 2 Root
Huruvida denna målmig inträffar på det förhål-
lande, hvaruti von Schantz affär med Hr Bergemann
befinhes, lemna vi åt Kongl. Krigs-Hofrätten, att, efter
redan skedda framställningen af saken, med dertill hö-
rande omständigheter, afgöra. För oss har det ej ett
ögonblick varit tvetydigt, att en förbindelse , afgifven i
von Schantz då varande ställning, ej kunde, utan att
kasta skugga på dess heder, brytas; och då man härtill
lägger den menliga verkan, som ett dylikt handlingssätt
måste bafva på dem af oss , som ofta komma 1 bero-
ring med utländska konsuler och agenter, hafva vi ej
kunnat draga i betänkande, att förklara detta hand-
lingssätt vanhederligt.
Vi våga slutligen anhålla, att få fästa Kgl. Krigs-
Hofrättens uppmärksamhet på, hvad som kanske tydli-
gast af allt stämplar handlingens natur och utplånar äf-
ven den minsta anledning till fruktan för förhastande.
Största delen af lånet, eller 110 B:dr Pr. C:t, emot-
togs af mig, Gosselmann, uppå von Schantz erbjudan-
de, emedan han sade sig i alla fall hafva att upptaga
penningar till åtskillga utgifter, hvilka han i egenskap
af kavaljer hos Hertigen af Leuchtenberg, skulle be-
strida. Berörde summa blef, såsom redan nämndat är,
genast vid återkomsten, den 21 September, af mi
Gosselman till von Schantz hqviderad. Oaktadt såle-
des den betydligaste delen af lånet stod uti hans hän-
der, att till förbindelsens godtgörande användas, lem-
nades dock det hela obetaldt intill den 4 sistl. Janu-
ari, då ryktet om affären, satt i rörelse genom Hr Ber-
gemanns bref, gjorde alla undanflykter omöjliga. Hvad
von Echantz i klagoskriften nämner om länets obetyd-
lighet , tjenar desto mindre tll hans ursäkt, som, då
fråga är om officerares anspråk på en kamrats vård om
sin och corpsens heder och intresse, det ingalunda gäl-
ler, om de sättas på spel för en större eller mindre
penningesumma ; hvarförutan det just är lånets obetyd-
lighet, som här mest visar den vårdslöshet och ringa
grannlagenhet, hvarmed en så ömtålig affär blifvit be-
handlad. TI stället för att ofvannämnde omständighet,
eller att största delen af summan var för von Schantz
disponibel vid dess återkomst, borde påskyndat förbin-
delsens uppfyllande, i samma mån det derigenom lät-
tades, förblef dock lånet en tid af öfver 3:ne månader
obetaldt, hvarigenom sådana misstankar väcktes, som
dem, å hvilka Hr Bergeman ej otydligt hänvisar.
Dessa hafva varit motiverna till vårt handlingssätt,
hvilket vi inom oss äro öfvertygade skola gillas af Kgl.
Krigs-Hofrätten och hvarje om heder ömtålig man, Vi
sr