rens, hvilka garanterat lånet, åter sammanträdt i London.
man ingen rätt — att nationalisera sig, eller, med an-
sera sig på en mindre kostsam fot, inkalla populära
I ga något mer, tilläto honom ej diplomatiska kensidera-
flera, och sedan en enda, nästan fullständig, tullförening
torftigbet att de, uran Konungens ef Bäyern personliga I
bidrag, ej skulle förmått bestrida de nödvändigaste ut-
gifter. Då nu samtidigt härmed en farlig uppresning
utbrustit i Akarnanien, så har de tre makternes konte-
Frankrike och England visade sig dervid beredvilliga
att erlägga, väl icke hela tredje seriens belopp, (20 vail-
lioner fr.), men dock en fjerdedel deraf, med 5 millio-
ner, på det man måtte finna medel för räntorna å de
förra serierna och för de mest trängande behofvens af
hjelpande. Men Rysslands meo!tstånd — hvilket aldra
bäst bevisade, att denna makt icke visste sig ega någon
rådande inflytelse på Grekland -— hade bragt det der-
hän, att blott en million 200,000 fr. blifvit beviljade,
på det åtminstone räntorna å de äldre serierna måtte
kunaa betalas. Derjemte hade man på det högsta till-
styrkt Grekiska regeringen — ty till något annat hade
dra ord, att hemskicka de Bäyerska trupperna, orgami-
män i statsrådet, åter upphjelpa den försummade mari-
nen och göra slut på sjörötveriet. - Också hade redati
de flesta Bäyerska trupper aftågat och, som uppresnin-
gen blifvit dämpad, åkerhbruket, handeln och industrien
började uppblomstra och statsinkomsterna tillväxte —
år 1833 utgjorde de endast 7 millioner, men förlidet
år stego de wll 12. Så kuade man hoppas, att
Grekland ginge en bättre framtid till mötes. — Att sä-
tioner. j
Således har ni alls icke intresserat er för utfärdandet
af en representatif konsiitution? frågade en röst.
Hr Thiers svarade ingenting härpå, utan vände sig i
stället till de Maugivska interpellationerna rörande Preus-
siska frågan. Han vill alldeles icke bestrida, det en
sund politik längesedan bjudit och ännu bjöd Frankrike
forhindra, att de smärre Tyska staterna råkade i bero-
ende af de större. Men ett sådant politiskt bero-
ende medförde alldeles icke den Preussiska tullfre-
ningen. Den utgjorde intet politiskt, utan ett rent af
kommercielt band och vore såsom sådant, en längesedan
förutsedd oundviklig tilldragelse. De 38 serskilda Ty-
ska stateraas fordna 33 tull-linier hade varit alltför
besvärliga för handeln, att de icke småningom hsde
bordt sammansmälta med hvarandra. - Deraf hade först
uppstått. Frankrike skulle förgäfves hafva bemödat sig
att genom koncessioner i anseende till handeln med Frank-
rike, afhålla de särskildta Tyska staterna fråm att bi-
träda densamma. Endast med Baden skulle det kan-
hända lyckats, om icke Kamrarne förut vägrat, att gilla
de foreslagna lättnaderna för Badiska produkters inför-
sel i Frankrike. Men åfven detta skulle icke i längden
hafva hjelpt, emedan den erfarenhet, man gjort med
Frankfurt och Nassau, lärde, att de serskilda Tyska
staternas intresse owvilkorligt drog dem till den Preussi-
ska tullföreningen, äfven om äldre handels-traktater med
andra länder syntes ligga i vägen derför. Vore det
sant, hvad Hr Maugin, påstod, att denna tullforening
skulle öfver höfvan stegra Preussens politiska inflyselse,
så skulle väl Österrike sökt afböja den. - Men sådant
hade icke skett, emedan Österrike väl visste, att det
komrnerciella bandet icke hade någon inflytelse på
de Tyska staternas polhtiska — förbållanden, bvil-
kas medelpunkt förbunds-församlingen var. - Ock-
så hade man icke märkt, att Pressens röst inom för-
bundsforsamlingen blifvit högljuddare och mera öfver-
vägande efter tullföreningen, än förut. För öfrigt lif.
vades de serskilda ståterna -och deras regeringar af en
varm sjelfkänsla af sitt poltiska oberoende, och detta
utgjorde det bästa värn emot Preussens möjliga försök
till någon maktutvidgning. En sådan sjelfkånsla uvt-
plånades endast i tider af allmänna oroligheter eller
faror; då ordaade hon sig beredvilligt under de båda
prepondererande makterna, Österrike och Preussen, men
uppstod åter genast eften farams öfvergång. Så var det
nu. Alia Tyska siater stodo till Frankrike i sjelfstän-
diga relationer, : men hvilka emedlertid voro lika så
vänskapliga, som Frankrikes förhåilamde till Preussen
sjelft. Dertill komme dessutom, att tullföreningen må-
ste göra alla sina medlemmar, och särskildt Preussen,
ganska fredälskande, . emedan ett krig lätteligen kunde
genombryta tull-linien på en eller annan punkt, och
derigerom förvirra och bringa i stockning de förbund-
na staternas financiella förhållanden. - Tulliföreningen
vore således en garanti för fredens bibehållande. Mer
kunde talaren icke säga angående detta ämne.
Ännu försigtigare måste han gå till väga, rörande
Spanien, emedan de Spanska förhåilanderna nu vore
aldraminst i ordning. Först ville han möta förebrå-
else, att man hade bordt bättre bevaka de båda Pre-
tendenterne Miguel och Carlos, genom den anmärknin-
gen, att nan egde ingen rätt att inspärra dem, eller
ens fästa deras vistelse vid något bestamdt land. Om
oo 0 an NN oc IT LLA IIkfR 129 I. LV Jaa ee
—Å.ÅXZML,...2( LE rn