LJ
Tickornå, hvartill fnösksvamparne höra, äro allesam
mans oskadliga; men som åtskilliga bland dem bli träd-
hårda, äro de icke alla dugliga till föda. — Några af
dem äro likväl härtill se deles användbara, fåsom den
tufviga Tickan, märkvärdig för sin storlek och iäckra
smak. Hon, äfvensom ett par andra arter, kan bli så
stor, att en eada tufva förslår till anrättning för ett
belt hushåll. — Blomflocks-tickan, som finnes i Skåne,
är märkvärdig för silt utseende, De stora tufvor, den-
na art bildar, uppkomma genom den tjocka, i otaliga
upprätta grenar delade hvitade foten, hvilka sluta si
uti lika många trattlika, på ytan mörka hatar, hvilka.
tillsammans hkna en stor -blomflock.? - i
Fingersvamparne äro allesammans ätliga. F era ar-
ter deraf finnas i Sverge, t. ex. krusiga. Blomkhkåls-
svampen, som har storleken af et barnhufvud, och
som, lik andra af samma afdening, kan användas, äfven
som murklor. i -
Murkelartade svampar äro för det mesta ätliga.
( Af dem finnas hos oss åtskilliga arter, som temligen all-
mänt aro kända och begagnade. .
Rörande svamparnes insamling och mnyttjarde söger
Hr F.: .
2:o Böra de insamlas uti torrt och klart väder, dels
derföre att de då äro smakligare (mindre vatterbaltiga),
dels lättare förvaras. — De böra af.karas med en knif
och icke uppryckas med händerna, hvarigenom jord
och smuts så gerna följer med. De stånd böra helst
i väljas, som ännu icke blifvit fullt utväxte, dels såsom
smakligare, dels emedan äldre ofta finnas angripne af
insektlarfver; sådane förkastas alltid. Man använder icke
j gerna något stånd, som börjar släppa sitt fröstoft.
?3:0 Före användandet bortrensas väl fröredningsla-
gref (skifvorne, piporre eller taggarne) på undra sidan,
äfvensom hatters skinn, då detta är klibbigt och lätt
lossnar från köttet, t. ex. hos Boletus Tluteus. De
sköljas derefter i vatten, eller, om man för större sä-
I kerhet skull vill, uppkokas de först med salt i vatten,
som bortslås, och sköljas sedan, ehuru de derigenom
förlora en del af sin smak. — Att skölja eller uppko-
ka dem i ättika är ett osvikligt medel (redan omialadt
af Åthenaeus och Plinius; ty äfven de giftigaste skola
derigenom blifva oskadlige, men ättikan, hvarmed de
behandlats, blir ganska giftig), ehuru detta med arter,
som man säkert känner,
tighet. ;
4:0 Ånrättningar af svampar böra icke längre tid el-
ler öfver natten, före användandet, förvaras.
icke är van vid denna spis,
säkerhet, först försöka med e
bekommer väl:;
?5:o Man kan äfven torka svampar och sålunda för-
vara dem hela året om. 3 orkningen sker antingen på
torrt, luftigt ställe eller lättast i en bakugn, som likväl ie- .
ke får vara för. mycket upphettad. Smärre svampar, t.
ex. murklor, torkas hela, stöfre, t. ex. kosvampar, skä-
ras i skifvor. De förvaras sedan på torrt och luftigt
stalle. -— Man brukar på en del orter äfven insylta
dem, insalta dem o. s. v.?
är en öfverdrifven försig-
; Den, som
terde ock, för yttermera
n mindre porticn, om den
4
Vi kunna icke bättre sluta denna redovisning för Hr
Fries i så hög grad interessanta afhandling, åt hvilken
vi önska så stor publicitet som möjhgt, än genom de ord,
hvarmed han sjelf slutar den: Just den omständigheten,
att en eljest i Polarländerna njugg och sparsam natur be-
gåfvat dem med rikligare förråd af ätliga svampar än
andra länder, synes antyda den vigt, naturen sjelf lagt
på sveamparnva som nöringsmedel för vårt land. Vi
tro oss derföre böra fästa uppmärksamheten på det be-
synnerliga förhållande, att man nästan alls icke använder,
i ett eljest torftigt land, ett näringsmedel, som naturen
sjelf anvisar och nästan slösar med, då de
begagnas i de länder, der naturen är mindre tr:
frambringande. Mar torde finna det öfverdrifvet, kan-
ske löjligt, då vi på fullt allvar påstå, att vårdslösan-
det aj ett så smakligt, födande och rikli,
så gt förekom-
mande näringsmedel är en stor, årlig national-
förlust.
bunkostositpemtnelra de ne SE
ön DORO SAR on kram tmoReoea NAKORT -
Ne
ANNONSER.
t sorgfälligt
kostig i dess