mig rigtade, förnärmande utlåtande, rätteligen borde uppfattas, synnerligen som endast få af dem, i fragan sig yttrat, tillkännagaf jag, att om den af Grefven uttalade åsigt af affären voro kamraternes mening, så visste jag hvad jag hade att rätta mig efter, och ehuru jag . icke delade denna åsigt, skulle likväl Korpsens mening härutinnan blifva regel för mitt handlingssätt; dock som saken vore för mig af yttersta vigt behöfde jag tid, innan jag toge något bestämdt beslut. Fastän således icke Aamraterne, utan endast 3:ne af dem, alla yngre än jag, ännu mindre Korpsen, uttalat den åsigt, att Korpsen skulle vara genom mig till dess värdighet förnärmad, och oaktadt jag yttrat mig behöfva rådrum, innan jag fattade något bestämdt beslut, lära, enligt de underrättelser mig blifvit lemnade, 2:ne af de vid berör de tillfälle tillstädes varande PremierLöjtnanterne Coijet och Mejster, derpå hafva äå egna, och som de lära föregifvit, öfrige kamraters vägnar, hos Hr General-Adjutanten för Flottan inställt sig och aflemnat den rapport att jag vid nämnde sammankomst medgifvit, det jag, såsom följd af behandlingen utaf affären emellan Konsul Bergemann och mig skulle inlemna ansökning om unafaende utaf afsked från min Premier-Löjtnantsbeställning. Att man till dylika förhastade åtgärder hämtat anledning af förenämde, helt och hållet enskildt mig rörande affär, och uti hvilken Korpsen på intet sätt var inblandad eller genom mig komprometterad, måste förefalla mig, och såsom jag förmodar hvarje opartisk, högst förvånande; hvadan jag icke kunde låta dervid bero, utan ansåg mig berättigad, att lika offentligt eller i närvaro af samma personal, inför hvilken de mig kränkande utlåtelserna öfver mitt förhållande, blifvit fällda, få utreda och förklara sammanhanget, samt derefter erhålla upprättelse eller återkallelse af tillvitelserna, såsom förhastade. I sådant afseende begärde jag hos Friherre von Knorring, som förut om kamraternas sammankomst besörjt, det han äfven ville foga anstalt om ett ytterligare sammanträde ; och efter flere fruktlösa bemödanden, lyckades mig ändtligen genom Herr Kontre Amiralen och Kommendöreu m. m. Grefve Cronstedts bemedling att erhålla en dylik sammankomst, hvartill jag borde mfinna mig den 29:de Januari kl. XI f. m., men icke i den af mig äskade afsigt, utan såsom den mig lemmade skriftliga underrättelsen upplyser, på det Premier-Löjtnants-graden måtte ytterligare tillkännagifva sina tankar om min affär med Hr Konsul Bergemann. Äfven förekommer anmärkningsvärdt, att öfrige kamraterne voro till denna sammankomst kallade att infinna sig 2:ne timmar före mig, eller kl. 9 f. m. — Efter min ankomst framträdde Friherre Knorring, och utan att lemna mig, som äskat detta sammanträde, tillfälle, att yttrande eller förklaring i ämnet afgifva, förmälte, det han endast ville göra kamraterna en fråga; dervid han föreslog, att de af kamraterna, som ansågo den emellan mig och Konsuln Bergemann i fråga komne, då likväl längesedan afslutade affär, vara för Korpsen vanhedrande, måtte träda till den ena sidan, och de kamrater åter, som icke delade denna åsigt, till den andra sidan af rummet; hvarvid, genom de platser, som då intogos, utröntes att, jemte Friherre von Knorring, Premier-Löjtnanterne Coijet, Mejster, Gosselman, Friherre C. Cederström, Oxehufvud, Fr. Engelhart, Grefve von Platen, von Steijern, Castegren och Hasselberg, alla dessa sednare yngre inom graden än jag, delade den förra, mig förnärmande å dsigten af affären, utan afseende på att detta deras förfarande möjligen kunde få utseende af att vara föranledt genom eget intresse, samt att deremot Premier-Löjtnanterne Halldn, Friherre Pfeiff, Hedborg, Grefve Cronhjelm och Lilljehöök, deras äldre kamrater, hyste en motsatt tanka i ämnet. Då man härefter endast sökte att emot sanna förhållandet, öfvertyga mig, det jag skulle hafva förbundit mig att begära afsked, om pluraliteten af kamraterne tillkännagaåfvo cen sådan åsigt i ämnet, som den talrikare delen af dem, på berörde sätt biträdt, samt den upprättelse jag äskat, hvarken vid detta sammanträdet, eller vid sednare försök i någon måtto stått att erhålla, har jag funnit mig nödsakad, i laglig ordning, utkräfva den rätt man på berörde sätt mig afskurit, helst de olika rykten, som om denna affär, och mina kamraters helt och hållet obehöriga och egenmäktiga inblandning deruti, blifvit kringspridda , påkalla offentlig undersökning, för att idagalägga grunderna för den olagliga och mig förn närmande behandAn nee) so nå