mig rigtade, förnärmande utlåtande, rätteligen borde
uppfattas, synnerligen som endast få af dem, i fragan
sig yttrat, tillkännagaf jag, att om den af Grefven uttala-
de åsigt af affären voro kamraternes mening, så visste
jag hvad jag hade att rätta mig efter, och ehuru jag .
icke delade denna åsigt, skulle likväl Korpsens me-
ning härutinnan blifva regel för mitt handlingssätt;
dock som saken vore för mig af yttersta vigt behöfde
jag tid, innan jag toge något bestämdt beslut. Fastän
således icke Aamraterne, utan endast 3:ne af dem, alla
yngre än jag, ännu mindre Korpsen, uttalat den åsigt,
att Korpsen skulle vara genom mig till dess värdighet
förnärmad, och oaktadt jag yttrat mig behöfva rådrum,
innan jag fattade något bestämdt beslut, lära, enligt de
underrättelser mig blifvit lemnade, 2:ne af de vid berör de
tillfälle tillstädes varande PremierLöjtnanterne Coijet
och Mejster, derpå hafva äå egna, och som de lära fö-
regifvit, öfrige kamraters vägnar, hos Hr General-Ad-
jutanten för Flottan inställt sig och aflemnat den rap-
port att jag vid nämnde sammankomst medgifvit, det
jag, såsom följd af behandlingen utaf affären emellan
Konsul Bergemann och mig skulle inlemna ansökning
om unafaende utaf afsked från min Premier-Löjtnants-
beställning.
Att man till dylika förhastade åtgärder hämtat an-
ledning af förenämde, helt och hållet enskildt mig rö-
rande affär, och uti hvilken Korpsen på intet sätt var
inblandad eller genom mig komprometterad, måste fö-
refalla mig, och såsom jag förmodar hvarje opartisk,
högst förvånande; hvadan jag icke kunde låta dervid
bero, utan ansåg mig berättigad, att lika offentligt eller
i närvaro af samma personal, inför hvilken de mig
kränkande utlåtelserna öfver mitt förhållande, blifvit
fällda, få utreda och förklara sammanhanget, samt der-
efter erhålla upprättelse eller återkallelse af tillvitelser-
na, såsom förhastade. I sådant afseende begärde jag
hos Friherre von Knorring, som förut om kamraternas
sammankomst besörjt, det han äfven ville foga anstalt
om ett ytterligare sammanträde ; och efter flere frukt-
lösa bemödanden, lyckades mig ändtligen genom Herr
Kontre - Amiralen och Kommendöreu m. m. Grefve
Cronstedts bemedling att erhålla en dylik sammankomst,
hvartill jag borde mfinna mig den 29:de Januari kl.
XI f. m., men icke i den af mig äskade afsigt, utan
såsom den mig lemmade skriftliga underrättelsen upply-
ser, på det Premier-Löjtnants-graden måtte ytterligare
tillkännagifva sina tankar om min affär med Hr Kon-
sul Bergemann. Äfven förekommer anmärkningsvärdt,
att öfrige kamraterne voro till denna sammankomst kal-
lade att infinna sig 2:ne timmar före mig, eller kl. 9
f. m. — Efter min ankomst framträdde Friherre Knor-
ring, och utan att lemna mig, som äskat detta sam-
manträde, tillfälle, att yttrande eller förklaring i ämnet
afgifva, förmälte, det han endast ville göra kamraterna
en fråga; dervid han föreslog, att de af kamraterna,
som ansågo den emellan mig och Konsuln Bergemann
i fråga komne, då likväl längesedan afslutade affär, va-
ra för Korpsen vanhedrande, måtte träda till den ena
sidan, och de kamrater åter, som icke delade denna
åsigt, till den andra sidan af rummet; hvarvid, genom
de platser, som då intogos, utröntes att, jemte Fri-
herre von Knorring, Premier-Löjtnanterne Coijet, Mej-
ster, Gosselman, Friherre C. Cederström, Oxehufvud,
Fr. Engelhart, Grefve von Platen, von Steijern, Caste-
gren och Hasselberg, alla dessa sednare yngre inom
graden än jag, delade den förra, mig förnärmande å dsig-
ten af affären, utan afseende på att detta deras förfa-
rande möjligen kunde få utseende af att vara föranledt
genom eget intresse, samt att deremot Premier-Löjtnan-
terne Halldn, Friherre Pfeiff, Hedborg, Grefve Cron-
hjelm och Lilljehöök, deras äldre kamrater, hyste en
motsatt tanka i ämnet. Då man härefter endast sökte
att emot sanna förhållandet, öfvertyga mig, det jag
skulle hafva förbundit mig att begära afsked, om plu-
raliteten af kamraterne tillkännagaåfvo cen sådan åsigt i
ämnet, som den talrikare delen af dem, på berörde sätt
biträdt, samt den upprättelse jag äskat, hvarken vid
detta sammanträdet, eller vid sednare försök i någon
måtto stått att erhålla, har jag funnit mig nödsakad, i
laglig ordning, utkräfva den rätt man på berörde sätt
mig afskurit, helst de olika rykten, som om denna af-
fär, och mina kamraters helt och hållet obehöriga och
egenmäktiga inblandning deruti, blifvit kringspridda ,
påkalla offentlig undersökning, för att idagalägga grun-
derna för den olagliga och mig förn närmande behand-
An - nee) so nå