VV ee ee Rn
nn
i Irland, huru de kommo från katolikerna till protestan-
terna i Henorik VIII:s td, huru det under dennes: tid
gjordes genom en lag till högförräderi att neka hans
supremaci, och huru kyrkans egendom genom samma
lag kom 1 protestaaternas händer. Tionden, så fort-
for talaren, var gifvena för läsning af messor, för helgo-
nens -åkallande, för böner för de aflidne. Helgonen bryn J
Er icke om, undantagande kanske lefvande helgon (skratt).
J bedjen icke för de döda, men J förbannen de lefvande.
J hafven afskaffat messan och förklaren den vara ogud-
aktig och afgudisk. Men J hafven tagit tionden, och
J hållen boställshemmanen till godo. Och likväl ut-
faren J emot mig och påstån, att tionden är icke till-
kowmen genom lag; och lagen har likväl beviljat den!
År den det ieke, så säger jag Er: gif aig tillbaka ti-
onden. Jag medger, att rättigheten till tionden är gan-
ska giltig: den är genom jag tillkommen. Men då så
är, måste den ock vara underkastad lagens stadganden.
— Irländarne kände den grofva, den skriande orättvi-
san att taga hvar tionde potatis från den hungrande tor-
paren; deraf kom tiondekriget, som begynte år 1760,
temton år innan jag föddes Parlamentet stiftade de
strängaste lagar; den ena blodiga författningen efter den
andra utgafs. Sjuttiofyra med döden bestraffade brott
inflöto i Missgerningsbalken i anledaing af tionden; och
140 brott med deportationsstraff tillkommo dessutom
för tiomdens skull. Ett slags lugn tillväggbragtes genom
lagens stränghet; men det kräftartade onda måste snart
utbryta med ökad häftghet. Man gick på med sina
lagstadgamden, och edra domstolar tillämpade dem.
Fängelset fylldes med fångar; skeppet lastades med lahds-
flyktiga; sehavotten dignade under sina offer. : Af dem
som föllo i den förfärliga striden på lif och död,
återstod intet annat minne än det gräs, som vaggade
på deras grafvar (cheers). Då gick allt så, som J vil-
jen hafva det. J fingen domar nog; J hade med Er
bödelen, Sheriffen, konstablea, fångvaktmästaren och —
domaren; och af dem alla var denne sednare den värste.
Så hafven J fortgått i sextio år. Striden har varat så
länge; och hvar stund den ytterligare fortfar, gör den
bittrare. Den är icke slutad, fast dess häftighet synes
dämpad för ögonblicket, emedan folket har en styres-
man (Lord Mulgrave), som är fallen för att göra dem
rättvisa. Jag ber Er i menskligheter.s namn,. jag: be-
svar Er vid den lefvande Guden, att forekomma blods-
utgjutelse (oh! oh! och groans från oppositionen). Jag
har hört några ledamöter kalla Irländarne vildar; men
ännu aldrig var hån och åtlöje brukligt bland vildar,
då man anropade menniskor att icke utgjuta blod. Bör
jag ogilas, då jag besvär Er att hindra blodsutgjutelse?
(långa oh! oh! etc från oppositionen). Blods-menni-
skor, som J ären, fordren då blod! (Ordning! från
oppositionen, cheers från mimsterbänkarna). Sir Strat-
ford Canning yrkade på tillrättavisning och protesterade
mot ett dylikt språk. Talemannen förklarade, att om
OConnell med blods-menniskor velat beteckna dem,
som afbrutit honom, hade han visserligen brukat opar-
jamentariskt språk.
OConnell erkände rättelsen, så vidt hans uttryck
kunde tydas på det sättet, och lotvade att icke
vidare bruka det; men, fortfor han, om jag här e!er
någonstädes träffade menniskor, som:med hån bemötte
en så mensklig uppmaning, så skulle jag icke tveka att
kalla dem blodsmenniskor. (hör och cheers). — Ta-
laren genomgick några exempel af det förtryck, som
Irland led under den namnkunnige Lord Stafford, och
af den usla servilitet,, som han köpte af domarekorpsen.
Talaren tog sedermera i skarskådande de olika planer,
sem blifvit. framkastade till Irlands lugnande, hvaraf nu
mera hvar och en insåg den absoluta nödvändigheten.
Det första förslaget (Harveys), att afskaffa all tionde,
och låta hvar och en frivilligt betala sin själasörjare
vore han af böjelse tillgifven. Den stat, som sist till-
kämpade sig friheten, har en katholsk befolkning; och
jag frågar: hvilken indelt kyrka finnes i Belgien? Hvil-
ken indelt kyrka finnes i Frankrike, om man ej åt alla
religionslärares. aflönande ur statskassan vill ge namn af
indelning? Hvad indelt kyrka finnes i Ungern? (?)
Men, for att återkomma till det sista och bästa exem-
plet, hvilken indelt kyrka finnes i Belgien? Jag nekar
fullkomligt nödvändigheten af en dylik, man må säga
hvad man vill. En tid har funnits, då en indelt kyr-
ka var nödvändig, då kyrkan icke var under staten,
utan öfver staten. Hon var då demokratiens tillflykt,
folkets sköld. Den tidea är längesedan förbi; och min
innerliga öfvertygelse är, att en 4errskande, indelt kyr-
ka ej mera behöfves; jag inser intet praktiskt godt,
den kunde uträtta, och jag önskar den icke. Kunde
jag hoppas eus en skälig minoritet, skulle jag ic-
ke tveka att begära votering i den frågsn; men jag vet,
att Irland lider och är i fara. Under sådana förhållan-
den vill jag således icke uppehålla mig vid abstrakia
theorier. — Huset brinner, och jag dehöfver biträde af
dugtigt folk, för att släcka elden (cheers). Nå, om
denna princip ej kan genomdrifvas, finns då någon an-
— —— on
sm LLU—- -— — — — ——.zevv— V —ALJÖpoe— — -— — —-——-- —— .—.—:z.sree mm