tr ——— RR EEE
—ervosssva-
— a— -
pluraliteten. — Detta är principen för. er indelning —
det är icke en på proselytmakeri bygd kyrka. Engel-
ska folket har en indelad protestantisk kyrka, såsom
det bör hafva, då dess bekännare utgöra 8 millioner.
Dissenters gå i antal nära dertill, eller 6 millioner,
som jag hört; men pluraliteten här hörer till den in-
delda kyrkan. Skottarna försökten J också att påtvin-
ga eder kyrkoindelning. J försökien det; och ihun-
drade år var Skottlaad uppfvldt med oro, krig och
brott. Skottland var Jå ert Irland (hör, och cheers).
Skottland beslöt göra er motstånd; dess folk flydde till
bergen, drog sina breda sablar, samlades på höjderna,
mötte er vid broarna, uppehöl er vid floderna, färga-
de stenarna med ert och sitt eget blod. . Ofta segraden
J; men Skottarna öfvergåfvo icke striden förr, än de
förskaffat sig, ej blott samvetsfribhet, utan äfven en e-
gen etablerad kyrka. Och nu frågar jag er: hvarföre
skall icke Irland behandlas på samma sätt? Såsom skäl
I anfören J protestantismens företräde! unionstraktaten,
som J sjelfva hafven brutit femhundrade gånger, och
det med skäl, ty den borde icke vara en traktat att
förekomma hvarje förbättringsplan. Skälet, hvarföre J
icke viljen, skall jag säga er: I:ländska tolket har mot-
vilja mot en indeld kyrka (hör); och såsom katholik,
lika uppriktig i min tro, som min z2ktade vän (Buxton)
är i sin, och lika högtidligt som någom kan utan hä-
disk inbilskhet tala om sig sjelf, förklarar jag mig ab-
solut förkasta en indeld kyrka för min religion, eme-
dan jag vet, att hon skulle förlora sin expansiva kraft
inom statens skrankor. Hon skulle förlora denna
öfvertygande kraft, som J veten förmår så många 1 ert
land att tillbedja vid hennes altaren. Hon skulle
förlora det välde, hon nu har öfver menniskosjälen,
om hon än skulle lyckas att omvända till katolicism
några personer, hvilkas protestantism liknar ledamo-
tens för Cumberland ; af det slaget skulle hon
kunna viana försvarare. För min religion önskar
jag använda skäl och bevis, och jag önskar icke att se hen-
ne qväfd i rikedomen och högmodet af en indelad kyr-
ka... Jag förkastar det således; jag lemnar Er er etable-
rade kyrka; jag begär den icke. — Men om den nu
sålunda lemnas er, hvad bör då er indelning vara? J haf-
ven kyrkoherdar och sockneprester i hvarje församling
i Irland. -Hvartill skall denna ofantliga service tjena för
blott 800,000 menniskor? Bevisar icke detta ensamt
tillräckligen, att ett ofverskott finnes?
Talaren apostroferade derpå Sir Robert Peel, som i
sina beräkningar varit i så måtto oärlig, att han såsom
exempel framdragit ett af de få grefskaper, der prote-
stanterna äro talrikast. Han gjorde sedan en rörande
målning af Irlands tillstånd och utropade: Sådant är
det bedröfliga tillståndet i Irland; och jag säger Fder
till en varning, att hvad som skulle kunna antagas så-
som ett botemedel i år, kan möjligen icke antagas nä-
sta år, och att hvad som kunnat erkännas för en hand-
ling af försoning sistlidne år, skulle blott vara ett ex-
periment nu (hör, hör). Jag skulle icke vara djerf
nog att yttra något hopp, att experimentet skulle lyckas;
men derom är jag säker, att hvad som antagits förut,
skulle icke antagas nu, om det komme från ovänliga hän-
der (hör, hör), med rmakti att fylla, Konungens råd och
domstolarna med partianbängare, fiendiliga mot folkets
fri- och rättigheter. I sådana händer skulle vinsten vara
ingen; och jag skulle råda Irländska folket, att med en
mun förkasta det (hör, hör). Och jag säger Er: för-
kastadt skall det blifva (hör, hör). Personer med infly-
tande finnas, hvilka foresatt sig att använda det, för att
på deras platser bibehålla de nuvarande ministrarna,
hvilka ärligt tagt sig Irlands sak före, och att försvara
dem mot de förrädiska anfallen från sådana, som arbe-
j ta på deras undanträngande (cheers). Hvad viljen I då
göra? J kunnen bekriga Irland; men jag säger Er,
att Irland bekrigar er icke tillbaka. Och ytterligare sä-
ger jag Er, att om J begynnen krig med Irland, skolen
J icke få något understöd af Engelska folket (högljudda
cheers). Hvad värre är, J skolen få Englands folk nä-
stan mangrannt ersot er (fortfarande cheers). Förhållan-
det är, att det har uppstått normalskolor för politiska
kunskaper öfver hela landet, i hvarje stad i riket. Jag
har varit och besökt dem; jag Shar handslagit med ele-
verna, hvilka skockade sig omkring mig, likasom jag
varit ett underligt djur från zoologiska trädgården (skratt).
J skratten! men de hålla på att der förvärfva kuvska-
per, som skola lära dem att skratta åt edra dumheter
och uppskatta er så, som J förtjenen. Vetenskapernas
och bildningens ande har kommit i fart bland Englands
folk, och följden är, att dess förfäders rop om No
Popery ! har aftynat till ett sakta pjunkande från Cum-
berlands berg (skratt). Den högädle ledamoten för Brad-
ford, med all sin gudelighet,renlärighet, skall säkert blifva
förbluffad att höra, att Bristols magistrat, tory-msgistra-
ten i Bristol, insändt en petition om Judarnas eman-
cipation (hör, hör). — Jag har nu öppnat mitt inner-
sta för er och i det varmaste språk, jag eger i mitt
våld, anropat er att göra Irland rättvisa. Jag uppmar
re I SKR CK